Osäker hockeyframtid för Einar Engström

För sju veckor sedan fick Visby Romas Einar Engström ytterligare en hjärnskakning. Sedan dess har han i varierande dagsform stått och stampat i hjärntrappan och det är oklart om han kommer kunna dra på sig matchtröjan med nummer 28 igen.

Osäker hockeyframtid. Einar Engström lider fortfarande av sviterna från hjärnskakningen han drabbades av under en försäsongsmatch den 1 september.

Osäker hockeyframtid. Einar Engström lider fortfarande av sviterna från hjärnskakningen han drabbades av under en försäsongsmatch den 1 september.

Foto: Jonas Bäckström

ishockey2018-10-24 19:32

Med sina 31 år är Einar Engström äldst i Visby Romas spelartrupp. Efter att ha fått förra säsongen till stor del förstörd av en nyckelbensskada var han väldigt spelsugen inför den här.

– Det kändes väldigt bra på försäsongen och det var väldigt roligt att vara tillbaka, säger Einar Engström.

Han har dock inte kunnat spela någon seriematch ännu, och det är osäkert när eller ens om så kan ske. I en försäsongsmatch borta mot Kalmar den 1 september fick han en smäll som sedan dess grumlat hans hockeytillvaro betänkligt.

– Jag och en kille i deras lag stod och bökade lite om pucken i sarghörnet när han fick en tackling. Han var inte beredd på tacklingen och jag fick hans hjälm mot sidan av huvudet, på käken.

Smällen var enligt Einar inte särskilt hård, men efter att ha gjort något enstaka byte till fick han en tilltagande pulserande huvudvärk och klev därför av.

Ett par dagar senare tilltog huvudvärken rejält.

– Jag sov nästan hela den måndagen, och sedan var jag hemma resten av den veckan i hjärnvila (steg 1 i hjärntrappan, se faktaruta).

Med dagens levnadsmönster och mobilanvändande är det en utmaning i sig att hålla sig helt fri från skärmtid.

– Det är krångligt. Jag har lyssnat mycket på ljudböcker under den här tiden.

Veckan därpå återgick han till jobbet och tränade lätt på motionscykel (steg 2).

– Efter några dagar på steg 2 så snörde jag på mig skridskorna, var med och åkte lite på en målvaktsträning och även ute med laget på en träning tillsammans med barn i Slite. Då funkade det bra.

När han sedan försökte trappa upp träningen på is med laget så fick han dock ett bakslag.

– Jag kände rätt snabbt att det inte var hundra.

Efter att ha vilat ytterligare en vecka gjorde han ett nytt försök.

– Då kände jag av det igen. Det funkar rätt bra på isen, men det känns lite som att jag är inne i en bubbla.

Sedan dess har han inte testat igen. När han kan vara tillbaka på isen är det ingen som vet.

– Man kan inte göra så mycket, det är bara vila som gäller. Det är jätteluddigt, för jag har ju inte mått jättedåligt.

Symptomen håller honom inte bara från isen, de sätter också prägel på 31-åringens vardag.

– Jag fungerar egentligen i allt jag gör men jag känner samtidigt av det hela tiden, mer eller mindre. Jag blir ganska dimmig ibland, och när huvudvärken kommer så är den koncentrerad hit, säger han och tar sig för pannans högra sida.

Han tillägger:

– Det är frustrerande, men det är så här det är.

Han har som mål att kunna spela igen, men tanken på att det kan vara färdigspelat finns närvarande.

– Realistiskt sett så kan det vara så. Det skulle ju kunna gå över imorgon, men det kan också ta år att bli av med det.

Är det värt att fortsätta, även om du tillfrisknar?

– Just nu känns det som att jag skulle försöka spela, men jag får väl höra vad läkarna säger också. Det är inte säkert att det är värt det.

Einar upplever att medvetenheten om hjärnskakningar, och dess komplexa och oförutsägbara verkningar, har ökat markant de senaste åren.

– Det är stor skillnad nu jämfört med tidigare när hjärnskakningar inte togs på samma allvar, det har skett en attitydförändring. Jag skulle säkert kunna spela men man vet inte vad det skulle kunna leda till. Genom åren är det säkert jättemånga som har spelat med hjärnskakningar, men nu chansar man inte med det längre och det är skönt.

Hjärnskakningar upplevs av många som ett växande problem inom ishockeyn.

– Det går så mycket snabbare i dagens hockey, smällarna blir värre och det känns som att det händer oftare nu.

Vad kan göras för att komma till rätta med det?

– Som tacklare handlar det mycket om respekt tror jag, att inte fullfölja tacklingar när det är gränsfall. Det är svårt, men någonting måste göras för att få bukt med det här för det är väldigt mycket huvudskador nu för tiden, säger Einar Engström.

Michael Lidström är lagläkare i Visby Roma. Han tror inte att förekomsten av hjärnskakningar inom hockeyn nödvändigtvis är ökande, men att det finns en högre medvetenhet.

– Jag skulle inte säga att det med säkerhet är tilltagande, men det är regelbundet återkommande. Det minskar i alla fall inte, säger Michael Lidström.

Han betonar vikten av försiktighet när det rör sig om misstänkta hjärnskakningar.

– I fall när spelare känner sig lite groggy och har svårt att sätta fingret på hur de känner sig, då är det spelförbud direkt och vi sätter igång hjärntrappan.

Hjärntrappan

En idrottare som drabbas av hjärnskakning går igenom en rehabilitering i sex steg, hjärntrappan, innan man blir friskförklarad. 24 timmars symtomfrihet krävs för att gå till nästa steg i trappan. Om idrottaren får symtom efter ett nytt steg i hjärntrappan ska aktiviteten avbrytas och total hjärnvila återupptas. Denna pågår tills symtomfrihet uppnås. Efter detta ska idrottaren vänta 24 timmar till nästa rehabiliteringstillfälle, som sker ett steg nedåt på trappan.

Steg 1: Hjärnvila.

Initialt ska idrottaren vila helt från både fysisk och psykisk anspänning. Hjärnvilan pågår fram till dess att alla symtom har försvunnit. Följaktligen innebär detta att man ska avstå från exempelvis TV-tittande, datorarbete, läxläsning och liknande hjärnpåfrestningar. I steg 1 ska all fysisk aktivitet som ger en pulsstegring undvikas.

Steg 2: Lätt aerob träning.

Lätt träning på exempelvis en motionscykel.

Steg 3: Grenspecifik individuell träning.

Skridskoåkning. Intensitet och mängd anpassas efter individens "normala" kapacitet.

Steg 4: Grenspecifik träning utan kroppskontakt.

Teknikövningar tillsammans med laget, med full fysisk belastning, ingår i steg 4.

Steg 5: Grenspecifik träning med full kroppskontakt.

Kroppstacklingar inom ishockey och nickningar inom fotboll

tillåts i steg 5.

Steg 6: Återgång till match och tävling.

Källa: Läkartidningen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!