Ola Georgsson, idag 54 år, är en av de största ishockeytalanger Gotland fått fram. Somliga hävdar att han var en större talang än en viss Håkan Loob. Ola hade det mesta som behövs på rinken - spelskicklig, teknisk och utrustad med en suverän blick för spelet. Back eller forward spelade ingen roll. Själv vill han ogärna hålla med, tonar istället ner sin storhet när vi träffas över en kopp kaffe på ett välkänt fik i Visby. Men medger till slut:
– Jag var rätt bra på att se möjligheterna som egentligen inte fanns. Och jag hade kanske en spelstil som folk gillar att se.
Så kan man också beskriva en storhet.
Ola, som är synnerligen ödmjuk och återhållsam under den här träffen, tillägger:
– Det är lätt att vara duktig på en liten ort, på en större ort är man bara en i mängden. Dessutom har jag svårt att ta beröm.
Samtidigt som Ola var lite av ett geni på rinken, var han också den som ganska ofta fanns utanför rinken, i det där båset på ena långsidan.
– Jag vann ju utvisningsligan flera år i streck, spelade ofta på gränsen. Och ibland när man inte hann med tog man väl till ett och annat tjuvknep för att få motståndarna ur balans. Det var liksom min stil. Men efter matchen kunde man träffas över en öl på Masters, då var allt bråk glömt.
Det finns också de som hävdar att Ola var lite lat och loj.
– Till viss del stämmer det kanske. Men måste jag göra något så gör jag det, även om det inte sker direkt.
Det kan vara intressant att höra med någon som stod Ola nära under storhetstiden. En spelare som kan Ola bättre än de flesta är Mikael ”Micha” Swenson som spelade tillsammans med Ola i Roma i många år:
– Hans främsta styrka var spelsinnet, att kunna förutse en situation och åka dit pucken kom och inte dit pucken var. Han hade en otrolig balans och lång räckvidd.
– Ola gillade tuffa matcher och drog sig gärna till hetluften med fräna tacklingar och något slagsmål då och då…Tycker det är synd att han inte testade högre upp i seriesystemet, är övertygad om att han hade lyckats. Men Ola föredrog tryggheten hemma på Gotland.
Tillbaka i tiden. Även om Ola tillbringade de allra första åren i sitt liv i Hemse (pappa Stig spelade både fotboll och ishockey i Hemse BK) så kan man säga att han växte upp på Öster i Visby.
– Vi grabbar i gänget testade ju det mesta, fast det var lagidrotter som gällde, minns Ola. Vi höll ofta till i Casper Höjer-parken och spelade fotboll. Mamma och pappa var hela tiden ett stort stöd.
I tonåren var det främst fotboll i Visby AIK (spelade i A-laget) och ishockey i Roma som gällde.
Vad var det då som fick dig att satsa mer på just ishockeyn?
– Hockeyn var roligare, det händer ju lite mer. Sen tyckte också ”Toggan” att jag skulle satsa på ishockey.
Och då fick det bli så.
Ni som är insatta i den gotländska sporten förstår förstås att ”Toggan” är den legendariske ishockeytränaren Torgny Bendelin. När vi når honom är han som så ofta på resande fot (jobbar som mentor och rådgivare åt Italiens Ishockeyförbund), och han säger så här om Ola:
– Jag skulle önskat att han bestämt sig tidigare för ishockeyn, då hade han absolut spelat på en högre nivå. Ola hade ett fantastiskt spelsinne och en utmärkt blick för spelet. Defensivt var han en auktoritet och en klippa som alla motståndare hade tufft mot. Ola var även en fin kamrat och omtyckt av alla i laget.
Det blev åtta framgångsrika säsonger för Ola i Roma då han var med och spelade upp klubben i division 1 via ett tufft kval mot Gnesta.
– Jag blev pappa och ville inte längre satsa lika hårt på ishockeyn. Det finns ju annat här i livet.
Din talang och spelskicklighet gjorde ju att du var intressant också för klubbar högre upp i seriesystemet?
– Nja, ”Bullen” (Stefan Björklund) och jag var uppe i Skellefteå ett par gånger och provspelade, men det blev aldrig nåt. De sa att de skulle ringa, men jag hörde aldrig av dem. Jag var också på gång till Canada och USA, men det där var nog inget seriöst.
Ola Georgsson är inte personen som ”gråter över spilld mjölk”. Eller ångrar något i sin karriär. Han lever mer i nuet.
– Det som egentligen är roligast med idrotten är polarna man spelar med. Jag vill helst bara vara en i gänget. Inte bäst i laget, men absolut inte sämst. Kompisarna har jag kvar, men resultaten minns jag inte.
Ola är heller inte den som fört statistik över allt han presterat. Vilken division han spelat i, antal mål, priser eller andra utmärkelser. Istället kommer lösryckta händelser där han sitter och funderar med sin kaffekopp:
– Tror jag gjorde fem mål i en match mot Traneberg och mot Lidingö vill jag minnas att vi ledde med 6-0 men fick stryk med 7-6. Sen minns jag att jag gjort mål i Globen och att Islanders hade snygga tröjor.
Så där kan det låta under intervjun. Minnen och händelser hoppar lite hit och dit. Du hade många positiva sidor som spelare. Något du saknade?
– Snabbheten. Dessutom hade en svängradie som en Scania-Vabis…
Efter de framgångsrika åren i Roma var det tänkt att Ola mer eller mindre skulle lägga av. Men istället blev det spel i Follingbo Flyers. Ola minns:
– Vi mötte Norsborg och jublade riktigt ordentligt när vi gjorde 12-2. Efteråt kom deras lagkapten in och frågade varför vi jublade så mycket över tolfte målet. Vi garvade och sa att det var för att vår busschaufför gjorde målet. Det var Bobo Werkelin som körde bussen, skrattar Ola.
Efter Follingbo-epoken lyckades nybildade Wisby Islanders övertala Ola om ytterligare en comeback och det blev tre säsonger i Islanders där han var med och spelade upp laget i division 1.
Ola Georgsson är inte den som idag hänger i Visby Ishall så fort Visby Roma har hemmamatcher. Det blir sparsamt mellan besöken.
– Visst, jag är fortfarande intresserad, men det är så många som kommer fram och vill prata minnen om hur det var förr, tycker det blir lite jobbigt.
Fotbollen har också funnits med i karriären, parallellt med ishockeyn och även efter ishockeyn. Förutom Visby AIK rabblar han klubbar som VIF Gute (där han började), Roma, Hemse, När och Garda. Och när vi äntligen i arkivet hittar en fotbollsbild med Ola Georgsson är det i Eskelhems tröja.
– Ja, just det, det hade jag glömt…
Idag är det golf, skidåkning och fiske som denne bolltalang ägnar sig åt när tiden så medger.