Sebastian Andersson i Luleåtröjan tillsammansm med målvakten Joel Lassinantti.
Skolad i storklubben Luleå HF.
Efter tre säsongen på klubbens ishockeygymnasium kände sig Sebastian Andersson redo att lämna juniortiden och ta steget in på seniornivå.
Han skrev på för Kiruna AIF i hockeyettan.
Det blev starten på en tung period för den då 19-årige målvakten från Piteå.
Hans farfar som stod honom nära gick bort under sommaren och kort efter flytten norrut skadade han högerhanden på en träning.
– Det var tufft och så här i efterhand känner jag att jag nog inte riktigt var redo. Det var mycket som hände och med flytten kort efter att farfar gått bort. Det hade varit skönare att vara hemma med familjen, säger Sebastian Andersson.
På Gotland börjar han hitta rätt, men vägen hit har inte varit spikrak. Tvärtom.
Vi återvänder till Kiruna. Tillbaka från sin skada skulle han få chansen i hockeyettans premiär i september 2022.
Just moderklubben väntade i Piteå, med en förväntansfull familj, släkt och vänner på läktaren.
Det blev en mardrömsdebut för målvakten. Piteå hade gjort fem mål på nio skott – allt inom loppet av nio spelade minuter.
Andersson fick lämna isen, byttes ut till förmån för en annan målvakt och hamnade i Kirunas frysbox.
– Jag var inte bra förstås. Och hade nog kämpat mig tillbaka för tidigt från min skada, för jag var inte hundra och kunde känna smärtan i handen. Jag var inte förberedd på det. Efteråt fick jag veta att Kiruna tagit in en annan målvakt och att jag kunde ta mitt pick och pack och lämna, fortsätter han.
Hur kändes det?
– Det var inte kul förstås. Inget vidare för självförtroendet heller. Samtidigt klubbens val och inget jag kan gå och vara tjurig över. Jag hade ju höga förväntningar på mig efter åren i Luleå och hade ett rookiekontrakt med SHL-laget sista året. Tanken var att nu skulle det ta fart, liksom.
Burväktaren har finfina 96,0 i räddningsprocent.
I stället fick han börja om i hockeytvåan – på västkusten och i Grästorps IK.
– Jag är jättetacksam för tiden i Grästorp. En grym förening verkligen och jag blev väldigt väl omhändertagen. Det var första gången jag var utanför Norrbotten egentligen. Sen var division 2 inte riktigt vad jag tänkt mig, men det fick bli en bakväg och var bättre hockey än jag trodde. Jag fick spela mycket och det gick bra för laget. Sen räckte det inte hela vägen och vi åkte ut i playoff, säger målvakten som hade en räddningsprocent på 91,3 på 14 matcher den säsongen.
Han flyttade tillbaka till Piteå och några månader senare gjorde han klart med Visby Roma.
– Jag hade aldrig varit på ön, men min kompis Lucas (Ramberg) från tiden på gymnasiet hade gjort en säsong där och tipsade om mig. Han agerade lite agent åt mig där och på den vägen är det.
Ramberg är inne på sin tredje säsong i Visby Roma och Andersson sin andra. Som oftast backup till Filip Lindblad, men han gjorde ändå tio matcher förra säsongen och med räddningsprocenten 92,0.
– Jag vill alltid spela så mycket som det bara går och fick vänta ganska länge på debuten i Visby Roma. Jag kunde jobba med det mentala och jag tror det var nyttigt för mig. Jag har växt både som målvakt och människa här. Visat att jag kan spela på den här nivån.
Visby Roma med Sebastian Andersson i spetsen tackar publiken.
I höst har han fortsatt på den inslagna vägen och bara släppt två puckar förbi sig på tre matcher. I senaste matchen spikade Andersson igen i 5–0-segern mot Huddinge.
– Det var inte så dumt och känns alltid bra att få hålla nollan. Det kan vara luriga matcher att spela, när man får stå mycket kall. Jobbigt inte minst i huvudet och gäller att hålla fokus. Mot Huddinge var det mycket som stämde och kändes stabilt.
Hur skulle du beskriva dig på isen?
– Jag vill vara lugn och stabil. Gör kanske inte de där superräddningarna alltid, utan mer trygg i spelet. Sen vill jag kunna vara explosiv när det behövs. Jag är 1.90 meter och försöker utnyttja min storlek.
På sina framträdanden kan han stoltsera med 96,0 i statistiken.
– Det är alltid roligt, sen försöker jag inte titta för mycket på det. Det blir väl att man kollar stats någon gång ibland.
Sebastian Andersson med en vass straffräddning.
Vad har du för individuella mål med säsongen?
– Jag vill ta över den där förstaplatsen. Inte så att det finns några bad feelings mellan mig och Filip, vi sporrar varandra. Men jag vill spela mer.
För lagets del?
– Vi har ett bra lag nu. Det märks också på isen och gör det lättare för en målvakt. Stämningen är väldigt bra i gruppen och det är viktigt. Sen att spela framför hemmapubliken är fantastiskt. Vi känner verkligen att de stöttar oss.
Spelar du mot Enköping på fredag?
– Hehe, jag hoppas det.