Det var två trötta och glada VM-hjältinnor som anlände hem till Gotland vid 15.30-tiden på måndagen.
– Det är alltid en ära att bära den svenska tröjan och att krydda det med ett VM-guld kan inte bli bättre. Det är sjukt häftigt och det är få förunnat. Vi firade med middag och bankett, sedan höll vi låda och var i väg på ett ställe och dansade lite. I morse började hemresan vid 05-tiden, så jag kan villigt erkänna att man är lite sliten just nu, säger Stephanie Boberg.
– Det känns som att resan mot det här VM-guldet har varit väldigt lång, att man har varit iväg jättelänge. När guldet var klart i går kväll var det vilt firande och väldigt, väldigt kul, säger Sara Steen.
För både Stephanie Boberg och Sara Steen var detta andra raka VM-guldet.
– Alla guld är speciella på sitt sätt, men såhär efteråt är känslan väldigt liknande som vid första guldet, säger Stephanie Boberg.
Både semifinalen mot Finland och finalen mot Schweiz blev rysligt spännande. Schweiz kvitterade med åtta sekunder kvar och tog finalen till sudden death.
– Det var surt när de gjorde 2–2. Jag tyckte att vi hade kontroll under slutminuterna och var bra. Känslan i sudden death var ändå att vi skulle ta det, och det var verkligen skönt att det avgjordes snabbt, säger Stephanie Boberg.
– Det var såklart väldigt nervöst, men vi har många matchvinnare i laget. Vi samlade ihop oss och sa att vi skulle avgöra fort, säger Sara Steen.
De båda beskriver känslor av såväl glädje som lättnad när guldet var säkrat.
– Jag tycker nästan alltid att det är en blandning av glädje och lättnad när man vinner någonting som är så pass stort och som man strävat efter länge. Det är mycket känslor när spänningarna släpper, säger Stephanie Boberg.
Duon uppskattade mottagandet de fick på Visby flygplats.
– Det var väldigt fint att komma hem och få det här mottagandet av alla kompisar som är här och gratulerar. Sedan längtar jag väldigt mycket hem till min säng just nu, jag vet inte när jag sov i den senast, säger Sara Steen.
Artikeln uppdateras med webb-tv.