Värvningen av Adam Kimström blev klar på transferfönstrets sista dag och gav eko i Innebandysverige.
En prestigevärvning som sportchefen Joakim Bandholtz dreglat efter i ett flera år och det var på gång ett par år tidigare, men då prioriterade han SSL-spel.
Den här gången valde den offensive backen att ta ett steg ner till allsvenskan och Visby IBK.
Det blev sex matcher och sju poäng (1+6), men det räckte inte. Visby IBK missade än en gång allsvenskt kval.
För Adam Kimström själv fick säsongen ett våldsamt slut. Det återstod fem minuter av den sista seriematchen – Warberg borta – när Adam Kimström krockade med lagkamraten Wilmer Viinamäki och vred nacken.
– Det small till och jag blev liggande och hade väldigt ont, men sen släppte det lite så jag gick och satte mig, säger Adam Kimström.
Han fick lite nackmassage och spelade vidare.
– Det blev två byten tror jag, men sen gick det inte längre. Jag blev snurrig i huvudet och vet inte riktigt vad som hände därute på planen. Jag hade inte koll på vad som stod i matchen.
Adams mamma som hade rest till västkusten för att se matchen mot Warberg insisterade efter matchen på att han skulle uppsöka sjukhus.
Det gjorde han till slut och det visade sig att en nackkota var bruten.
Mamma vet alltid bäst.
– Ja, hade hon inte legat på att jag skulle åka in hade jag åkt hem med laget. Jag var säker på att det var musklerna runt nacken som gjorde ont.
Den allvarliga skadan blev starten på en tung period för Adam Kimström. I två månader tvingades han dygnet runt bära en nackställning som skulle fixera nacken.
– Det var jobbigt. Läkarna hade sagt att jag kommer att bli återställd, men det var stunder då jag var rätt orolig och funderade om det verkligen skulle bli bra.
Nackskadan gjorde också att han hamnade långt efter de andra i uppbyggnadsträningen.
– Jag fick börja jogga lätt strax före uppehållet i juli och då var det 500 meter. Det var väl först för en månad sedan jag kunde börja träna innebandy och den första tiden med väst så att ingen fick gå in i närkamper.
Hur har den uteblivna försäsongen påverkat dig fysiskt?
– Ja, jag har tappat sjukt mycket styrka i överkroppen. Jag har knappt några muskler kvar i armar, bröst, axlar och nacke. Ändå måste jag säga att det känts riktigt bra innebandymässigt.
Några nacksmärtor i dag?
– Jag har fortfarande väldigt ont och har svårt att vrida huvudet maximalt till vänster, men det funkar.
Kvitt från nackställningen är hungern efter att spela är kanske större än någonsin tidigare.
Och känslan att spela i Ica Maxi Arena svår att slå. Lillån väntar i premiären.
– Det är den man ser framemot hela sommaren. Varje gång du är ute i spåret eller gnuggar på gym så är det hemmapremiären du ser framför dig.
Att förlänga avtalet med Visby IBK med två år var ett av hans lättare beslut.
– Jag bestämde mig direkt efter matchen mot Warberg. Det fanns inga andra tankar i huvudet. Innebandymässigt finns alla förutsättningar här. Jag tycker att det är en skitmysig stad med sköna människor och jag trivs bra i laget.
Men det fanns intresse utifrån?
– Jag hade förfrågningar från Schweiz och SSL-klubbar, men när dom ringde sa jag direkt att jag blir kvar här och att de inte behövde komma med något anbud.
Tron på det egna laget kommande säsong är också stor.
– Jag tycker att vi har en bättre trupp med mer spets. Nu var jag inte med så länge i fjol, men då handlade det mesta om förstafemman som skulle göra allting. Vi har fler komplement nu.
Under försäsongen har Visby IBK gått fram som en ångvält mot så väl allsvenskt motstånd som de norska mästarna Slevik. Men i genrepet mot SSL-laget Växjö Vipers tog det tvärstopp och förlust med 6–16.
– Där small det, men det var nog bra att få en sån match. När det går för lätt finns risken att man kommer in i en premiär och tror för mycket på sig själv.
Adam har alternerat på samtliga positioner utan målvakt under försäsongen. På sistone som forward.
Hur långt går ni?
– Hela vägen. Att gå vi ska gå upp i år är allt jag fokuserar på och det är det viktigaste för mig. Det här är det bästa lag jag spelat i. Någonsin.