Carl Jakobsson har spenderat större delen av sin än så länge korta karriär i Färjestads BK, där också pappa Peter är sportchef. Carl flyttade själv till Karlstad som 14-åring för att satsa på hockeyn, vilket skvallrar om hur mycket Carl är villig att satsa för att nå högsta möjliga nivå med sin ishockey.
Under fjolårssäsongen blev det mest spel i Färjestads J20-lag i Superelit, där han svarade för 14 mål och 13 assist på 41 matcher. Gotlänningen hann också med att göra SHL-debut för Färjestad, där det totalt blev 11 framträdanden för 17-åringen.
Därför var det inte särskilt konstigt att det spekulerades om att gotlänningen skulle väljas i årets NHL-draft. Enligt hockeysidor som hockeyprospect.com, ISS hockey och NHL Central Scouting var Carl högaktuell för att väljas av någon av de trettioen NHL-klubbarna som i tur och ordning får lägga beslag på unga och lovande ishockeyspelare. Men Carl Jakobsson, som anses vara Gotlands största ishockeytalang sedan Johan Larsson, gick lottlös från NHL-draften. Gotlänningen själv följde draften på en buss på väg till Arlanda då han ska åka till New Jersey för att gå på camp för att visa upp sig för scouter. Carl erkänner att han blev besviken.
- Det är klart det är surt och tråkigt att inte bli vald. Men man får se något positivt med det. Man kan inte lägga sig ned och dö för att man inte blir draftad. Spelare som inte draftas kan komma till NHL ändå, det kan gå fort i hockey, säger Carl Jakobsson.
Hade du någon kontakt med NHL-klubbar innan draften?
– Jag har fått svara på frågor från fyra-fem NHL-klubbar. Jag var inställd på att antingen väljas i sjätte eller sjunderundan eller inte alls, och nu blev det ju tyvärr inget.
Men än är det inte kört, Carl Jakobsson kan fortfarande bli vald i nästa års NHL draft och få möjligheten att bli den fjärde gotlänningen att draftas efter Håkan Loob, Peter Loob och Johan Larsson. Härnäst ser det dock ut att bli ännu en säsong i Karlstad för 17-åringen.
– Jag tror att det kommer bli lite liknande upplägg som förra säsongen för mig. Jag börjar i J20 och sedan får vi se hur det blir med skador i A-laget. Jag måste bara spela bra i J20 för att få chansen i A-laget.
Hur var det att få göra SHL-debut som 17-åring?
– Det var riktigt mäktigt. Två spelare blev skadade första matchen jag var med så jag fick komma in och spela direkt. Det var skönt att inte sitta och bli kall på bänken. Det är en liten annan nivå från juniorhockeyn. Framförallt är det skillnad på storleken och styrkan på spelarna, men efter ett tag vande man sig och då gick det bättre, säger Carl Jakobsson.