Respasset ur Svenska Superligan blev kostsamt.
Tolv spelare och över 80 mål försvann när Visby IBK motades tillbaka till allsvenskan.
Dessutom skulle i vanlig ordning en ny huvudtränare rekryteras varpå han skulle sätta sin prägel på lagets sätt att spela.
Det landade i att den före detta spelaren Christoffer Lindberg, men i stort sett obefintliga tränarmeriter anställdes som tränare och sportsligt ansvarig.
Nu, lite mer än en tredje del in på säsongen är det bara att lyfta på hatten för Lindberg.
Han fick en mardrömsstart på sin tränarbana när Visby IBK inledde säsongen skakigt och i vissa perioder av matcherna (Hagunda, GIK Gävle) uppträdde mer som ett division 1-lag än ett allsvenskt lag.
Det började med en knapp seger mot Hudik/Björkberg, följdes upp med en rejäl urladdning borta mot Täby och därefter har man inte avvikit från vinnarspåret.
I en haltande serie ligger Visby två poäng efter serieledande Djurgården, men med två matcher färre spelade.
Och det utan sin trogna hemmapublik på läktarna.
Det hade jag inte trott utan jag ska erkänna att jag var tveksam till att laget skulle bli att räkna med, men Visby IBK är säsongens överraskning för mig så här långt.
Jag skrev inför säsongen att det viktigaste var att få stabilitet, lugn och ro den här säsongen. Jag adresserade också vikten av att klubbens ryggradsspelare klev fram och framför allt höll sig hela.
Det har de sannerligen gjort och nu är allsvenska tabellen trevlig läsning.
Och det
Förstalinan med Wilmer Viinamäki, Albin Lundell och Marcus Jovic har varit en bulldozer från omgång 3.
Visby IBK:s effektivitet baserat på avslut mot mål är imponerande: Så här långt gör man mål på var fjärde skott.
Det finns förstås fler faktorer än att lagets nyckelspelare levererar på planen som gör Visby till ett topplag.
Klubben har till skillnad från flera av sina motståndare klarat sig utan coronautbrott i truppen.
Med förra veckans tre låneavtal (Oscar Magnusson, Timmy Lindquist och Adam Zetterström) gör man sig mer motståndskraftigt när det kommer till skador och sjukdomar.
Men också för att allsvenskan norra är betydligt svagare än den södra motsvarigheten. Jag är faktiskt inte säker på att något topplag i norra hade nått playoff i södra.
Det är därför lätt att förstå varför Visby IBK arbetar hårt för att få till stånd en allsvensk serie. På helgens tävlingskongress avslogs klubbens motion, men bara för att återupptas vid en ny extrainsatt kongress i vår.
I helgen ställs Visby mot trean Tullinge i en sexpoängsmatch.
Poängligan
1) Marcus Jovic, 14 mål + 7 assist = 21 poäng.
2) Wilmer Viinamäki, 7+13=20 poäng.
3) Albin Lundell, 6+6=12 poäng.
Stjärnan
Alltid Wilmer Viinamäki. Han är trotjänaren som stannat när andra lämnat. I dag har han gjort flest matcher, mål, assist och poäng i klubben. Ingen petar honom från tronen under överskådlig tid.
Utropstecknet
Marcus Jovic. Alla visste att den högerfattade smålänningen hade ett giftigt skott. Under sin sjunde säsong i klubben snittar han nära på två mål per match.
Överraskningen
Jesper Eliasson är den lojale försvarsklippan som nu också får njuta i solglittret. På åtta matcher har han sju poäng (två mål och fem assist). Mer än en fördubbling av sitt vanliga poängsnitt.
Betyg
Två poäng från förstaplatsen och två matcher färre spelade. Det kan inte bli annat än högsta betyg: A.