Peter Lindström var en av Romas bästa spelare. Längst till vänster i bakgrunden Lasse Edman, skicklig på isen också han.
Resan började bland de jämnåriga grabbarna hemma på Floravägen i Ånge, numera är Visbybon Peter Lindström Team manager för det Svenska 18-årslandslaget på pojksidan, eller Team 18 som är det officiella namnet.
– Du kan lika gärna kalla mig lagledare. Vi har nu matcher på gång mot Finland, Canada och USA. Sen avslutas säsongen med VM i Finland i april.
Som sagt, Peter Lindström har ett gediget och välfyllt CV från såväl hockeykarriären som arbetslivet i övrigt. Han har till och med haft lite funderingar på att ge ut en bok.
– Men det blir nog inte mer än en titel och ett förord. Jag hade tänkt trycka upp den i tio exemplar till mina närmaste, skrattar Peter…
De flesta idrottsintresserade gotlänningar minns nog Peter Lindström mest för sin tid som spelare och tränare för Roma IF.
Din styrka som spelare?
– Hade rätt god speluppfattning, var en bra passare och ofta topp tre i poängligan.
Svaghet?
– Jag var för lat, annars hade jag nog nått högre.
Tillbaka till lilla Ånge som ligger ungefär mitt emellan Östersund och Sundsvall. Det var här Peter tog sina första stapplande steg i början på 60-talet, pappa jobbade vid järnvägen, mamma var hemmafru. I familjen fanns också bror och syster.
Peter berättar gärna om Floravägen där han växte upp.
– Vi var ett 30-tal ungdomar som bodde i området. Vi spelade ishockey, fotboll och landhockey. I ishockey var vi på Floravägen bäst, i fotboll kunde vi få stryk ibland. Brorsan Kenneth blev förresten en duktig division 2-spelare i fotboll.
Alla unga ishockeyspelare drömmer ju om TV-pucken. 1976 blev därför något av ett magiskt år för Peter och hans kompisar i Medelpads lag.
– Vi kom trea i TV-pucken med en hel femma från Ånge där vi var fyra som kom från Floravägen. Det tycker jag är något att vara riktigt stolt över.
Peter Lindström framför villan på Östra Vi i Visby.
Stolt kan han också vara över sin korta karriär som höjdhoppare. Med sina 198 centimeter är han ju som klippt och skuren för den sporten.
– Som 15-åring hoppade jag 1,85 och var bland landets tio bästa i min åldersklass.
Men varför fortsatte du inte med höjdhopp?
– Jag var för lat. I en individuell sport som höjdhopp går det inte att fuska med träningen, i en lagidrott är det kanske lite enklare…
För att understryka sin personlighet upprepar Peter:
– Jag är fortfarande lat.
Hustrun Therese, VD hos både goGotland och iVisbyTryckeri, är på en av sina arbetsplatser när Peter och undertecknad träffas i parets villa på öster i Visby.
– Det är hon som sliter. Jag är bara en lat hemmaman, understryker Peter gång på gång.
Tre Romalegendarer spå samma bild, från vänster Lennart Nilsson, Olle Norman och Peter Lindström.
Vi lämnar därmed latheten. 18 år gammal var det dags för Peter att prova vingarna utanför Ånge, det blev en flytt till Karlskrona där han blev klubbkompis med de välkända gotländska bröderna Janne och Peter Loob. Det var också där och då de första kontakterna med Gotland knöts.
– Janne och jag är fortfarande bästa kompisar, vi träffas då och då, berättar Peter.
Det blev dock bara en säsong i Karlskrona för Peter, sen hem till Brunflo en säsong innan det avgörande steget till Gotland och Roma.
– Jag nådde väl aldrig de riktiga höjderna som spelare, erkänner Peter. Som bäst blev det kval till division 1 med både Brunflo och Roma.
Peter Lindström tillsammans med Miroslav Dvorak i tyska Kassel.
Istället gjorde han sig ett namn som duktig tränare och ledare. Uppdragen och klubbarna har varit många:
Roma (fyra säsonger), Ånge, Sudret, Östersund, Tingsryd, Malmö, Hockeygymnasiet i Malmö, J20-landslaget, 17 och 18-årslandslagen…
– En jäkla stor framgång var när jag som tränare var med och tog upp Roma i division 1 säsongen 1990-91.
Att ishockeyintresset går i arv går heller inte att ta miste på. Peter och frugan Therese Lindströms äldsta son Tom, 28, har nu tagit över som tränare för Sudrets division 2-lag.
– Och jag sitter med som vice ordförande i Sudrets styrelse, fyller Peter på.
Varför Sudret?
– Alla kan inte ta en plats i Visby Romas division 1-lag. Det måste finnas ett alternativ i division 2 här på ön.
Torgny ”Toggan” Bendelin är ju ett annat välbekant ishockeynamn. Med finfina meriter från såväl klubb- som landslagsishockey.
– Det var Toggan som första gången tog med mig som ledare för 17-årslandslaget, berättar Peter.
Sen har det rullat på.
– Jag har gjort över 150 landskamper och tagit två guld med J18-landslaget. I tolv år har jag fått hålla på professionellt med min hobby.
Flera av de spelare Peter haft i sina landslag är numera välbetalda proffs i NHL. Vi kan nämna namn som Rasmus Dahlin i Buffalo, Lucas Raymond i Detroit och Jesper Bratt i New Jersey.
– Det är en jäkla kick alltså att få jobba med de här grabbarna. Här blir jag kvar så länge de vill ha mig.
Peter Lindström tränade Sudret under ett par säsonger. Nu är han vice ordförande i Hemseklubben.
Att vara Team manager eller högsta ledare för ett gäng 18-åringar och ett tiotal tränare och andra ledare kräver sin man.
– Ledarskapet är nog min styrka. Jag var ju också lagkapten när jag spelade, försöker skapa trivsel i gruppen
Som Team manager är Peter den person som representerar Sverige och laget utåt. Ser till att man får bra träningstider, mat, boende, transporter, sjukvård och att all utrustning kommer med under alla flygningar.
Även civilt har Peter ett helt okej CV – under 15 års tid olika chefsjobb på Destination Gotland, VD och platschef Visby Tunga Fordon och även idrottskonsulent här på ön i ett par år.
– Numera jobbar jag deltid med Sveriges Åkeriföretag och har ett eget bolag med inriktning på ledarskap och coachning. Spelar även en hel del golf med grannen. Det rullar fortfarande på rätt bra…