Sedan Peter Jakobsson den 15 november blev entledigad från Färjestads BK har han hållit en låg profil. Relativt kort inpå gav han en intervju till Värmlands Folkblad, men har i övrigt tackat nej till alla intervjuförfrågningar med hänvisning till VF-intervjun. För GA-sporten öppnar han nu upp om uppbrottet och hur tiden därefter har varit.
Hur mår du?
– Jag mår rätt bra. Jag har landat efter en ganska tuff tid, som sträcker sig längre tillbaka än tiden nu sedan jag fick lämna Färjestad. Det är snarare de senaste 1-1,5 åren som påverkats av pandemin och prestationen på isen... Jag ska villigt erkänna att det varit en ganska stor stress. Nu har jag haft möjlighet att reflektera, jag andas och pratar lugnare och sover lite bättre.
Rollen som general manager i FBK innehade han i 4,5 säsonger, men arbetsbelastningen har varit hög de senaste tio åren.
– Jag har jobbat mycket, dels med pensionsplaneringen som så småningom ledde till att jag pendlade till Karlstad varje torsdag-söndag under tre års tid när Carl flyttade dit för att spela hockey där. Jag såg det egentligen aldrig som något bekymmer då, för jag åkte ju alltid antingen hem till Gotland eller hem till Carl i Karlstad. Men det är klart, det sliter ju efter hand.
LÄS MER: Peter Jakobsson sparkad från Färjestad
Peter fick sparken via ett telefonsamtal när han satt på läktaren och tittade på Karjala cup i Finland. Det beskedet hade han gärna mottagit på ett annat sätt.
– Jag hade gärna sett att det slutade lite snyggare, jag är besviken på sättet det skedde och det har jag framfört till VD och ordförande. Det vet de om och det har de bett om ursäkt för. Det genomsyrar väl hela den stress och press som föreningen var under från alla håll och kanter.
Han hyser dock inget agg mot föreningen.
– Jag har ett grönvitt hjärta och har en son som spelar där. Det känns skönt och roligt när FBK vinner, det blir en upprättelse för mig som har byggt laget. Sedan har jag vetat från dag ett att det kan bli så här, det sker emellanåt och nu hände det mig. Visst var det surt, ledsamt och en besvikelse men jag har väldigt många goda vänner i klubben.
Innan det plötsliga samtalet när du satt på läktaren i Finland, kände du att det var något i görningen?
– Jag hade nog på känn att det skulle hända någonting, men vad som skulle hända... Det var rätt många som skrek på andra lösningar. Jag känner att jag tog det med stor fattning, sen vet jag inte om man någonsin kan vara beredd på det eller inte. Det är så det funkar i den här branschen.
Han tar en liten paus och fortsätter:
– I efterhand när jag kan se på mig själv utifrån så var det här nog lite behövligt för Färjestad men mer behövligt för mig. Jag hamnade i en sits där jag var stressad och pressad, irriterad över småsaker och små saker blev stora. Det kanske var bra att Färjestad hann före så att jag slapp knacka dem på axeln.
LÄS MER: "En enmansshow i FBK är helt omöjligt"
Inför säsongen hade han fått ihop ett riktigt stjärnlag på pappret, ett lagbygge att vara stolt över och som imponerade på många.
– Jag ska vara ärlig och säga att vissa har absolut inte levererat på den nivå som man hade önskat. Målvaktssidan var kanske ett litet frågetecken när serien började, men det åtgärdade vi snabbt när vi tog in Dominik Furch som ändå ska vara en av Europas bästa målvakter, i alla fall av de som var på marknaden. Jag tror inget annat lag i Europa hade med fyra forwards i Channel One Cup, och det är killar som jag varit med och tagit till Karlstad. Jag är jäkligt stolt över att ha plockat exempelvis Linus Johansson som hade en undanskymd roll i Djurgården och som nu varit kapten i landslaget. Likaså Gustav Rydahl som var extraspelare i Luleå och som nu haft en fantastisk utveckling hos oss.
Han kommer flera gånger under intervjun på sig själv att säga "vi" eller "oss" om FBK. Sett till Jakobssons historia som spelare i klubben, ett "grönvitt" hjärta och med sonen som spelar där nu, är det en balansgång att distansera sig från klubben.
– Jag är på väg, det är en process som tar en stund. Jag har under lång tid känt väldigt många personer i och runt organisationen, det släpper man inte bara för att man inte har jobbet kvar utan det är människor som jag fortsätter komma ha kontakt med.
