Den kvällen ekade Roger Pontares ”När vindarna viskar mitt namn” högre än någonsin.
Visby IBK hade vänt 2–4 till 7–6 inför en knökfull Ica Maxi Arena.
Ett år senare har magin tagit slut.
Visby IBK skrapade ihop 19 poäng i Svenska Superligan och var i slutändan inte nära att behålla sin superligaplats.
Därefter har spelarna lämnat i rask takt.
I mitten av maj 2020 sitter sportchef Joakim Bandholtz med ett lag i spillror. Han hade förstås hoppats på åtminstone ett par positiva besked ur kvartetten Fredrik Holmgren, Tommy Bolin, Kasper Broby och Oskar Domberg.
Det finns också stora frågetecken kring Filip Nilsson, Daniel Gonzalez Palm och Heikki Hirvisuo.
Att tränare Fredrik Holmgren lämnar föreningen redan efter en säsong är en särskilt tung förlust.
Jag tror att Holmgren hade varit klippt och skuren för att bygga ett nytt slagkraftigt Visby IBK.
Visby hoppades få behålla Holmgren, men när man det inte ordnat sig med sysselsättning för hans fru återvänder han till sin tjänst på riksinnebandygymnasiet i Umeå.
Nu jagar föreningen sin femte tränare på lika många säsonger samtidigt som spelartruppen ekar ihåligt.
Det är hopplöst att värva spelare till en sargad trupp samtidigt som du saknar huvudtränare.
Det samtidigt som transfermarknaden på senare år stått alltmer stilla.
Joakim Bandholtz vet, han var i samma sits i fjol men kunde då locka med SSL-spel. Det kan han inte idag.
I den bästa av världar hade A-laget kunnat fylla på med spelare från ungdomsverksamheten, men sanningen är att Visby IBK inte alls lyckats i sin egen talangutveckling när det kommer till att fostra A-lagsspelare.
Många har lyfts upp i spelartruppen, men få har fått särskilt mycket speltid och det borde bekymra klubben och inte minst på längre sikt. Ska vi vara ärliga så är Robin Melin den senaste av egna produkter att ta klivet upp och bli en bärande A-lagsspelare. Det är tio år sedan.
Hur det kommer att gå för Visby IBK i allsvenskan är svårt att säga utan vare sig tränare eller spelartrupp på plats, men en snabb återkomst till SSL är orimlig.
Hittills är glädjeämnena få. Jesper Eliasson och Wilmer Viinamäki klartecken är två. De spelarna står för lojaliteten i dagens Visby IBK. Två kulturbärare som verkligen visat att de aldrig sviker sitt lag när vindarna viskar deras namn.
Det Visby IBK skulle behöva är att presentera några nyförvärv så att supportrar och spelare kan börja tro på det.