Moa Dynefalk
Moa Dynefalk visade sig direkt vara exceptionell innebandytalang och trots att hon började spela sent (12 år) fick hon spela med flickor som var upp till fyra år äldre.
När hon var 13 år valde spelade hon att spela med sin tvillingbrors pojklag för att fortsätta att utvecklas.
– I dag känner jag att jag fick mycket av att spela med killar. Jag är ganska liten, men jag vågar ta närkamper ändå, säger Moa Dynefalk.
Under ungdomsåren i Vallentuna mötte hon ofta Täbystjärnan Hanna Nordstrand. Först som motståndare och senare som radarpartner först i Stadslaget och senare i U19-landslaget.
Många trodde också att de skulle återförenas när Nordstrand inför årets säsong bytte Åkersberga mot Täby, men då valde Moa Dynefalk att överraskande att flytta till Gotland och Endre.
– Det hade varit kul att spela ihop, men jag är ganska säker på att jag och Hanna kommer att spela tillsammans igen. Någon gång, men vart vet jag inte, säger hon.
2018 valde hon att lämna moderklubben Vallentuna BK för spel med Täbys juniorlag och under 2020 kom hon in på riksidrottsgymnasiet (RIG) i Umeå som varit ett uttalat mål.
Men det blev inte som hon hade tänkt sig utan snarare blev det en svår tid.
– Det är ett stort steg att flytta så långt hemifrån som 16-åring och klara sig själv, säger hon.
Pandemin satte stopp för innebandyn och Moa vantrivdes och ville hem, men bet ihop under två läsår.
– Jag hade prestationsångest och det var en miljö som jag inte trivdes i. Det var ingen plats för mig att bo på, säger hon och fortsätter:
– Jag fick en känsla av att man tävlade mot varandra mer än med varandra. Det var såna saker. Det är svårt att förklara, men man blev mer mot varandra än med varandra. Det var inte helt lätt att hoppa av eftersom det för mig varit ett mål att komma in på RIG. Det var många tankar innan jag fattade beslutet, men i slutändan var det rätt beslut.
Några månader efter uppbrottet i Umeå debuterade hon i SSL med Täby och vann VM-guld (U19). I VM-finalen mot Tjeckien gjorde Moa Dynefalk ett mål och en assist när Sverige vann med 5–4 efter straffar.
– Det var en otrolig upplevelse och att få dela den med så många spelare som jag spelat med och mot. Det var otroligt kul och jag skulle gärna vilja uppleva det igen.
Istället bar det av hem till Stockholm och Täby där hon förra säsongen som rookie gjorde 20 poäng (11+9) på 21 matcher.
I år har hon tagit ytterligare kliv och gjort 27 poäng (18+9) på 25 matcher.
– Jag är förvånad över hur fort jag tagit mig in i SSL. Det är ändå högstaligan, jag är inte så gammal och trodde inte att jag skulle producera som jag gjort, säger hon.
Många höjde på ögonbrynen när hon i somras valde att skriva på för Endre.
– Täby ville att jag skulle stanna, men det här var det bästa för mig där och då. Jag hade hört att Endre var en klubb som tog hand om sina spelare på ett väldigt bra sätt. Jag har alltid velat spela i ett lag där man kan vara sig själv och ändå känna sig som hemma. Det gör jag här, men jag trodde absolut inte att jag skulle komma in i laget så snabbt som jag gjorde.
I Endre fick hon en nystart efter den tunga gymnasietiden och hon har inte ångrat sig.
– Det är klart att det är tufft att lämna nära och kära, men jag vet att min familj stöttar mig i mina val.
Hur skiljer sig Endre och Täby?
– Jag kom in snabbare i laget här, men annars är det inte så stor skillnad. Vi kommer varandra närmare här även utanför innebandyn. I Täby sågs man på träningarna och sen skiljdes man åt fram till nästa träning.
Rivaliteten mellan Endre och Täby har hon inte känt av ute på planen. Hon missade fjolårens möte i K-Rauta Arena och i Ica Maxi Arena tog matchen snabbt slut för hennes del.
– Jag fick en smäll mot knäet i mitt fjärde byte och fick åka ner till lasarettet.
Moa Dynefalk har varit en av Endres främsta spelare under säsongen. Ett ständigt hot med sin kvickhet och fina teknik.
Moa Dynefalks framfart i Endre har inte gått obemärkt förbi.
Sedan i höstas är hon med i Svenska innebandyförbundets utvecklingsprogram Guldsteget.
– Min dröm att ta en plats i A-landslaget och det är vad jag strävar efter.
Har du hört något?
– Jag har pratat lite med "Kotten" (Åsa Karlsson, förbundskapten) kring utvecklingpunkter som jag behöver tänka på men mer än så är det inte. Konkurrensen är väldigt hög och det är otroligt många bra spelare. Jag tar det som det kommer och hoppas på att det kommer, snart, någon gång.
Moa Dynefalk i Täbydressen tillsammans med Julia Croneld. Nu är det Endre som gäller för Dynefalk.
På torsdagskvällen drabbar antagonisterna samman på nytt.
Moa Dynefalk trodde att Thorengruppen eller Rönnby skulle välja Endre, men blev glatt överraskad över att det blev Täby.
– Att det vart Täby känns bara roligt. Nu kommer familjen att kunna komma och kolla. Det kommer att bli otroligt jämnt, tufft men också väldigt roligt. Det kan säkert gå till fem matcher även om jag hoppas på färre.
Hur tror du att det blir?
– Det har varit jobbigt att möta dom under säsongen. Och svårt. De vet mina styrkor och svagheter. Men det är roligt också.
Någon duell med Hanna Nordstrand som på den gamla goda tiden lär det inte bli. Landslagsstjärnan missar hela slutspelet på grund av en knäskada.
I Täby i höstas vände hemmalaget 0–3 till seger med 6–5 och häromveckan i Ica Maxi Arena vann Endre efter straffar.
– Vi måste vara med från start för det blir tufft och vi vet vilka spetsspelare de har så de får vi hålla ett extra öga på. Sen måste våga lita på varandra och ta för oss för vi är bra.
Moa Dynefalk vantrivdes under sina år på RIG Umeå och hoppade av efter andra läsåret. Nu har hon fått tillbaka glädjen.