Den egna spelarkarriären tog honom från Tammerfors till spel i svenska- och schweiziska superligan innan en knäskada satte punkt 2011.
– Det svåraste för en idrottare är väl att ta beslutet att sluta, men jag hade inget val. Jag hade haft svårt att ta det beslutet själv, säger Niklas Hovivouri när helagotland.se träffar honom under en blixtvisit på Gotland.
Då var han 34 år och spelade i FBT Pori i finska högstaligan.
Var det självklart att du skulle bli tränare?
– Det blev naturligt. Sista tiden när jag gick skadad var jag med och assisterade på bänken. Nu trivs jag så bra som tränare så jag saknar inte det andra.
Den största tränarframgången hittills kom i Karlstad som han förde upp i SSL och räddade kvar som nykomling. Året därpå pratades det om slutspel i Värmland, men klubben hade svårt att ta ytterligare ett kliv.
– I februari fick jag sparken, säger han och rycker på axlarna.
– Sådan är idrotten. Går det bra hyllas du och går det sämre så får du en spark i röven. Det tillhör.
Han vet vad han pratar om. Niklas Hovivouri fick även se sin kollega Arto Riihimäki få sparken i Jönköpings IK, då var Hovivouri assisterande tränare och valde också att lämna. Visby IBK å andra sidan har inte gjort sig känd för att ha tålamod med sina tränare. Tre tränare har fått lämna klubben i förtid de fem senaste åren.
– Den här världen är hård och går det inte som planerat får man gå. Det är som fotbollstränaren José Mourinho sade: "Det finns två typer av tränare, de som fått sparken och de som kommer att få sparken".
Det måste ändå vara rätt tufft?
– Jag tar det inte personligt. I Karlstad känner jag att jag gjorde ett bra jobb och gick rakryggad därifrån, säger han.
Tränarbytet gav inte önskad effekt utan Karlstad åkte ur och spelar precis som Visby IBK i Allsvenskan Södra kommande säsong.
– Det kommer att bli en otroligt tuff serie. Det är inget snack om vilken serie som är bäst. I södra har du Karlstad och Warberg som ramlade ur och vill gå upp direkt, du har Kalmarsund med Kim Nilsson och sedan vill ju vi ovh några till vara med.
Kontraktet med Visby IBK skrev han på i slutet av mars och planen är att det ska mynna ut i ett avancemang till SSL.
– När jag kom till Karlstad gick vi upp första säsongen. Då avgjorde vi sista matchen i sudden på hemmaplan och det finns nog inget bättre sätt att vinna. Det är det häftigaste jag varit med om och det vill jag också uppleva här. Det är därför man håller på.
– Här i Visby blir första steget att nå SSL-kval sedan får vi ta det därifrån.
Visby IBK har aldrig tidigare kvalat till SSL och för att nå dit krävs vinnarkultur.
– Vi måste bygga en vinnarkultur och det börjar vi bygga redan nu. Vi måste tajta ihop laget och ena det för då kan du också kräva mer av dina medspelare. Sedan måste vi tävla mer. Varje moment på träningarna ska handla om att vinna. Spelarna ska tävla om allt, vem som ska spela i förstafemman, småspel... ja vad som helst. Du måste vilja vinna hela tiden.
Hade du koll på Visby IBK när klubben hörde av sig?
– Ja, det tycker jag. Hyfsad koll i alla fall. Vi ville ju ha Tommy Bolin på dubbellicens till Karlstad så jag hade sett flera matcher med klubben.
Har du betat igenom varje match?
– Haha, nej det har jag inte. Men jag har tittat igenom matcher för att lära mig hur spelarna är.
Var du på plats i Ica Maxi Arena?
– Nej, men jag har hört att det är bra stämning här. Det är så man vill ha det. Idrott handlar om känslor, men sedan måste laget se till att spela bra så att publiken kommer också.
Vilken typ av innebandy kan publiken förvänta sig i år?
– Vi kommer att spela med hög fart. Aktivt spel i hög fart.
Hur skulle du beskriva din ledarstil?
– Jag har ju en spelarbakgrund så jag förstår spelarna och kan läsa dom bra och vad som pågår i deras huvud under olika matchsituationer. Jag vet när det är dags att höja rösten och när man ska prata mer filosofiskt. Men, sedan måste man vara tydlig i sin roll och att det är jag som leder laget även om jag gärna diskuterar med spelarna. Vi sitter alla i samma båt.
Han betonar att det är viktigt att man inte glömmer bort människan bakom spelaren.
– Jag vill att spelarna ska kunna komma och prata med mig även om annat än det som händer på planen. Funkar något inte bredvid planen så märks det också på planen.
Flyttlasset till Visby går först i början av augusti, men Niklas mötte upp med sportchef Joakim Bandholtz och några spelare tillbaka till Visby efter att ha sett Finland besegra Sverige i finalen i U19-VM.
– Det var inte mycket att säga om. Finland vann rättvist och det är nog alla överens om.
Även om Hovivuoris hjärta klappade för blåvitt i finalen höll han extra koll på två spelare i svenska laget: Kasper Broby och Filip Björk som nästa säsong representerar Visby.
– Broby var het i finalen och borde matchats ännu hårdare. Björk bra under turneringen, men lite mer osynlig i finalen precis som hela Sverige.
Vi pratar om två av de mest lovande 98:orna i sporten. Vad kan man förvänta sig av dem nästa säsong?
– Båda kommer att få en stor roll i allsvenskan, men nyckeln är att hitta rätt spelare runt dom. Det är som ett pussel. Vill också nämna Joel Sundstrand här som också kommer från RIG och är lovande. Det är viktigt att ha kombination av äldre erfarna och yngre spelare och det har Visby.