Då pratar jag inte bara om allsvenskan, utom om hela innebandy-Sverige.
Värvningen av Kim Ganevik är lika delar spektakulär som ett tungt kvalitetsmässigt statement av Visby IBK.
Inför den här säsongen meddelade SSL-klubben Mullsjö AIS att Ganevik, utan tvivel klubbens största publikfavorit de senaste åren, valt att pausa karriären.
Ganevik ville ta ett break på obestämd tid, studera och fundera över vad han ville göra i framtiden.
“Det är ett stort tapp för oss, den saken är glasklar”, sa sportchefen Jesper Axell.
Det var ingen underdrift. Det är bara att titta på Ganeviks statistik de fem senaste säsongerna i landets högsta liga och förstå varför:
- 2021/22: 39 poäng i grundserien, och åtta i slutspelet.
- 2020/21: 39 poäng i grundserien, och 18 i slutspelet.
- 2019/20: 34 poäng i grundserien (slutspelet ställdes in på grund av pandemin).
- 2018/19: 44 poäng i grundserien och 14 i slutspelet.
- 2017/18: 39 poäng i grundserien och 16 i slutspelet.
Det krävs alltså inget geni för att se vilken jämn nivå och påverkan Ganevik har haft. Och de som sett 29-åringen spela vet att han är den som ofta kliver fram när matcherna ska avgöras eller som kan springa oavbrutet i ett boxplay.
Men det är inte bara mål eller vindsnabba spelvändningar som karaktäriserar forwarden.
Kim Ganevik är mer än så.
Innebandyn har år efter år tagit stora kliv utvecklingsmässigt, professionaliteten är stor och idag hör vi inte samma nedlåtande snack om sporten som den drogs med förr.
Samtidigt har innebandyn haft svårt att odla starka namn/profiler som når igenom bruset. Men i det avseendet har Ganevik fyllt något av ett tomrum. Han har tagit plats, bjudit på rubriker och på sig själv, retat upp motståndare och publik och allt som oftast haft något intressant att säga.
Han har offentligt valt att berätta om sitt spelmissbruk, som kostat honom mycket, både ekonomiskt och relationsmässigt. Han har spelat i landslaget och nobbat detsamma. Han har blivit avstängd ett par matcher efter att ha spottat mot Linköpings publik i slutspelet 2017.
Bland mycket annat.
Ganevik har inte agerat rätt och riktigt alla gånger men likväl varit en profil som engagerat en tyvärr alltför ofta slätstruken innebandyvardag. Det är sällan tråkigt och ointressant när Ganevik spelar. Eller inte spelar, för den delen.
Den här säsongen har han definitivt saknats på planen, och därför är det ett stort glädjeämne att Visby IBK:s sportchef Joakim Bandholtz fått Ganevik att korsa Östersjön.
Vi vet så klart inte vilken version av Kim Ganevik som anländer. Forwarden har inte spelat alls den här säsongen, det återstår att se vad han kan bidra med, men om han hittar till tidigare höjder lär han på knäna glida in som en publikfavorit i Ica Maxi Arena.
Och vem vet, han kan bli det vapen ett SSL-jagande Visby IBK behöver för att nå innebandyns finrum igen.