Det är två timmar kvar till matchstart och Eva Werkelin har redan varit igång ett par timmar. Hon har hämtat smörgåstårtor till viphyllorna och hon har varit på tryckeriet för att hämta affischer, matchprogram och nya spelarporträtt på juniorlagen som ska hängas i entrén.
Eva Werkelin är ordförande i Visby Roma, men hennes engagemang sträcker sig långt utanför styrelserummet.
Hon har fullt upp hela tiden och finns inget att ta tag i så skapar hon sig själv arbetsuppgifter.
– Jag är ingen akademiker, jag är en doer. Jag vill ha verkstad och att det ska hända saker annars tröttnar jag.
Hinner du se något av matcherna?
– Inte så mycket och det är lite trist, säger hon samtidigt som hon förbereder eldkastarna till introt tillsammans med maken Tobbe.
De träffades för 40 år sedan när Eva var 15 år. Tillsammans har de tvillingarna Terese och Tobias som hunnit fylla 24.
– Sonen började spela hockey här när han var fyra-fem år och Tobbe var materialare i hans lag fram till J18 så vi har alltid hängt i hallen.
I dag spelar Tobias i Sudrets division 2-lag, men Eva har blivit kvar i Visby Roma och är inne på sitt åttonde år som ordförande.
– Jag lägger min fritid på hockeyn och är jag inte här så är jag ute i Hemse för jag försöker se Sudrets matcher också.
Mitt i introförberedelserna passerar Mike Beharrell som lämnade sin roll som huvudtränare efter förra säsongen.
– Jag saknar verkligen Mike. Han har gjort så himla mycket bra för klubben och inte minst hockeygymnasiet, säger Eva Werkelin.
Är det tufft att så många människor kommer och går från klubben bara efter ett eller ett par år?
– När säsongen tar slut är det jobbigt. Alla bara packar ihop på ett par dagar och lämnar. Då vet du inte vilka som kommer tillbaka.
Eva Werkelin är mest känd som företagsledare och har suttit i flera riksstyrelser, men den här intervjun handlar om hennes engagemang inom ishockeyn.
Däremot har sannolikt drivet från näringslivet gjort att hon under de här åren blivit en av grundbultarna i Visby Roma. Ingenting är omöjligt för henne.
– Hon är ovärderlig för Visby Roma. Jag brukar säga att hon arbetar ideellt på heltid för Visby Roma, säger André Lundholm, sportchef i klubben som arbetar nära Eva Werkelin.
En annan som hyllar ordförandens betydelse i föreningen är Christer Eneqvist som tidigare varit ordförande i föreningen.
– Hon är det bästa som hänt Visby Roma. Hon har kommit in och sett till att det blivit ordning och reda med ekonomin. Hon är fantastisk, säger han.
Ett par dagar senare ses vi på Evas kontor hos Werkelinbolagen en trappa upp i tingshuset och med utsikt mot vattentornet.
Vad är roligast i ditt uppdrag i Visby Roma?
– När vi lyckas tillsammans. När vi vinner... Det är ju sport vi håller på med och vi tävlar för att vinna. Men det är också roligt när jag är behövd och kan lösa grejer för laget. Som när båten inte kommer iväg. En gång hade vi tre lag på fastlandet och behövde 98 sovplatser. Då var det bara för mig, "Maran" (Marianne Stuxberg) och André att koppla upp oss, men vi löste ju det.
– Det är få som verkligen känner lilla mig och vet vem jag är. Jag har alltid tagit hand och brytt mig om andra och har svårt att be om hjälp. André och "Maran" känner mig och vi har en bra relation även om vi kan ryka ihop också.
Eva Werkelins arbete i Visby Roma har också lett till att hon sedan 2017 sitter i styrelsen för Svenska ishockeyförbundet och nyligen förlängdes det uppdraget med ytterligare två år.
– Det är jättekul och att de valde mig som person innebär väl att man gjort något bra under åren, säger hon.
Eva tillhör marknadskommittén och nu befinner förbundet sig i startgroparna för att starta ett bolag för Junior-VM som arrangeras i Göteborg 2022 och samtidigt pågår föreberedelserna inför hockeyförbundets 100 års-jubileum samma år.
Drömmen om en ny ishall finns fortfarande där och skulle Visby Roma ta klivet upp i Hockeyallsvenskan uppfyller inte Visby ishall de krav som ställs.
Eva pekar mot Gutavallen.
– Alltså tänk om det kunde byggas en ishall där. Hur häftigt hade det inte varit? Det hade kunnat bli ett lyft för öster på kvällarna. Nu är det ganska dött kvällstid.
Klubben har länge tryckt på för att få till stånd en förstudie, men det går trögt.
– Jag vet inte hur många år vi hållit på med det här, men det är hela tiden tre steg framåt och sedan två tillbaka. Det är så krångligt alltsammans och jag förstår att regionen inte bara kan gräva fram pengar. Men jag önskar att regionen sa; "Vi är här för att hjälpa er". Det finns 1000 olika idéer och oändliga möjligheter men ändå stirrar man sig blinda på dokument och så blir det ett "nej" istället för att sätta sig ner och plöja till vi hittar lösningen, säger hon och fortsätter:
– Hur svårt ska det vara? Jag skulle vilja att man inte ser idrotten som en kostnad utan som en möjlighet. Ge oss mer medel så att vi kan anställa folk och ställ sedan högre krav på oss. Nu ska vi lita på att människor gör arbetet ideellt, men de människorna växer ju inte på träd.
När Eva kommer in på de allt högre kraven som ställs på ideella ledare blir hon bekymrad:
– Det är många timmar som ligger bakom det som syns ute på isen eller på fotbollsplanen. Det som jag tycker är trist är att det blivit otroligt mycket mer administration som hamnar i knäet på oss som arbetar ideellt och det gör att man inte hinner vara tillsammans med lagen lika ofta. Jag gör ju det här i första hand för att jag har ett hjärta för hockey och människor.
Det har också funnits stunder under de här åtta åren då hon bara känt för att kasta in handduken och logga ut.
– Det är klart att det varit motigt och framförallt när vi haft det tungt likviditetsmässigt. De stunder då man fasen inte sover på nätterna för att man inte vet hur man ska få ihop ekonomin. Det är massor av leverantörer och grabbarna ska ha lön, men vi har alltid löst det.
Sedan finns det stunder av stolthet och lycka som när hon 2016 utsågs till årets idrottspersonlighet eller när Visby Roma prisades för årets samhällsengagemang på Företagardagen. Visby Roma har under elva år samlat in över en miljon kronor till barncancerfonden och barnavdelningen på Visby lasarett.
– Vi är jättestolta över priset för årets samhällsengagemang. Det här är ju inget vi måste göra utan något vi vill göra.
I januari är det dags för nästa välgörenhetsmatch.