Gabriel Melin, 16, slog igenom med dunder och brak förra säsongen.
Hans framfart med Sudret i hockeytvåan och TV-pucken gjorde att elitklubbarna stod på kö Inför gymnasievalet.
Strax före jul tog Gabriel och hans familj beslutet att han skulle flytta till Karlstad för spel i Färjestad.
Att flytta från familj och vänner är ett stort steg för vilken 16-åring som helst, men också en möjlighet.
– Det är något man drömt om sedan man var liten, sade Gabriel Melin i en intervju i december.
I slutet av juli gick flyttlasset från Hemse, men starten blev knappast den han drömt om.
Gabriel hann träna två dagar med sina nya lagkamrater innan han kände av en förkylning.
Dagen efter vilade han från träningen av försiktighetsskäl.
– Sedan fick jag höra att en polare på Gotland hade fått corona och vi hade hängt med varandra precis innan jag drog upp till Karlstad. Då började man misstänka vad det handlade om.
Gabriel gjorde ett test och provsvaret var positivt.
– Jag hade Covid-19, men egentligen ingen aning om vad det skulle innebära för mig eller hur länge det skulle dröja så länge innan jag kunde träna. Jag hade ju knappt några symtom utan det var bara lite slem i halsen, men snart förstod jag att det skulle ta lång tid och att det skulle dröja innan det blev någon hockey.
Istället fick Gabriel sitta isolerad i sin lägenhet de första veckorna.
– Morsan och några till var här när jag fick beskedet och de hjälpte mig att bunkra upp med mat.
Hur har det varit?
– Vissa dagar har det varit riktigt segt. Jag känner ingen här och fick inte ens gå utanför dörren de första veckorna. Det är bara tråkigt så det har blivit mycket netflix för att få tiden att gå.
Hur mår du i dag?
– Det börjar bli bättre, men jag har inte kört på fyra veckor. Ingen is och ingen fys.
Även om Gabriel sedan en tid är kvitt Covid-19 dras han fortfarande med sviterna från den. Sedan tidigare har han astma och den har fått sig en törn och det är vad som håller honom tillbaka.
– Astman spökar på grund av det här. Vanligtvis är den under kontroll men nu gör slemmet att luftvägarna täpps till. När jag testat att springa tar det stopp direkt. Kroppen säger ifrån.
När han kan vara tillbaka på isen har han ingen aning om.
– Just att man inte vet är det läskigaste, men i dag (måndag) ska jag i alla fall vara med och cykla när de andra kör fys. Det blir lite som en premiär för mig.