På söndagskvällen gick Gotlands ishockeyförbund ut på Facebook och skrev: "Akut behov av distriktsdomare på Gotland".
De söker fler personer som kan tänka sig att bli domare, och det är en åtgärd som behövs, berättar Christian Tönseth. Han är själv domare, samt styrelseledamot och domaransvarig i Gotlands ishockeyförbund.
Underlaget på Gotland är nämligen skralt och förändring måste ske.
– Vi tar allvarligt på frågan och gör det bästa vi kan. Vi måste gå ihop på hockey-Gotland och hjälpas åt. Annars kommer inte vi inte till en förändring. För det är viktigt, gör vi inte det här kommer det att börja kosta föreningarna och då börjar man äventyra att vi ens har hockey, säger Tönseth.
Det finns två nivåer av domare. Dels så kallade föreningsdomare, som dömer ungdomsmatcher och som tillsätts av föreningarna själva, samt distriktsdomare, i Gotlands fall för de lag som spelar i serier som J18, J20 och division 4.
I båda fallen råder en stor brist.
– Problemet är att odlas det inga föreningsdomare får vi ingen plantskola för distriktsdomare. Nu har vi ett läge där vi nästan inte har några föreningsdomare utbildade. Det har varit svårt att rekrytera. I slutändan har vi inga distriktsdomare, säger Christian Tönseth.
Han är bekymrad över situationen.
– Ja, men det blir man. Nu gör vi allt vi kan för att verkligen försöka identifiera problemet. Något som är positivt är att vi har en högskola och vi har en lite mer blomstrande militär anknytning till Gotland. Så kanske finns det personer som kommer över till Gotland och har någon form av domarhistoria, som vill ställa upp.
Domarbrist är inte unikt för ishockeyn. Helagotland har tidigare skrivit om samma problematik inom fotbollen på Gotland. Christian Tönseth resonerar kring frågan.
– Det finns säkert många anledningar till det. Något stavas nog en annan kultur nuförtiden, tror jag. Det är svårt att rekrytera domare, för det är en utsatt situation.
– Att döma är också en form av att stanna kvar i sporten, och kanske har man inte tagit den uppgiften tillräckligt på allvar. Förr var det kanske ett självspelande piano. Nånstans tyckte ungdomar att det var värt några kronor att döma och få röra lite på sig och vara kvar i sporten. Kanske har det hårdare klimatet gjort att man inte tycker att det är värt det.
Vad gör ni för insatser nu?
– Dels gick vi ut nu på Facebook och sa att vi behöver både föreningsdomare och distriktsdomare. Det har redan trillat in några svar, vilket är så trevligt att läsa. Får vi bara till ett gäng nu så kommer vi direkt att genomföra en utbildning.
– Nu måste det ske en samlad kraft, säger Christian Tönseth.