Det sägs understundom att en domare gör en bra match när denne inte syns eller märks. Det kan ligga någonting i det men det är i sådana fall en sanning med en rejäl dos modifikation, då de hela tiden måste vara beredda på att fatta obekväma och avgörande beslut.
Vid 16-tiden, tre timmar innan nedsläpp, anländer trion Ludwig Gran, Mathias Franzén och Mathias Ramberg till Gotland med flyg. 15 minuter senare är de på plats i Visby ishall för kvällens uppdrag som består i att döma toppmötet Visby Roma–Väsby.
– Det här är två högt placerade lag och det ska bli en väldigt rolig match att döma, men det är samma typ av förberedelser och taggning till varje match oavsett tabellplaceringar. Man måste alltid vara beredd på samma sätt, säger huvuddomaren Ludwig Gran.
Som spelare finns moroten att kunna vinna, den aspekten finns inte för en domare.
– Det är sant att vi så att säga inte kan vinna en match, men vi kan vara mer nöjda och mindre nöjda med vår insats. Jag känner att jag har gjort en bra match när jag har två nöjda lag.
För att vara så pass i fokus som de är under en match så är det ytterst få som har koll på vad de heter i förnamn, något fler känner till dem som Gran, Franzén och Ramberg. Av än fler benämns de som "zebrorna". Vid första anblicken kan domarsysslan förefalla otacksam. Klagomål från de inblandade lagen och verbala påhopp från frustrerade åskådare på läktaren är vardagsmat. Det är en del av förutsättningarna som domartrion givetvis är fullt införstådda med, och som de inte förefaller ha några större problem med.
– Många av de argument man hör från spelare och ledare är oftast inte befogade. 99 av 100 utvisningar är ingen utvisning enligt spelaren som åker ut. Halva läktaren vill ha ett beslut och andra halvan vill ha ett annat. Det kan ibland bli snudd på komiska situationer när ett helt bås med 20 vuxna människor står och skriker, och när jag försöker prata med dem så blir jag bara överröstad. Då kan jag småskratta och undra för mig själv om det beteendet inte är sjukare än att jag eventuellt missade en offside, säger linjemannen Mathias Ramberg.
Mathias Franzén tycker att det ändå råder ett övervägande gott klimat.
– I hockeyettan tycker jag att spelarna har en god acceptans för våra beslut. Sedan vänjer man ju sig, första gången någon dumförklarade en så är det klart att det kändes. Men när man har gjort det här i ett par säsonger så härdas man. Det är på gott och ont, men mest gott och det tycker jag att man kan använda även privat. Man får ett helt annat lugn i heta situationer. På så sätt utvecklas man faktiskt som människa av att döma, säger Mathias Franzén.
Samtliga tre bor i Stockholmsområdet. Gran och Franzén har heltidsarbeten vid sidan av dömandet, för Mathias Rambergs del är det studier i Uppsala som upptar den dagliga tiden.
– Rena rama grekiskan, konstaterar Ludwig Gran apropå kollegans studier.
– Jag läser molekylär bioteknik, det är en femårig civilingenjörslinje, förtydligar Mathias Ramberg med ett förläget leende.
På frågan om Ramberg är den smarta i gänget, så hugger dock Gran snabbt.
– Nej nej, han visste inte ens vad en rauk är, säger Ludwig med ett skratt som osar rå hjärtlighet.
För Rambergs del utgör studierna och hockeydömandet en bra kombination.
– Det här är perfekt, ett bra kompliment. Det är väldigt smidigt, enda minuset är att man kanske missar studentlivet en del, säger Mathias Ramberg.
Trion har Hockeyettan och SDHL som sina primära serier att döma. Att döma på Gotland en fredagkväll innebär att de är hemma i Stockholm igen först lördag förmiddag. Det är lång tid som tas i anspråk för att döma 60 minuter hockey.
– Det går ändå smidigt. Om man dömer hemma i Stockholm så åker man ändå bara hem och lägger sig, säger Mathias Ramberg.
När de dömer en match i Stockholmsområdet så tar det sex-sju timmar dörr till dörr från det att jobbet/studierna lämnas till att de kommer hem efter avklarad match.
– Men det är trevligt att komma hit och döma. Sedan blir det alltid Masters efter matchen, där finns det alltid ett domarbord bokat vilket är toppen. Det är skönt att sätta sig ned ihop och snacka om allt möjligt.
Under säsongen dömer de i genomsnitt två matcher i veckan.
– Under grundsäsongen så ska vi döma vi 1–3 matcher i veckan. Tre matcher på en vecka är mycket, medan en match känns för lite. Två matcher är perfekt, säger Ludwig Gran.
Ludwig Gran spelade hockey som junior, men slutade i samband med att han började på riksidrottsgymnasium för Curling och därmed trappade upp den satsningen.
– Men curlingkarriären dalade efter gymnasiet och jag hade ett sug efter att komma tillbaka till hockeyn, och då föll det sig väldigt naturligt att bli domare.
Normalt byggs en huvuddomares erfarenhet upp via att inledningsvis vara linjedomare. Ludwig Gran inledde dock som huvuddomare direkt.
– Jag är tävlingsinriktad som människa och är beredd att ge det som krävs. Det bästa kvittot man kan få på att det går bra är att avancera i seriesystemet.
Efter att ha ätit är det dags för rättskiparna att byta om för uppvärmning. En boll är alltid med i packningen och det spelas gris.
