Förra våren ingick han i Färjestads guldtrupp, även om han fick allt mindre istid och knappt spelade i slutspelet.
Hösten snurrade på på samma sätt ungefär. Jakobsson spelade SHL-hockey med sitt FBK, men som oftast långt ner i hierarkin bland lagets forwards.
Strax innan jul bestämde han sig för att bryta med klubben han kom till redan som 14-åring. I mellandagarna landade han i norra Finland och närmare bestämt kuststaden Uleåborg med knappt 200 000 invånare.
Jakobsson hade några dagar tidigare gjort klart med Kärpät i Liiga.
– Det var faktiskt lite på gång redan i fjol, vid den här tiden. Men då körde jag på i Färjestad, säger Carl Jakobsson.
När Kärpät fick vetskap om att forwarden som fostrats i Visby AIK fanns på marknaden var klubben inte sen att höra av sig.
– Jag visste att det fanns ett intresse härifrån och det kändes bra. Dom hade lite koll på mig och tog inte bara in en spelare för att det behövdes, fortsätter han.
På 25 matcher i Färjestadströjan gjorde Carl Jakobsson ett mål och två assist den här säsongen. Förtroendet och spelglädjen fanns inte riktigt där.
– Visst var det lite tråkigt att lämna Färjestad. Jag hade många vänner även utanför hockeyn. Samtidigt som jag blev lite bekväm i Karlstad.
Hur menar du?
– Min speltid till exempel. Jag spelade inte så mycket, men sa inte heller så mycket om det. Jag spelade ju i den klubb jag ville och då blir man kanske lätt bekväm.
Flytten österut har varit ett stort lyft så här långt.
– Nu är jag väldigt glad och nöjd med att jag tog steget.
Det märks även på isen. Jakobsson har svarat för fem (2+3) poäng på åtta matcher i sin nya klubb.
– Jag är definitivt nöjd med starten. Speltiden är också dubbelt upp mot vad jag låg på innan. Jag har hittat glädjen igen.
Som ung gjorde han alltid många poäng och juniorlandslaget var ett naturligt inslag. Totalt har det blivit 48 U-landskamper för Sverige.
– Mitt mål är att hitta tillbaka till den spelare jag var tidigare. Jag vill kunna bidra och göra poäng, som förr. Jag vill vara en kreativ spelare.
Uleåborg ligger högt upp i Finland, cirka 13 mil från Haparanda och den svenska gränsen.
– Jag trivs faktiskt bra och det känns kul med en ny miljö. Det jag hunnit se av staden är fint. När jag kom hit i julas fick jag en chock hur kallt det var, men nu är det nästan plusgrader. Uleåborg ligger fint vid vattnet och är lite större än Karlstad. Det känns som Luleå, eller någon annan svensk stad norrut. Sedan blir det många långa resor förstås. Oftast tar vi flyget till Helsingfors och sedan vidare med buss till bortamatcherna.
Hur går det med språket?
– Hehe, det har fastnat några ord. Mest svordomar. När tränaren drar genomgångarna på finska har vi en annan ledare som översätter till engelska. Vi är totalt tre svenskar här och har en spelare från Kanada i laget. Just nu lirar jag i samma kedja som en finne som även pratar svenska, så det går bra.
Kvar i Värmland är Carls flickvän. Planen är att hon ska flytta till honom efter sommaren. För kvar i Finland blir han, åtminstone till kontraktet med Kärpät går ut våren 2024.
– Det känns bra att veta vart jag ska spela nästa säsong. Hade jag varit kvar i Färjestad hade jag haft ett utgående kontrakt. Sedan ska det bli jättekul att få hit tjejen och göra den här resan tillsammans.
Kärpät ligger på en stabil mittenplacering i högsta ligan.
– Vi hoppas komma topp-4, men viktigast är att spela ihop oss och få det att fungera till slutspelet drar igång. Där tror jag att vi kan bli starka. För egen del hoppas jag kunna fortsätta det jag påbörjat här.
Hur står sig Liiga jämfört med SHL?
– Toppen är nog ganska jämn, skulle jag säga. Sedan är bottenlagen bättre i Sverige. Många rankar SHL högre, men det beror lite på hur man ser det. Det finns väldigt många skickliga spelare här också.