Förnedrande 7–2 mot Väsby i förrgår var lagets största genomklappning sedan 8–2 mot Huddinge för dryga året sedan. Motgången sved. Rejält. Speciellt som Visby Roma skulle sätta Väsby på plats inför matcherna i Allettan. Mike Beharrell fräste:
– Sju jävla mål! Men vi var fan inte bra heller.
Men med det är grundserien historia.
Tränaren har annars anledning att sträcka lite på sig. Laget har gjort sin poängmässigt bästa höst, en pinne mer än i fjol och säsongen före dess, på de 22 grundseriematcherna.
Samtidigt är hösten något av ett jobb som bara ska göras. En period att ta sig igenom.
– Ja, jag är faktiskt glad att den skiten är över nu! säger han kort.
– Visst, alla lag är lite bättre än tidigare år, visst. Men nu blir det mycket roligare. Mer underhållning, mycket mer känslor och färre matcher, där varje verkligen gäller något på riktigt, blickar Beharrell framåt.
Med åren har höstarna blivit lite av en transportsträcka. Allt med målet att snarast möjligt säkra spel i Allettan efter jul. I år i södra. Vilket i höst skedde med fem matcher kvar efter 3–0 mot Vallentuna. Nu väntar topp fem-lagen från södra serien i Allettans 18 omgångar med playoff-steg i potten. Nu gäller det att positionera sig i topp i jakten på den åtråvärda platsen i kvalserien till Hockeyallsvenskan.
Beharrell ser ljust på vad som komma skall, att möta lagen från södra grundserien igen.
– Visst! Några lag har vi fått upp en ganska bra rivalitet med under åren. Kallinge exempelvis, det brukar bli tuffa och bra matcher.
Kallinge Ronneby är ett av två Blekingelag. Det andra är Kristianstad som gjorde en stark kvalserie i våras och bara var tre poäng från allsvenskt avancemang. Just Kallinge manövrerade Visby Roma ut på väg till kvalserien i tre jämna playoff 2-matcher i våras.
Då var Kallinge hemvist för ett av höstens utropstecken i Beharrells trupp.
I höst har nyförvärvet Carl Ericsson positionerat sig i topp av Visby Romas interna poängliga.
– Fast lite trögt gick det i början, sedan har jag kommit loss mer. Vi har fått till bra kemi i kedjan också, säger Carl Ericsson.
Så sent som för två år sedan spelade han tre landskamper med Juniorkronorna.
– Jag har fått mer och mer förtroende från Mike nu. Han är en tuff tränare, det gillar jag. Han är tydlig och säger direkt vad man måste bli bättre på. Det passar mig.
Tränaren uppskattar framstegen.
– Han är lite som Erik Brissle förra hösten, spelare som behöver några matcher för att komma in i det men som verkligen jobbar för att bli bättre och bättre, säger tränaren.
Inför Allettan är Carl Ericsson försiktig med några övergripande jämförelser med fjolårets Kallinge Ronneby, där Sudrets HC-produkten Simon Hansson finns kvar, och årets upplaga av Visby Roma.
– Kallinge var ungt då, rätt oerfaret. Vi gick mycket på puls och hög energi. Visby är ett klart mer erfaret lag med mer struktur, säger han.
Han och kedjekompisen Adam Eriksson är erkända krutpaket, energiladdade i varje byte.
– Ja, det får man nog säga, skrattar Carl Ericsson.
Energispelare får också lite extra betydelse under den erkänt tunga hockeymånaden november. Som Visby Roma kom igenom med hedern i behåll.
– November är tufft, det vet man. Mörk och trist. Mike var tydlig med att trycka på att vi skulle göra en bra månad av det.
Hårt jobb, sedan är det detaljerna. Efter Väsby-debaclet finns det att slipa på.
Mike Beharrell har tjatat om det extra sedan avancemanget säkrades.
– Men egentligen är det allting som vi alltid måste bli bättre på att utföra. Att genomföra vår gameplan, att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt på isen, exemplifierar tränaren.
Och:
– Att göra det under minst 60 minuter. I varje byte. Nu går det inte att bara spela 58 minuter längre.
Läxan från Väsby i förrgår kväll kan knappast sammanfattas tydligare.