Jesper Eliasson, 27, gör sin nionde säsong i Visby IBK:s A-lag och har visat att det går att nå långt genom att alltid ge 100 procent och sätta dig själv i andra hand.
IBK-kaptenen vet vad han kommer från, vad han bidrar med och varför han nått dit han i dag är.
– Jag vet att jag inte är världens bästa innebandyspelare med handleder, skott och sånt. Men jag har alltid jobbat hårt, gjort mitt bästa och visat att det ändå går att komma någonstans, säger Jesper Eliasson.
Född och uppvuxen i Klintehamn tog han som 16-åring steget från Klintehamns IK till Visby IBK:s P92:or som spåddes en lysande framtid och var topp tio i Sverige.
Ödmjuk, lojal och punktlig, men han har alltid fått kriga för att tjäna sin plats.
– När jag kom till Visby och P92:orna var jag långt ifrån den som skulle ta steget upp i A-laget, säger Jesper Eliasson som är den ende ur 92:orna som faktiskt tog sig till Svenska Superligan.
Två år senare blev Jesper Eliasson befordrad till A-laget och nu gör trotjänaren sin sjunde säsong som lagkapten i Visby IBK.
Tillbaka till 24 mars 2018. Visby IBK har precis förlorat mot allsvenska bottenlaget Skoghall med 4–5 hemma i Ica Maxi Arena. Det muttras på läktarna eftersom Skoghall är ett av seriens sämsta lag och för Visby innebär förlusten att kvalplatsen till Svenska Superligan än en gång är på väg att glida laget ur händerna. Efter matchen försvinner spelarna snabbt av planen, men Jesper Eliasson blir kvar i mitten av en ring av barn.
Jesper Eliasson minns händelsen och att det inte fanns någon tvekan från hans sida.
– Klintehamn hade frågat mig innan matchen om jag kunde svara på lite frågor och det var självklart för mig att ställa upp. Jag gick ut och pratade med dom och när jag satte mig där glömde jag för en stund bort att vi precis hade förlorat eftersom det var dom som fick vara i fokus, säger Jesper Eliasson och fortsätter:
– Visby IBK betyder jättemycket för mig. Klubben är en stor del av mitt liv. Jag försöker att vara med på så många event som jag kan. Behöver någon ställa upp och stå på Ica, Musikhjälpen eller vad det kan vara så gör jag gärna det. Jag tycker att det är kul att vara med barn och spela innebandy och försöker också vara med på ungdomsträningar även om det inte blivit så i år. Det ger mycket glädje tillbaka när du ser hur mycket något som är litet för dig gör så mycket för någon annan.
Hur ska en kapten vara tycker du?
– Att man försöker se till lagets bästa istället för ditt eget bästa. Sedan vill man att kaptenen ska visa vägen och göra ett hårt jobb och bry sig om alla nära och runt laget.
Han tar lärdom av hur andra ledare agerar och försöker plocka det bästa av de bästa.
– Jag minns när jag var ny i A-laget och tränade, men kanske inte fick spela. Då var det skönt om någon av de äldre kom fram och berömde dig. Jag minns att Micke Lundin en gång kom fram efter en träning i IBC och sa ”Bra träning”. Det betydde mycket för mig, man blev varm i kroppen och kände sig stolt. Jag nämnde det för honom, men han kom inte ihåg det, men för mig betydde det mycket och därför försöker jag att se alla och tänka på att ge någon extra beröm ibland.
Tillbaka till 28 december. Martin Stolt råkar ut för en hjärnskakning i matchen mot FBC Kalmarsund och med Rasmus Ekström i sjuksängen finns ingen målvakt att tillgå utan en utespelare tvingas byta om.
En spelare räcker upp handen. Ni vet vem.
– Jag kände att jag kunde ta det och när jag väl hoppat på det fanns ingen återvändo, skrattar Jesper.
Kalmarsunds storstjärna Kim Nilsson gör mål på första skottet och ökar på till 5–2.
– Då kände jag att det här kommer att bli en lång kväll. Vad har jag sagt ja till? Jag började kolla på tiden, hur många skott kommer de skjuta och hur många kommer att träffa mig och hur många går in.
Men trots det hopplösa läget lyfte Visby av den svåra situationen och skakade Kalmarsund.
– Vi blir sjukt starka och har ett väldigt bra försvar och skyddar verkligen målet. Det var vi mot världen där. Det var synd att det inte gick vägen.
Kalmarsund vann till slut med 8–6 (sista i öppen kasse).
– Jag fösökte titta på Kalle (Bending) i Kalmarsunds mål. Det värsta är sidledsförflyttningarna och när bollen är bakom mål. Vilken stolpe ska jag ta? Det är svårt, hur ska man sitta och röra sig. Det känns inte helt naturligt.
Under sina nio år i Visbys A-lag har han fått vara med om en rad tränarbyten. Han har åkt ur allsvenskan, gått upp i densamma och avancerat till Superligan.
– Sista matchen mot "Thoren" var fantastisk och vilken stämning det var här inne med publiken. Det tog lite tid innan man fattade att vi gått upp. Vi var ju på väg att åka ur under hösten.
Vad minns du när du tänker tillbaka?
– När klubborna kastas upp, konfettin och hur vi springer in till vår målvakt (Martin Stolt). Det har alltid varit en dröm att spela i SSL.
Om avancemangen till allsvenskan och SSL varit topparna så finns förstås en del dalar också.
– Det var tufft när vi inte tog oss tillbaka till allsvenskan första året. Då hade man tankar som ”Ska vi fastna i division 1?” och är det då värt att fortsätta och lägga ner så mycket tid. Jag har flera gånger tänkt att det här är sista säsongen, men det blir som ett beroende. Du vet inget annat än att efter jobbet eller skolan åker du och tränar. Nu har jag haft tur att göra det i ett bra lag med bra kompisar och bra förutsättningar.
Ditt kontrakt går ut efter säsongen. Hur ser dina planer ut?
– Jag vet inte, det får vi ta efter säsongen. Nu njuter jag av att spela och vara med sen får vi se vad som händer.
Visby IBK ligger sist i SSL och har sju poäng till säker mark inför lördagens möte med Växjö.
– Det är slutspel för oss. Det är nu det avgörs och det gäller att göra sitt yttersta och ta poängen. Det kommer att bli tufft, men det är därför vi håller på med idrott för att det är kul att tävla.
Växjö har gjort ett tränarbyte där Christian Guntsch klivit av och ersatts av Johan Schönbeck.
För Visby har hösten mestadels handlat om att acklimatisera sig i ligan.
– Vi var många som aldrig spelat i SSL, men Fredrik (Holmgren, tränare) har varit väldigt duktig i hur vi ska tänka. Domarna har en högre nivå och vi har inte spelat så många matcher tidigare säsonger. Det tar tid att komma in i det. Ibland glömmer man bort vad det är för dag i veckan. Du tror att det är måndag så är det torsdag, men jag klagar inte. Jag gillar att spela många matcher.