Mora IK spelar för att ta sig till allsvenskans slutspel där en SHL-plats finns i potten. Sedan oktober har de fått klara sig utan sin lovande back Jonathan Granström, och det är högst osäkert när han kan vara tillbaka.
Smällen inträffade på en träning, när det hände trodde Jonathan inte att det var något allvarligt.
– Nej faktiskt inte, jag tänkte att det inte var så farligt. Det var knappt en smäll, jag krockade med en lagkamrat och vi slog ihop våra hjälmar lite. Det var knappt att någon i båset eller på isen märkte när det hände, så liten var smällen. Men de små smällarna är tydligen nästan värst, säger Jonathan Granström.
Det är hans fjärde hjärnskakning och han är ännu inte ens 21 år fyllda. Den första inträffade vid 16 års ålder när han gick på hockeygymnasiet i Skellefteå. Nummer två och tre kom när han representerade Visby Roma 2017-2019, och för drygt tre månader sedan så var det dags igen.
När han kan vara tillbaka i spel igen har han ingen aning om.
– Man kan inte göra så mycket, det är bara att vänta ut det. Tar det fem månader så är det så, tar det två månader så är det så. Det är omöjligt att veta.
Hur är det att befinna sig i den ovissheten?
– Det är klart att det är frustrerande. I början trodde jag ju inte att det var så illa. Sen gick det en månad, två månader och nu är det inne på fjärde månaden... Efter två månader, runt jul, så var det jäkligt tufft mentalt. Då började jag förstå att det här var allvarligt.
Har du en fungerande vardagstillvaro?
– Jo, det skulle jag ändå säga, även om vissa dagar är sämre än andra. Mentalt är det påfrestande men jag har ändå kunnat leva ett hyfsat normalt liv. Jag har en del huvudvärk till vardags också, men när jag tränar och kommer upp i puls så får jag huvudvärk på ett helt annat sätt och ofta märks det som mest dagen efter. Samtidigt är det bra att träna för det hjälper läkningsprocessen jämfört med om man bara ligger helt still, så det gäller att hitta rätt balans där.
Framför allt gäller rehabträning med klubbens naprapat, med inriktning på reaktionsförmåga och fokus.
– Problemet har varit för kroppen att kunna hantera de pulsmässiga höjningarna utan att jag får huvudvärk och yrsel. Jag har kunnat vara med lite grann på is, det är en del av rehaben.
Å ena sidan är Jonathan inställd på att kunna komma tillbaka till isen fullt ut, men tankarna har snuddat vid att det kan vara färdigspelat.
– Jag vet faktiskt inte, jag skulle säga att jag ligger någonstans mittemellan förhoppningen om att komma tillbaka fullt ut och att inte kunna spela mer. Jag har pratat mycket med nära och kära, kompisar, läkare och vår naprapat för att samla så mycket input som möjligt.
Han fortsätter:
– Läkarna betonar att många smällar mot huvudet givetvis inte är bra, men är noga med att inte försöka ta något beslut om att jag ska lägga av. Det är bara jag som kan ta det beslutet. Primärt vill jag ha en fungerande vardag, så det är klart att jag har funderat en del. Man har bara ett huvud så det är klart att man måste vara försiktig och tänka på hälsan. Jag vill vara helt frisk från symptom innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra.
Problemen med hjärnskakningar inom ishockeyn har varit växande under ett antal år, i takt med att spelet har kommit att gå snabbare och snabbare. Det är en komplicerad problematik att koma tillrätta med.
– Medvetenheten ökar och det blir en allt bättre miljö med ökad respekt för varandra ute på isen, men det finns fortfarande mer att göra. Den där sista procenten måste finnas om vi ska få bort den största delen av hjärnskakningarna, det är jag fast övertygad om. Om en spelare är tacklingsbar men uppenbart inte är beredd, så måste man hålla igen lite. Sedan måste man som tacklingsbar spelare se till att vara beredd på att det kan komma en tackling, det finns ett ansvar hos båda spelarna i tacklingssituationer, säger Jonathan Granström.