– Ingen av oss är någon större bollspelare, så skallen får jobba också, säger Ludwig Gran med ett snett leende.
Hans omdöme om trions bollkunskaper vinner extra tyngd när bollen i slutet av uppvärmningen återfinns på den nyspolade isen, ditförpassad över såväl plexiglas som skyddsnät.
På plats i Visby ishall denna kväll finns Jonte Söderling som är domaransvarig för Hockeyettan region öst. När han är på plats på matcher fungerar han som domarcoach. Trion får vissa riktlinjer inför match och bollar situationer och tendenser med honom i pauserna. Efter match sammanställer Söderling även en coachrapport med omdömen av deras insatser. Inför första nedsläpp drar de tillsammans med Söderling upp riktlinjerna.
– Jag tror det är otroligt viktigt med kommunikation i kväll. Bra, positiv kommunikation med spelare och ledare över hela banan så att vi håller humöret uppe. Det kommer nog vara högt tempo, så stressigt blir det nog för er i vilket fall, säger Jonte Söderling.
Ett par fokusspelare i lagen, som är lite mer benägna att hamna i tveksamma situationer, diskuteras.
– Vi går in och kör full pondus från början och visar hur vi vill ha det, men på ett skönt och harmoniskt sätt, säger Mathias Franzén och får medhållande nickningar.
– Jag tror vi tjänar på att visa lite glädje och skapar god atmosfär, säger Mathias Ramberg.
– Vi vet att det är en toppmatch och viktiga poäng på spel. Jag tycker att fokus ska ligga på att de matchavgörande besluten blir korrekta, snarare än att fokusera på om vi ligger helt rätt i position vid blålinjen och så vidare, säger Ludwig Gran.
Minuterna tickar och nedsläpp närmar sig.
– Man får lite hjälp här, de har ett roligt intro här där det smäller. Det ger lite adrenalin och man känner att det är dags. Det är roligare än att gå ut till en hall som är kall och tyst, säger Mathias Franzén innan en kort diskussion tar vid med linjemanskollega Ramberg huruvida man ska tejpa fingrarna som håller domarpipan.
Första perioden är avklarad, gästerna leder med 2–1.
– Nivån vi har, den kommer de vilja testa nu. Sen köper de den ju mer perioden går. Första fem minuterna ifrågasatte de allt, men sen lugnade det ner sig, säger Mathias Ramberg.
Söderling ger positiv feedback, han tycker trion har bra grepp om händelserna.
Efter period två konstaterar de att det är en händelserik och tempostark match med mycket känslor, men där det ändå är två lag som vill spela bra ishockey.
Dock med ett undantag, en av fokusspelarna.
– Han är en retsticka, och i kväll är han på dem hela tiden. Det är mycket små slashings och efterslängar, det är bra om du kan ta ett snack med honom och låta han få chansen att lugna ner sig. Till slut kommer de andra att bli skogstokiga och då slår det över. Övriga spelare vill ju spela, men han går bara in för att störa med idiotgrejer, säger Jonte Söderling.
Trion diskuterar sedan igenom ett antal diskussioner och konstaterar att de är i samförstånd innan det är dags att inta isen igen.
I tredje perioden har gästerna en puck inne som döms bort för spark. En svårbedömd situation som leder till efterföljande diskussioner.
Ludwig är välplacerad och har bra överblick på situationen. Han gör omedelbart washout och känner sig bekväm med det beslutet.
– Jag står så att jag kan se skridskorna utan skymning. I den här serien (där det inte finns videobedömning, red. anm.), så är det den bedömningen vi måste gå på. Hade jag varit osäker så hade jag tagit Mathias och Mathias till hjälp.
Visby Roma vinner matchen med 3–2. Efter match är trion nöjda med sitt dagsverke.
– Väldigt rolig match. Sett över 60 minuter är jag jättenöjd med teamets insats, säger Ludwig Gran.
– Känslan man har efter match kan variera ganska kraftigt, dels beroende på matchbild men kanske framför allt beroende på den egna insatsen och teaminsatsen. Känslan i dag är att vi inte kommer hänga läpp när vi går till middagen, säger Mathias Franzén.
– Vi blir prövade ganska hårt av båda lagen. Det var ett psykiskt test idag, säger Mathias Ramberg.
– Det psykiska kan vara mer påfrestande än det fysiska. Fysiken är ganska lätt att träna upp, men det psykiska blir något helt annat där det inte finns några givna svar, säger Ludwig Gran.
Vad är tjusningen med att dra på sig den svartvita tröjan och döma ishockey?
– Jag har spelat själv tidigare och som domare fortsätter man vara en del av hockeyfamiljen. Sedan är det väldigt tillfredställande när man kommer in i ett bra flow, känner att man gör fem-sex grejer samtidigt och klarar av att ha koll på allt i ett. Jag älskar känslan när man måste vara helt i nuet och allt annat kopplas bort, säger Mathias Ramberg.
Mathias Franzén är inne på samma linje.
– Det har blivit en del av min identitet, det har gått från att vara en ungdomsgrej som gav lite extra fickpengar och sedan steg för steg blivit lite seriösare och ännu roligare. I hockeyettan är det en bra nivå, det är kul att vara på isen och en väldigt rolig gemenskap med de övriga domarna, säger Mathias Franzén.
Därefter bär det ner till Visby innerstad och en efterlängtad middag med god gemenskap vid domarbordet.