Det finns de som viger sina liv åt idrotten – kulturbärare med lojalitet som ledord och alltid finns där för föreningen och sina lagkamrater.
Markus Attlerud, 34, är en av dessa och är närmast att betrakta som en inventarie i Sudrets HC.
Sportchef Fredrik Melin behövde inte tjata på lagets ålderman i år heller.
– Det var faktiskt inget svårt beslut i år, säger lagfarsan Markus Attlerud.
Anledningen är enkel. Passionen för sporten och för att han inte vill avsluta karriären skadad.
Förra säsongen spolierades på grund av en skada.
– Jag bestämde mig för att "jag ska fan träna för att vara fit for fight nästa år". Därför lade jag av med fotbollen och körde en helt okej sommarträning. Inte klockren, men bättre än på många år eftersom jag alltid dubblerat med fotboll.
När Sudrets HC tog steget tillbaka till Hockeytvåan 2018 hoppade Attlerud på kryckor och även förra säsongen tog slut i förtid.
– Jag blev tacklad i en bortamatch förra säsongen. Jag kände att något var fel med vaden, men tänkte att det är nog en vadkaka. När vi röntgade benet visade det sig vara en fraktur.
Läkare har rått honom att lägga av eftersom hans knä är i samma skick som en 60-åring snarare än en 30-åring.
– Jag har haft problem med knäet sedan jag var 19. Det är korsband och ledband som är halvt av. Det går inte att göra något åt förrän det brister. Men det går ganska bra i hockeyn. Jag kan känna av det lite i match två på söndagar, men då får man ta några alvedon. Just nu känns det bättre än på länge.
Markus Attlerud har rent fysiskt haft tillräckliga skäl för att runda av karriären. Istället har han visat prov på en oerhörd lojalitet som när Sudret förpassats ner till de mörkaste av bakgårdar som Hockeytrean ändå får anses vara.
Men inte ens då.
– Jag är en lagspelare, men det har inte alltid varit så. Som pojkspelare och fram till att jag var 16 jobbade jag för mig själv och ville bli bäst. Jag var en poängspruta som junior och skulle gå hockeygymnasium på fastlandet. Men när jag blev 18 insåg jag att det inte skulle bli så och sedan dess har det varit laget före jaget för mig. Laget går alltid i första hand och sedan får det bli vad det blir med mig.
Och någon poängkung har han inte varit under seniorkarriären.
– När jag var junior var jag en poängspruta och målskytt. I A-laget på 19 år har jag gjort 70 poäng så jag är en annan spelare, garvar han.
Markus var bara 14 år när han började träna med Sudrets A-lag som då spelade i division 1 under Robert Spaths ledning.
– Robban lärde mig att man behöver jobba åt båda håll. Jag kommer ihåg första träningen. Laget hade förlorat någon viktig match och Robban var rasande innan träningen och sa till spelarna att vända tröjorna in och ut. De fick inte spela med Sudretmärket på bröstet på träningarna. Jag vände också på tröjan men då sa han till mig att "du kan ha tröjan på sig som vanligt". Den händelsen har etsat sig fast i minnet och sedan dess har jag spelat för märket på bröstet.
Med 19 säsonger i samma klubb har han sett mängder av spelare och tränare komma och gå.
– Jag har spelat A-lagshockey i Sudret i mer än halva mitt liv och jag märker att det är lätt att blanda ihop säsongerna. Men nu är det svårare att prata om gamla spelare och ledare eftersom ingen var med då. Det är väl Arvid som varit med lite längre.
Han har också sett hur klimatet i omklädningsrummet blivit mildare med åren.
– Det var betydligt hårdare när jag kom upp. Man är mycket mjukare och mer hjälpsam mot de yngre än vad det var på min tid. Då var det knappt att man pratade med de som var äldst. Då var det bara att sitta stilla, lyssna och vara tyst.
– Det ändrade sig egentligen när Johan Larsson kom upp i A-laget. "Tjorven" var hård mot honom men han käftade emot och se var han tog sig.
Som 34-åring har han i år under nya tränarduon Peter Lindström och Fredrik Melin bytt position.
– I år har jag gått upp som forward och det har jag nog aldrig tidigare gjort i A-laget. Att använda full skridskoåkning varje sekund du är på isen, det var inte i går. Det känns, men det är kul. Du får lite mer frihet.
Sudret har tappat många tongivande spelare under sommaren och med många nya spelare och ny tränare i Peter Lindström manar Attlerud till tålamod.
– Vi har tappat flera poängspelare som Jonas Pettersson som gjort flest poäng för klubben genom tiderna och vi behöver lära oss vårt nya sätt att spela, men får vi ihop det ska det nog gå bra.
Framför allt imponeras han av juniorerna som tagit plats i A-lagstruppen:
– De har skött sig riktigt bra under de första matcherna och har tagit stora kliv sedan i fjol. Jag tror att de kan bli i det närmaste tongivande till andra delen av säsongen. De spelar redan nu powerplay.
I premiären blev Markus målskytt och satte därmed punkt för en nästan treårig måltorka. Senaste målet kom mot Spaif den 23 oktober 2016.
Vad är det som är så speciellt med Sudrets HC då?
– Jag har inte varit i någon annan förening så jag vet inte riktigt hur det är i andra. Om du går ner till vaktmästarna eller upp till styrelsen så vet alla vem du är och hälsar. Det är väldigt familjärt. Så har det varit sedan jag var liten och där har Janne Eriksson (tidigare vaktmästare) en stor del. Det är väldigt speciellt härute.
Markus har sedan han var liten hängt i vaktmästeriet.
– Jag brukar säga till spelare att det är okej att gå in och ta en kaffe. "Tolle" har nu tagit över efter Janne och hjälper oss med tvätt och så. När vi spelat bortamatch på lördag och kommit hem sent så har de mött upp oss och tvättat våra grejer vid halv ett på natten, tumlat och hängt upp grejerna till vi ska spela match på söndag vid lunch. Då ska man komma ihåg att det är division 2 och inte elitserien.
19 säsonger inger respekt, går du för 20 säsonger också?
– Det är fortfarande lika roligt med hockey och så länge du inte har familj så är det bara att fortsätta. Vad ska jag annars göra? Ska jag sitt själv hemma, då kommer jag att jobba fram till 22 på kvällarna i stället. Så länge jag platsar och tränarna vill ha mig ser jag ingen anledning att sluta.
