SM-slutspelet i ishockey nådde sitt klimax, eller antiklimax om man hyser sympatier för Luleå, på torsdagskvällen när Färjestad avgjorde den extremt jämna finalserien mot Luleå. Drygt 17 timmar efter slutsignalen i Norrbotten är det en trött och lycklig nybliven svensk mästare som svarar i telefon.
– Jag är lite sliten faktiskt, om jag ska vara ärlig, säger Carl Jakobsson med lätt sprucken röst.
– Vi kom till Karlstad runt 02.30 inatt, då hade de fixat med röd matta när vi klev av flyget. Bussen stod och väntade på oss och fansen var där, så det var häftigt. Det är något som absolut kommer hänga med mig för alltid.
Han somnade efter sju på morgonen. Sedan samlades laget i hemmaarenan vid 13-tiden på fredagen.
– Då käkade vi lite pizza och drack gott, sedan går bussen mot torget nu vid 16.00. Där kommer det väl vara x antal tusen som vi får fira tillsammans med.
FBK hade en tuff höst och vände successivt på skutan efter årsskiftet, och hittade en kurs som räckte hela vägen till SM-guldet.
– Det är klart det känns lite större och häftigare att vinna på det här sättet än om allt hade gått vår väg hela säsongen. Nu slutade vi sexa i serien och gick in i slutspelet som underdogs.
Det är en imponerande rad motståndare som besegrades i slutspelet, de tre bästa lagen från grundserien. I kvartsfinalen slogs Skellefteå tillbaka med 4–2 i matcher.
– De var ju favorittippade, och därefter så väntade CHL-vinnarna och seriesegrarna i semin.
Semifinalen mot Rögle vann värmlänningarna ånyo med 4–2 i matcher, finalplatsen säkrades efter sudden death i match sex på hemmaplan.
– Och sedan då Luleå som har varit guldtippade hela säsongen.
I finalen turades lagen om att vinna på hemmaplan tills det var 3–3 i matcher och det hela skulle avgöras i en avgörande match uppe i Luleå.
– På hemmaplan vet vi att vi alltid är starka och till slut lyckades vi knipa en match däruppe. Som du sa så vände vi på skutan och det skedde i och med att Thomas Mitell kom in som coach, han ska ha en riktigt stor eloge. Han har varit riktigt grym och verkligen fått hela gänget att ro i samma riktning.
Vilken grej, att lyckas bryta mönstret och ta en bortaseger när allt ställdes på sin spets i finalserien.
– Ja det var helt fantastiskt. Jag var riktigt nervös hela matchen faktiskt, det var knappt så jag vågade kolla.
Var det tufft att stå vid sidan av isen och inte kunna påverka?
– Precis. Det var mycket mer nervöst än om man hade varit i båset och inne i matchfokus.
Den avgörande finalen förblev mållös halvvägs in i tredje perioden, då FBK-backen Jesse Virtanen bröt det låsta läget.
– Vi gick ner i omklädningsrummet i andra periodpaus, och sedan gick jag faktiskt inte upp till våra platser i tredje perioden. Jag satte mig ner i en bar och kollade med några ordningsvakter på tv:n, jag kunde inte titta på det live. Sen när Jesse gjorde 1–0 då sprang jag upp och ställde mig i Färjestadklacken faktiskt. Sen när vi gjorde 2–0 sprang jag ner till båset och stod där till slutsignalen.
I slutspelet blev det knappt någon speltid för Jakobsson som var ombytt extraforward i fem matcher totalt, varav en final, och som i övrigt har fått följa slutspelet från läktarplats.
Har det varit jobbigt att inte spela en större roll i slutspelet?
– Ja, det har det självklart varit. Man vill ju vara med när det avgörs liksom. Förra året tycker jag att jag gjorde ett bra slutspel, då tog det dock slut efter bara sex matcher tyvärr. Men det har ändå varit lättare att acceptera i och med att laget presterade så bra som vi gjorde. Hade det gått skit för laget, då hade det varit annat. Men jag hade ju velat spela mer såklart.
Bara att knyta näven och att bevisa sig så att det blir så mycket spel som möjligt när guldet ska försvaras nästa år?
– Ja, precis så.
SM-guldet är det första för FBK sedan 2011.
Hur länge kommer det här guldet firas i Karlstad?
– Det kommer nog ligga kvar över staden hela sommaren skulle jag tro. Nu har vi fullspäckat schema över helgen, sen åker vi på lagresa på måndag.
Var bär det av då?
– Jag tror att det inte är helt bestämt än, men det ryktas om Barcelona, säger Carl Jakobsson.