Bruno Lundberg är inte nöjd med årets säsong.
“Jag är rätt less på innebandyn.”
Vi är i slutet av intervjun, kaffet på Norrgatt är uppdrucket, när Bruno Lundberg tar sats och inleder ett längre resonemang:
– Jag har hållit på i 22-23 år som innebandytränare och innan det i typ 16 säsonger som spelare, och med egentligen varenda lag har jag kört väldigt hårt. Tränat hårt. Och jag har på nästan alla ställen tappat spelare för att de inte vill göra det. Jag tycker generellt att “vara innebandyspelare” klingar för jävla illa... Men att vara “atlet som spelar innebandy”, det gillar jag!
– För mig är ju den generella innebandyspelaren någon som lever efter det lätta motståndets lag. Som vill göra saker när det passar. Om vi ska höja statusen på sporten så handlar det inte bara om att ha folk med talang. Man kan i dag vara en duktig på innebandy och spela på en väldigt hög nivå, men samtidigt inte vilja göra jobbet. Man kan träna två gånger i veckan...
Lundberg drar en parallell till ishockeyn, där han menar att inga talanger kommer oförberedda till seniorspelet.
– Det gör de inte om de har gjort jobbet hela vägen. De har ju tränat nästan lika mycket sen de har varit tio år. Det är inga konstigheter för dem, men i innebandyn är det inte så. När spelare kommer upp och ska börja träna seriöst så pallar de ju inte. Eller går sönder för att träningsmängden är för stor.
– Jag förstår att alla har ett jobb vid sidan av, men kan man inte träna för att man jobbar? Vad säger man då till kanotisten som går upp klockan fem på morgonen och tränar två timmar, drar till jobbet, och sen kör tre timmars träning igen efteråt. För 15 minutes of fame var fjärde år.
För tydlighetens skull är 56-årige Bruno Lundberg inte trött på jobbet i Endre, eller sporten i sig. Absolut inte, men han tycker att det går att kräva och hämta mer inom innebandyn.
Och hos Endre.
– Endre har alltid varit ett “snällt” lag, säger Lundberg.
Han fortsätter:
– Som förening är man väldigt mån om människan, att alla ska må bra och att det ska funka. Och jag säger verkligen ingenting om det, det är jättebra. Men jag skulle vilja ha mer kravställning i gruppen. Att vi driver på och frågasätter varandra. För det är det jag tror driver en grupp framåt. Det handlar om att sätta en standard för var vi vill vara någonstans.
Bruno Lundberg har varit huvudtränare för Endre i drygt en och halv säsong, och nu kliver han in i den kanske viktigaste perioden hittills under sin tid på Gotland. Det är åtta omgångar kvar av grundserien, och Endre är inblandade i kampen om att nå slutspel.
Vad tycker han om lagets säsong hittills? Och hur trivs han? Det är därför vi ses inför helgens viktiga matcher mot Åkersberga och Thorengruppen.
– Jag tycker att det har varit bra här. Om jag signar ett avtal eller tar i hand om någonting, då är det det som gäller. Nu kom vi överens om tre säsonger, och då vet jag vad min plan är i tre säsonger.
– Jag tänker liksom inte... Har jag det bra? Har jag det dåligt? Jag är ganska obrydd vad gäller de sakerna. Jag har bestämt mig för att göra det här i tre år. Så då kör jag det här i tre år.
– Men jag tycker jag är i en bra förening. Jag kommer in och får bra stöd. Alla hjälps åt och man bryr sig mycket här.
En vanlig morgon i Endre-coachens liv innebär tidig uppstigning, en dubbel espresso i soffan och repris från NHL-laget Detroit Red Wings match från natten som gick.
Förutom NHL-hockeyn och jobbet med Endre så har han också kommit igång rejält med sin träning.
– Jag hade en dipp på ungefär åtta månader, och jag kan nog räkna träningspassen under tiden på mina tio fingrar. Nu är jag uppe på kanske 4-5 gånger i veckan igen.
Han har sin son i Tumba och dottern går på handbollsgymnasium i Norge. Samtidigt är som heltidsanställd huvudtränare ansvarig för Endres spel. Jag undrar om det kan bli ensamt.
– Det där med ensamhet... Det finns en jävla massa definitioner av det. Men nej, jag känner mig aldrig ensam. Jag sitter hemma och meckar med lite administration, gör analyser, går igenom saker inför och efter matcher. Det gör jag ju ofta själv just där och då. Men nej... Jag tror på upplägget.
– Och jag kanske trivs med mig själv också...
Trots att du har klippt dig?
– Det är kanske därför jag känner att jag behöver träna! Precis som för Simpson så sitter styrkan i håret. Jag blev av med håret före jul, och kände fan, jag måste börja ta tag i träningen.
Bruno Lundberg blev av med sitt långa hår före jul.
Hur vill du att ett optimalt fungerande Endre ska spela?
– Jag skulle säga flexibelt. Att vi hela tiden jobbar för att lära oss att förstå momentumet i matcher. Har vi momentum så skulle jag vilja att vi förstår hur vi kan utnyttja det.
– Men generellt så vill jag att vi ska kunna spela ett bra, stabilt, tufft försvarsspel. När vi vinner bollar så ska vi ha lösningar för att kunna spelvända snabbt och gå på avslut. Jag tycker att vi gör väldigt mycket bra saker. Men det har varit lite upp och ner.
Hur långt har ni kommit?
– Vad är måttstocken? Jag kan inte riktigt säga om vi har kommit 50, 60 eller 70 procent.
