Mikael Adamsson
– Vi fick vårt andra barn och coronan härjade, då kände jag att det var dags att göra ett avslut från ishockeyn, säger Micke. Men jag har väl ändå inte stängt dörren helt och hållet när det gäller hockeyn, kanske hoppar jag på någon roll som ungdomstränare i framtiden. Men just nu tar jobbet och familjen all min tid.
När vi plockar fram statistiken om Mikael Adamssons år i Visby Roma är det en minst sagt imponerande läsning – han är i topp när det gäller antalet matcher, antalet mål, antalet poäng och är trea i assistligan. Under 12 raka säsonger i Visby Roma hann Micke med 434 matcher, 198 mål, 161 assist och totalt 359 poäng. Smått otroligt!
– Micke har varit Visby Romas enskilt viktigaste spelare sedan klubben bildades och det är inte omöjligt att han blir först i klubbens historia att få sin tröja pensionerad någon gång i framtiden, berömmer André Lundholm, sport- och marknadschef i Visby Roma.
– Fast jag har väl aldrig varit den där finliraren, snarare en lagspelare som jobbat hårt och då har också målen och assisten kommit liksom av sig själv, förklarar Micke en aning ödmjukt.
Om han var ödmjuk också på rinken är väl mer tveksamt. Vi har redan nämnt alla mål och assist han låg bakom. Det finns även en annan mindre smickrande statistik där Micke ligger i topp – utvisningsligan. Det hann bli 747 minuter under de 434 matcherna! Vi återkommer till det.
Mikael Adamsson, som med sin familj (sambo och två barn), bor på söder i Visby, jobbar sedan 2010 vid Pensionsmyndigheten i Visby med hundratalet anställda. I den jättebyggnad på norr i Visby där LM Ericsson och Flextronics tidigare höll till. Vi träffas just där. Eller snarare på en parkbänk precis utanför. Men han dröjer.
– Sitter i möte just nu, säger Micke när jag via sms aviserat min ankomst. Kommer om två minuter.
Det hann gå drygt 20 minuter innan han dyker upp och Micke ber om ursäkt för sen ankomst. Han har med åren skaffat sig en ledande roll också på sitt jobb och då måste jobb och möten gå före tidningsintervjuer.
Mikael Adamsson växte upp i Västerås och fostrades i Västerås IK, eller kort och gott VIK i hockeykretsar. Bland lagkompisarna fanns bland andra välkända NHL-proffset Patrik Berglund som bodde granne med Mikael.
– För mig var det till att börja med fotboll på sommaren och ishockey på vintern. Som B-junior kom ett vägskäl där jag valde ishockey och studier på hockeygymnasiet i Västerås. Även om mina föräldrar inte varit framstående idrottare hade jag alltid ett bra stöd hemifrån
Micke var på den tiden inte alls någon kraftig och storvuxen yngling. Snarare tvärtom.
– Tränaren sa åt mig att ta en sväng i gymmet. Jag vägde 59 kilo när jag började gymnasiet, 89 när jag slutade!
Snacka, spela tufft och stå upp både för sig själv och sina lagkamrater kunde han redan då.
– Jag har aldrig varit särskilt snäll ute på isen. Och låg vi under med stora siffror ville man alltid köra över någon…
Med åren utvecklade han sitt spel och fick även chansen i VIK:s A-lag i allsvenskan. Tillsammans med Emil Wahlberg och Oskar Lundberg bildade han ofta en fjärdekedja. Mest för att döda tid.
– Minns ett kval till Elitserien mot Leksand. Emil, Oskar och jag var inne på tre baklängesmål vid våra tre första byten. Inte alls kul.
Mikael Adamsson jublar tillsammans med lagkamraterna i Visby Roma sedan man slagit ut Huddinge i play off för första gången. Året är 2014.
André Lundholm i Visby Roma hade dock upptäckt att det fanns fin talang i Västeråsgrabbarna Micke och Emil. Även om André inte hade riktig kontroll på bröderna Adamsson.
– Min äldre brorsa spelade också hockey, så André frågade efter honom när han ringde…
Men det där ordnade upp sig och Micke och Emil kom till Gotland lagom till säsongen 2008-2009, Oskar året efter. André fortsätter berätta:
– Micke hade flera starka säsonger i Visby Roma och var den viktigaste kuggen i en riktigt bra stomme med spelare som Oskar Lundberg, Emil Wahlberg, Adam Eriksson och Einar Engström. Här fanns vinnarmentalitet och de lärde sig på ett förtjänstfullt sätt hur vi spelar och uppträder i Visby Roma.
Det hann bli 747 minuter i utvisningsbåset under Micke Adamssons tolv säsonger i Visby Roma. Han var en riktig tuffing på isen som alltid gav allt för laget.
Mickes näst sista säsong i Visby Roma kom att bli hans allra bästa med 39 poäng efter 25 mål och 14 assist på 40 matcher. I slutspelet blev det sen ytterligare nio poäng (7+2) på sex matcher. Imponerande!
Micke själv tänker tillbaka och minns också säsongen med Richard Martel som tränare.
– Han körde så jäkla hårt med oss, har nog aldrig varit så bra tränad. Där började vi etablera oss på riktigt. Sen har klubben tagit kliv uppåt nästan varje år, den resan har varit väldigt rolig och spännande.
Mikael Adamsson
Trots många mål och poäng gillade Micke också andra delar av spelet.
– Vi kallades av vissa lag för grisiga Visby Roma. Det var bara roligt och själv gillade jag också att spela boxplay, täcka skott, tacklas och göra det svårt för motståndaren vid spel fyra mot fem.
Men slutade du inte några år för tidigt?
– Nej, märkte på slutet att den där riktiga viljan saknades, dessutom uppskattar jag att ha ett liv vid sidan om ishockeyn. Det har jag nu med ett jobb jag trivs med och en fin familj. Men visst saknar jag ändå gemenskapen i ett lag och allt snack i omklädningsrummet. Numera håller jag igång med lite padel.
Inga bud från klubbar högre upp i seriesystemet?
– Några bud från allsvenska lag har jag haft, men jag gillar tryggheten här i Visby.
Skador?
– Inte speciellt mycket. Har opererat en axel, brutit ett finger och förlorat nån tand.
En riktig legendar i Visby Roma är han, Mikael ”Micke” Adamsson. Under 12 raka säsonger hann Micke med 434 matcher, 198 mål och 161 assist. ”Micke har varit Visby Romas viktigaste spelare sedan klubben bildades”, anser sportchefen Andre’ Lundholm.
Emil Wahlberg kom, som ni redan läst, till Visby Roma från Västerås samtidigt som Micke. Han minns speciellt detta:
– Peter Lindström, som då var väldigt involverad i klubben, trodde att vi var typ beachvolleybollspelare, vilket kanske säger något om vilken svag start vi båda hade när vi kom till ön. Men det släppte ganska snabbt.
– Som spelare var Micke en riktig toppspelare i division 1, lite synd så här i efterhand att han inte tog chansen i allsvenskan, jag vet att han tackat nej till spännande erbjudanden därifrån. De främsta egenskaperna han hade var en stark vinnarskalle och väldigt bra i den offensiva zonen. Han höjde sig i avgörande lägen och har alltid haft förmågan att göra många avgörande mål.
– När han var lite yngre var han också väldigt het med många utvisningar, det var faktiskt kul att följa på nära håll. ”Tyvärr” så lugnade han ner sig en del med åren…