Som liten följde hon ofta med sin pappa på ishockey.
Men det var först som 16-åring Erika Strömbeck själv började spela i Visby Romas juniorlag för tjejer.
– Jag fick frågan om att komma och testa och tyckte det verkade spännande. Jag kunde åka skridskor men visste också att laget saknade målvakter. Jag tänkte att skulle jag göra någon skillnad fick jag väl ta plats i målet. Utespelare fanns det ju, men inte målvakter, säger hon.
– Jag har alltid fascinerats av målvakter och tyckt att de varit häftiga. Med sin masker och utrustningar. När jag var yngre såg jag upp till Henke (Henrik Lundqvist) och tyckte han var cool. Jag ville bli som honom.
Efter några säsonger tvingades Visby Roma lägga ned sitt damlag på grund av spelarbrist. Plötsligt hade Erika inget lag att spela med.
– Några flyttade och hittade andra klubbar och många slutade. Själv kände jag att det var lite för roligt för att lägga av. Jag hade ju börjat ganska nyligen. Hade jag haft möjlighet hade jag åkt till USA för att plugga på college och spela hockey där. Några av mina lagkamrater gjorde det.
Hon kom i kontakt med en spelare i IK Graip och blev erbjuden att börja spela med klubbens nystartade lag inför förra säsongen.
– Jag blev jätteglad och förstod att det nog inte kom att bli något mer i Visby Roma. Det fanns för få spelare.
Någon damhockey var det inte tal om i Slite, utan Erika tog plats i Graips herrlag.
Hur var det?
– Stor skillnad. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Framför allt farten och kraften skiljer. Tjejer och killar är inte samma och visst gör det ont när spelarna skjuter ibland. Mer än innan när jag spelade med tjejer.
Det låter som att du är tuff?
– Haha, det vet jag inte om jag är.
Men lite tuff måste du vara?
– Kanske. Jag är uppväxt med två bröder, det kanske har påverkat mig. Jag gillar att testa nya grejer och känner mig sällan rädd.
Hur funkar det att vara ensam tjej i ett lag med bara killar?
– Jag känner mig som en i gänget. Nu är vi ändå vuxna och kan prata med varandra på ett annat sätt. Det hade nog varit annorlunda om jag varit yngre. Sedan skiljer det sig en del fysiskt förstås.
Berätta?
– Jag är mindre i kroppen och ibland händer det att man blir påkörd i målet. Sedan brukar jag vara väldigt tydlig med att spelarna verkligen ska ta i på träningarna och inte göra något annorlunda bara för att jag är tjej. Jag vill inte vara ett problem.
Graip harvar i bottenträsket och har inte fått med sig några poäng i höst. Erika Strömbeck har inte fått någon speltid och dessutom fått ytterligare konkurrens när Andreas Fredin anslutit från Sudrets HC. Senaste tiden har hon inte varit med i matchtruppen.
Hur ser du på det?
– Jag kör på ändå och känner fortfarande att jag utvecklas väldigt mycket. Nu är det lätt att jämföra sig med killar, men skulle jag spela en dammatch skulle jag nog ganska snabbt förstå att jag tagit stora kliv.
Det blev även sex matcher för Järna SK i damjuniorserien förra säsongen.
– Jag var utlånad i några matcher och det gick bra, även om jag bara tränade sporadiskt med laget. Jag har lite planer på att plugga framöver och söker mig troligen till fastlandet i så fall. Någon klubb nappar kanske om jag hör av mig. Det vore kul att spela vidare.
Sudret som gjort en nysatsning på damjuniorer har visat intresse, men Erika har tackat nej.
– Jag känner att jag gjort den resan i juniorserien, med i Visby Roma. Men det är kul att lag visar intresse.
Vad har du för styrkor på isen?
– Nu är jag där igen, men det blir lätt att jämföra sig med killar och då blir jag ju sämre. Även om jag vet att jag inte ska det. Snabbheten har jag förbättrat. Annars är jag en glad person som försöker peppa mina lagkamrater.
Vad behöver du förbättra?
– Jag vill utveckla mina förflyttningar i sidled. Spelförståelsen är också något jag vill bli bättre på. Jag lär mig fortfarande mycket och har genom åren tittat mycket på youtube för att hitta bra övningar.
Har du några drömmar som hockeymålvakt?
– Det var mer tidigare, att jag tänkte att det kanske skulle bli något av det. Jag fick mycket beröm och det fanns folk som trodde på mig. Jag gick på hockeygymnasiet i Visby och så. Nu känner jag mer att jag får se vart det tar mig.
Graip har sju raka förluster och ligger sist i hockeyfyran södra Stockholm. En anledning är att laget är kort om folk och ofta kommit till spel med endast två femmor.
– Det sliter ganska hårt och blir tufft eftersom matcherna är 3x20. Det är lite annorlunda för lagen vi möter och inte ovanligt att spelare lånas ut från division 2 för att få speltid. Vi försöker hålla humöret uppe.
Ett lyft är att Graip spelar sina hemmamatcher i Cementa Arena den här säsongen, till skillnad från i fjol då alla matcher spelades på bortais.
– Det är skoj. Vi känner oss hemma där, kan hallen och slipper båtresor varje helg. Sedan är det kul att spela inför vår hemmapublik.