Klockan är inte mer än 06.30, och Jacob Almström är som så ofta redan på gymmet. Han har med tiden blivit van vid tidig uppstigning.
– Om man går och lägger sig tid så funkar det, säger han efter att ha värmt upp på löpbandet.
Visby IBK:s back, som under förra säsongen växte fram till ett stort utropstecken och blev en tydlig nyckelspelare, är känd i laget för sin stora träningsvilja.
Någon har kallat honom “monster”. En annan “maskinen”.
När vi ses är det bara några dagar till seriepremiären mot IBK Dalen, och Almströms fokus just nu är att bli mer explosiv.
– Här försöker jag ha så lite kontakt med marken som möjligt. Det ska gå så fort som möjligt. Sen tränar jag för att bli starkare i benen. Jag försöker bli snabbare och mer explosiv. Inte tyngre. Den delen har jag nu. Jag vill använda min styrka så snabbt som möjligt, säger han samtidigt som han hoppar mellan två lådor.
Den senaste tiden har Jacob Almström haft en del problem med en skadad fotled, men i vanliga fall tränar Almström två pass per dag.
Ibland till och med tre. Han har alltid tränat mycket, men kanske inte så här dedikerat.
– Tidigare tänkte jag alltid att jag skulle gymma innan skolan. Eller åka tidigare till träningen för att stå och skjuta. Ibland har det hållit, ibland inte. Men det har inte varit en vana.
– Men jag kände, speciellt efter kvalet mot Karlstad, att jag vill mer. Nu kör vi ordentligt, liksom.
Förutom att gå till gymmet och träna kollektivt med laget har Almström skaffat sig ett passerkort till Ica Maxi Arena. Dit åker han så ofta han kan för att slipa på individuella detaljer.
– Jag har varit där så ofta nu att de känner igen mig, och jag försöker bara vara snäll och hälsa. Ibland kommer en vaktmästare och säger att de måste stänga.
Vad tränar du på?
– Nu har jag tre “moves”, eller övningar, som jag kör. Till exempel så skjuter jag därifrån jag brukar komma till skott under matcher, eller så tränar jag på en vändning som jag vill bli bra på. Jag filmar mig själv, och sen kollar jag hur det ser ut.
När Jacob Almström gick ut högstadiet i Öjersjö, Göteborg, flyttade han hela vägen upp till Umeå för att studera på Riksidrottsgymnasiet i Umeå. I början vägde han drygt 70 kilo, men när coronapandemin slog till bestämde sig Almström och en kompis för att träna stenhårt, och en tid senare vägde han 87 kilo.
Han ser tillbaka på en nyttig gymnasietid.
– Man fick särskilt lära sig saker som man då kunde tycka var lite töntigt. Som att gå eller cykla till skolan. Eller ta trappan. Gå och lägga sig i tid, äta ordentligt. Det var mycket prat om att skaffa goda vanor. Jag känner idag att det är viktigt. Jag ska göra det som är bäst för mig, att göra de goda vanorna bra.
Det är tydligt att Almström inte vill lämna något åt slumpen. Efter karriären vill han känna att han gjorde allt han kunde för att bli så bra som möjligt.
– Jag vill inte känna att jag bara spelade lite och inte kom någon vart. Att man var ute och festade och inte tog till vara på tiden, säger han.
Vad har gjort att du fått den insikten, tror du?
– Jag vet inte faktiskt. Jag har nog inget bra svar på det. Jag känner bara att det är roligare så här. Jag kan snöa in mig på vissa saker. Om jag fastnar för att läsa böcker så läser jag sex stycken på kort tid.
Känner du att du försakar något?
– Ja, det är ju mycket uppoffringar. Min tjej frågar om jag alltid måste gå upp 06.00 på lördagar för att gå till gymmet, om vi inte kan ta sovmorgon istället. Eller gå ut och käka. Såna grejer. Visst, det är kul att gå på Munken också, men...
Är du ute på krogen?
– Nej. Jag sparar det till när vi går upp i SSL. Då jävlar.
Dricker du alkohol?
– Nä. Jag sparar det till SSL också. Det är mycket uppoffringar men jag känner att det är värt det.
Kosten då, är du lika noggrann där?
– Ja... Jag kanske inte tycker själv att jag är så noggrann, men om man jämför med andra är det säkert annorlunda. Förr om åren var det viktigast att “bulka” och äta för att bli större, då var det potatisgratäng och två laxfiléer till middag. Sen skulle jag “deffa” och gå ned i fettet, då var det kyckling, broccoli och lite, lite ris på kanten. Det är inte heller så jättebra kanske.
– Men nu känner jag att jag har lärt mig av det. Jag vet vad jag kan äta för att gå upp, och för att gå ned. Nu äter jag allmänt sunt. Igår var det kyckling i ugn med sötpotatis och morot.
Mycket kyckling?
– Min tjej sa det nyligen: “jag är så trött på att äta kyckling!”. Men kyckling är billigt och bra. Lite fett, mycket protein. Nej, men jag tänker allmänt på att ha en bra kost bara.
På lördag är det dags för premiär, och IBK möter det tippade topplaget IBK Dalen på bortaplan. Det blir en omedelbar värdemätare.
– Det är bara att köra på, som under förra säsongen. Ta en match i taget, komma topp två, få hemmaplansfördel till kvalet. Men känner lite samtidigt att det inte spelar någon roll så länge vi tar oss till kval. Sen är det bara att köra. Det är bara kvalet som spelar någon roll.
– Och vi måste ju komma topp sex så klart, annars åker vi ned i division 1. Men det ska inte vara några problem, tänker jag, säger Almström om förväntningarna på säsongen.
Det förlorade kvalet mot Karlstad har lämnat ett öppet sår, och en förklaring som nämnts till värmlänningarnas seger är att de var fysiskt starkare.
Almström säger att han tyvärr håller med om det, och att det var dåligt av laget.
– Det är en sak att möta ett lag som Kalmarsund, som har bättre handleder och är bättre rent tekniskt. Det är svårare att bli bättre på.
Efter den sista kvalmatchen, när IBK:s säsong var över, gick det nästan att ta på Almströms besvikelse. Efter slutsignalen och Karlstad-jubel satt han i ett par timmar på golvet i Ica Maxi arena.
– Det var bara tomt. Man satt bara och tänkte. Jag var så besviken. Hade kämpat så mycket hela säsongen, lagt ner mycket tid. Jag började tänka framåt och försökte samla motivation. Att nu jävlar, säger han.
Den inställningen, genomsyrar den hela gruppen?
– Ja, jag tror att alla är väldigt revanschsugna. Vi vill ju inte åka ur i kvalet. Jag tror att alla känner lite revanschlusta, att det inte ska hända igen.