– Det är fullt möjligt, säger lagledaren Fredrik Godman. Och nödvändigt eftersom det möjliggör att vi kan trygga återväxten för gotländsk tjejhockey.
Visby Romas A-lagstränare Mike Beharrell tror så mycket på tjejernas utvecklingspotential att han anmälde sig som tränare för tjejernas ishockeygymnasium, där åtta av spelarna går.
Är det kul att gå till träningen varje dag?
– Jaaa! Träningen kan vara sju på morgonen eller tolv på natten, det spelar ingen roll. Är jag skadad eller sjuk och inte kan träna känns det hemskt. Det är det värsta som kan hända, säger Emmy Bolin, 17 år, forward och får medhåll av 16-åriga målvakten Erika Strömbeck, backen Josefine Godman, 16 år, Freja Karlström, forward, 16 år, Tova Stenström, 18 år, center och 17-åriga forwarden Fanny Jakobsson.
Vi träffas i Visby Ishall. Det är här de hänger, Visby Romas tjejlag i ishockey. Laget har en spännande utvecklingspotential, på två år har de gått från noll spelare till tjugotre och kurvan ser inte ut att plana ut. De har ett publiksnitt på cirka 300 personer vilket är klubbens näst högsta efter A-laget och givetvis bäst i sin serie.
Målvakten Erika Strömbeck är ett av de nyaste tillskotten i laget. I augusti i fjol drog hon på sig skrillorna och testade för första gången, redan är hon en av lagets skarpaste profiler.
– Freja tjatade och tyckte jag skulle vara med, men jag höll på med fyra sporter så det fanns inte riktigt tid. Men så tröttnade jag och ville prova något nytt, säger Erika.
Sagt och gjort, skridskovanan var begränsad men viljan att lära stark och hon blev välkomnad med öppna armar. Efter två träningar frågade tränaren Jonte Söderling:
– Vill du stå i mål?
Erika tänkte, ”äntligen frågar han”, och ställde sig mellan stolparna.
– Jag har alltid velat stå i mål och nu vill jag aldrig sluta. Det är inte jättelätt men otroligt roligt och jag lär mig hela tiden, säger hon.
Lagkompisarna prisar hennes skicklighet och ambition att hela tiden utvecklas. En vilja hon delar med alla i laget.
– Vi har kul och en grym sammanhållning, säger Josefine. Vi var från början beredda på att det skulle vara tufft, att det skulle gå dåligt och att vi inte skulle vinna en massa matcher.
Erikas målvaktsskola började på nätet, hon har på youtube i timmar studerat hur målvakter rör sig.
– Jag ville ju bli bättre och vi har inte tillgång till målvaktstränare varje träning. Vill jag bli bättre måste jag ju göra något själv, säger hon.
Youtube-studierna planterade bilder i Erikas huvud som hon bar med sig ut på isen. Där gör hon som proffsen.
– Jag försöker i alla fall och jag måste våga tro att jag kan, säger hon. Första matchen glömmer jag aldrig, benen bar mig knappt… det var helt sjukt. Jag var såå nervös, det var massor av folk på läktarna.
De drar blickarna till sig inte bara från en trogen hemmapublik på cirka 300 personer, Hockeysverige tittar och förvånas. Sajten hockeynews.se har skrivit om dem, de gör inte flest mål men motståndarna säger att de spelar den mest genomtänkta ishockeyn.
De har vunnit några matcher och spelat oavgjort – men framförallt behållit sitt ursprungliga och genuina driv.
De vill givetvis bli så bra som möjligt och utvecklas som spelare men även att bli hänsynstagande hyggliga kompisar. Personlig utveckling lite mer i fokus faktiskt, än att fostras till superspelare i ishockey.
Vad skulle ni behöva för att bli ännu bättre?
– Mer istid. Vi måste nöta och nöta på is, säger Josefine Godman. Och en skottramp så vi inte tappar den delen under barmarkssäsongen.
Gotlands Idrottsförbund har ärvt ett hus som man sålt och enligt testamentet ska pengarna oavkortat gå till utveckling av gotländsk damidrott. Visby Romas tjejhockeylag har sökt medel för att skapa en långsiktig och hållbar utbildningsplan för tjejerna.
– Vi är helt nystartade och ensamma på Gotland och behöver komma iväg till fastlandet för att utbilda oss genom utbyten med andra klubbar och deras ledare. Det kan inspirera spelarna och motivera våra ledare att utbilda sig, säger Fredrik Godman.