Det har inte ens gått ett år sedan den där torsdagskvällen i Ica Maxi Arena.
Den där kvällen när taket lyfte i eufori efter en briljant tredje period.
Kvällen då 30-åriga drömmar slutligen gick i uppfyllelse efter att Visby IBK i år efter år hade stångat sig blodigt mot lag som Duvbo, Värmdö och Fagerhult Habo.
Nu var Visby Innebandyklubb i Svenska Superligan, den finaste salongen som idrotten kan stoltsera med. Därför känns det tomt att med sex veckor kvar till årsdagen av avancemanget redan tvingas konstatera att sejouren är förbi.
Visby IBK visste att det krävdes tre raka segrar för att det överhuvudtaget skulle finnas en chans.
Det började också bra för gotlänningarna som genom Wilmer Viinamäki gjorde 1–0 mot Linköping redan efter 2,50 framspelad av radarpartnern Tommy Bolin.
Visby hade också 2–0 och 3–1, men ett par olyckliga slutminuter på andra perioden och Matej Jendrisak hade iscensatt upphämtningen. Oskar Hovlund blev den som hamrade i den sista spiken i kistan.
Det kommer inte som någon överraskning att Visby nu sänks ner i allsvenskan.
Klubben dömdes ut redan på upptaktsträffen och kallades för den sämsta någonsin på sina håll.
Det var att gå lite väl långt.
Men det stämmer att Visby IBK inte lyckats skapa en tillräckligt stark trupp för ett nytt SSL-kontrakt.
Visby IBK tappade efter avancemanget generalen Ville Hirvisuo och sedan spelare som Linus Andersson, Fredrik Edholm och Adam Kimström.
Enligt mig har Visby IBK en trupp av hög allsvensk klass, men det saknas spets för klara av SSL. Visby har ingen spelare bland poängligans 30 främsta och avsaknaden av spelare som kliver fram när matcher står och väger har varit påtaglig.
Klubben hade det också trögt med spelarrekryteringen. Tänkta nyförvärv valde andra klubbar och det dröjde innan tränare Fredrik Holmgren blev klar.
När värvningarna började presenteras så rörde det sig inte om några toppspelare utan om spelare på gränsen till SSL som inget hellre ville än att bevisa att de faktiskt håller på högsta nivån.
Och flera av dessa har faktiskt visat just det.
Visby IBK har under sin debutsäsong istället tvingats att förlita sig på hårt kollektivt arbete. Det har man å andra sidan gjort riktigt bra och det är just det som gjort att man luggat Mullsjö, Dalen och Kalmarsund i enstaka matcher.
Det ska bli intressant att ser hur Visby IBK går vidare med sin satsning efter den här säsongen.
För sportchef Joakim Bandholtz handlar det om att få med så många som möjligt på tåget.
Nu vet man var man spelar kommande säsong till skillnad från i fjol och kan anpassa sig därefter.
Bara timmar före onsdagens match skickade klubben ut ett pressmeddelande om att lagkapten Jesper Eliasson förlängt sitt kontrakt med klubben och det är en förlänging med stort symboliskt värde.
Härnäst borde sportchefen försöka övertyga huvudtränaren Fredrik Holmgren att stanna.
Här har Visby ett intressant namn som spelarna verkligen tagit till sig och slutit upp kring. Jag vet inte när det hände i Visby IBK senast och känslan är att han vore perfekt om klubben har ambitionen att kliva upp igen.
MATCHFAKTA
Svenska Superligan
LINKÖPINGS IBK 4
VISBY IBK 3
(0–2, 3–1, 1–0)
Period 1: 0–1 (2.50) W.Viinamäki (T.Bolin). 2–0 (14.38) F.Nilsson (O.Domberg).
Period 2: 1–2 (10.29) O.Laine (M.Jendrisak). 1–3 (14.56) D.Gonzalez Palm (K.Broby). 2–3 (17.29) M.Jendrisak (S.Palmén). 3–3 (19.29) M.Jendrisak (O.Abrahamsson).
Period 3: 4–3 (3.15) O.Hovlund (O.Seth).
Publik: 572.