Men är du nöjd?
– Nej, jag vill ha mer. Jag tycker att vi kan och borde vara lite jämnare i våra prestationer. Där har vi gått lite i vågor. Men när vi är bra så kan vi vara riktigt jävla bra. Som mot Pixbo senast.
Hur ser du på läget nu? Det är tätt kring slutspelsstrecket.
– Jag gillar ju när matcher betyder något. Nu betyder alla matcher väldigt mycket. Just nu fokuserar vi på Åkersberga på lördag, och jag tror att alla förstår att det är en viktig match. Vi behöver gå in i ett slutspelsmode nu. Årets säsong har visat sig vara jämnare än någonsin.
– Om den är bättre vet jag inte. Men den är jämnare i alla fall. Om du bara kommer upp i 85-90 procent av din kapacitet, då vinner du inte matcherna.
Tidigare säsonger har ni haft flera spelare med väldigt mycket rutin från viktiga matcher, men som ni tappat. Vad betyder det?
– Det är klart att alla lag vill ha en rutinerad Anna Jakobsson, en Stephanie Boberg eller en Sara Steen. Men någonstans måste ju pinnen gå vidare. Det är bara att ta tag i pinnen och lära sig vad det innebär, även om du är ung. Hur blir man annars rutinerad om man inte ställs för de svårigheterna?
Du fick in Elin Gabrielsson som gör comeback. Hur ser hon ut?
– Jag tycker att det ser bra ut. Jag hoppas att hon ska kunna komma in med bra energi. Hon har ju ett sätt att spela som är rätt kul att se på, och hon spelar med små marginaler. Jag hoppas också att hon kommer in med det här självförtroendet och att det kan sprida sig.
Lundberg har inte försökt övertala Anna Jakobsson.
Endre-legendaren Anna Jakobsson, ja. Hon slutade efter förra säsongen, men har till och från tränat med Endre. Men enligt Bruno Lundberg är en ny comeback inte aktuell.
Han har i alla fall inte ställt frågan till Jakobsson.
– I år? Nej.
Varför inte?
– Nej, men alltså... Man måste respektera ett beslut, kan jag tycka. Om det är någon i klubben som tycker annorlunda så kanske frågan kommer ned till mig, men jag vet inte. Jag tjatar inte på det sättet, sen kan saker ändras så klart.
Ni har haft svårt med målskyttet sista tiden...
– Ja, men problemet är inte att vi har dåliga målskyttar. Jag har varit tydlig med laget och tjejerna. Vi skapar chanser, vi har våra lägen, men vi får inte dit bollarna. För mig är det inte några problem. Det är bara att fortsätta. Börjar vi misstro saker och tvivla, då börjar vi kanske få problem.
– Det är som det är. “Skit i det”, liksom. Vi spelar bra. Vi gör det skitbra. Vi skapar massa fina lägen. Det enda vi inte gör är målen. För mig handlar det bara om en tidsfråga tills det släpper.
Om vi hoppar från det till din spelartrupp, vilka har imponerat på dig?
Här droppar Bruno Lundberg många namn.
Han är imponerad av utvecklingen hos Ella Johannesson, Agnes Plogner och Tilde Hållstam. Av målvakterna Frida Görtz och Ellen Westbergs samarbete, och Chiara Gredigs jobb och inställning.
Och stjärnan Ellen Bäckstedt – när hon väl ”bestämmer sig”. Lundberg återger en sekvens från matchen hemma mot Pixbo, då Bäckstedt blev arg på domaren, tände till och frenetiskt jagade tillbaka bollen och skapade en målchans.
– Då är hon för jävla bra. Jag skulle vilja att hon bestämmer sig oftare. Ja, det kostar mer kraft och energi. Om hon väl bestämmer sig, på riktigt bestämmer sig, så ser jag ingen anledning till att hon inte skulle kunna vara världens bästa spelare.
– Jag tycker också att hon sakta men säkert börjar växa in i någon sorts ledarroll. Det har jag varit på henne om. Är man så pass duktig så ska man ta ansvar, och inte vara någon som smyger längs väggarna i en korridor.
Hur kan du plocka fram det här mer?
– Jag måste nog bli lite bättre på att hitta rätt knappar att trycka på. Jag ser att det finns där. Jag tror att hon kan nå hela vägen upp till att bli världens bästa. Men det mesta ligger ju hos henne.
Är det för mycket annat som stör?
– Så är det ju generellt. För de som vill gå hela vägen... För dem är det inte viktigt att hänga med i polarna på fredagen.
– Jag vet inte hur många innebandyspelare som tar fram skottrampen och drar sina 400 skott efter jobbet eller skolan?
Ellen Bäckstedt kan bli bäst i världen, menar Lundberg.
Bruno Lundberg stannar upp, flinar till, och säger:
– Jag kanske säger en massa saker som inte går hem i stugorna nu...Men vill du bli bäst så måste du kanske vara lite besatt. Balansera... det kan man göra senare i livet.
Går ni till slutspel?
– Ja. Ja, det gör vi.
Och sen?
– Sen får vi se. Vi kommer inte lägga oss ned och dö i alla fall. Jag tror på tjejerna, jag tror på det vi gör. Det finns en massa bra egenskaper som gör att vi kan ta det här långt, säger Bruno Lundberg.
Se helgens Endre-matcher (Åkersberga på bortaplan lördag 14.00, och Thorengruppen hemma 12.30 söndag) på Helagotland.se.