Vad har du ägnat dig åt sedan den 15 november?
– Ett tips är att inte sitta på ett flygplan när man får gå från ett sportchefsjobb, för när du landar har du en hel del samtal och sms att ta igen. De första två veckorna tillbringade jag nästan konstant i telefon.
Efter en knäoperation i slutet av augusti har återuppbyggnadsträningen fått en rejäl skjuts de senaste veckorna med daglig träning.
– Jag har fått mer tid än jag trodde att få ordning på knäbestyren vilket är bra. Jag har kunnat vara egoistisk och ägnat mig åt mig själv. Jag siktar på att vara tillbaka på golfbanan gåendes i april-maj. I somras var jag tvungen att ha golfbil och det är tråkigt. Målsättningen är att kunna spela golf obehindrat, kanske inte så bra men obehindrat.
Han har fortfarande sin bas i Karlstad.
– Nu är jag hemma på Gotland över julen men annars är jag kvar i Karlstad, så får vi se sen vad som händer framgent med tanke på jobb.
Hans kontrakt med FBK går ut 30 april 2023, vilket innebär 17 månadslöner från tidpunkten när han fick sparken. I det ingår även tillgång till bil.
– Jag hinner landa, reflektera, ta hand om mig själv och hitta ett lugn efter några stressiga år. Jag behöver inte ha bråttom och kanske kan åka till varmare breddgrader under vintern vilket var otänkbart tidigare.
Hade det inte varit för pandemin så är det tänkbart att han befunnit sig under ett parasoll just nu.
– Då hade jag kanske varit i ett lite varmare klimat, säger han med ett skratt.
Kontrasten från att närmast ständigt arbetat till att plötsligt ha mycket tid över, hur är den förändringen?
– Jag kan inte säga att jag vant mig vid det och är i fas, jag famlar ännu lite. Men jag kan sitta i lugn och ro och äta mat med människor och lyssna på dem och faktiskt komma ihåg vad de säger utan att tänka på powerplay eller nästa match. Jag är redan lugnare och mer närvarande när jag umgås med människor.
Att kunna befinna sig i nuet är en rätt skön känsla?
– Verkligen. En parallell är att jag fyllde år för några dagar sedan, och då ringer telefonen en del och det är mycket sms. Då fick jag nästan tillbaka känslan av att jag var tillbaka på jobbet, och det var faktiskt en jobbig känsla men som kanske ändå var bra att få. Jag blev påmind om hur stressigt det varit, så det var nog behövligt att någon hjälpte mig på traven om än på ett tråkigt sätt.
Han har sett samtliga FBK-matcher sedan han fick lämna, men än så länge ingen på plats.
– Jag har inte tagit mig till arenan ännu. Jag trodde att det skulle vara lite lättare, men det är fortfarande känslosamt. Men det känns självklart att följa dem, dels för Carls skull.
I en intervju med Värmlands Folkblad dagarna efter sparkningen så uttryckte sonen Carl Jakobsson att han på ett sätt var glad, för att "känslan är att jag får tillbaka min pappa".
– Jag är ytterst tacksam att jag fått tillbaka en relation med min son. Jag har sett honom mer som en spelare än min son, och han har sett mig mer som sin sportchef än sin pappa. Vi har pratat mer på en månad än vad vi gjort på 4,5 år. Vi har umgåtts på ett otroligt mycket härligare sätt och det är det som varit mest positivt. Första året han kom upp i A-laget hälsade jag knappt på honom i omklädningsrummet på hela säsongen bara för att ingen skulle säga någonting om det.
Vad vill du ägna dig åt framöver?
– Här och nu vill jag som sagt landa och det får ta den tid det tar. Men längre fram vill jag fortsätta hålla på med hockey. Innan jag tog det här jobbet har jag sagt att jag någon gång vill jobba som NHL-scout och det känner jag fortfarande. Jag har tidigare varit i kontakt med några NHL-klubbar, där folk jag känner är verksamma, och det vill jag väldigt gärna prova på.
Peter efterträdde Håkan Loob i FBK, Håkan som då gick vidare till ett scoutjobb för Calgary Flames i NHL.
Ska du helt och hållet gå i Håkans fotspår?
– Hahaha, det får vi väl se. Men jag är väldigt lockad av en sådan roll, säger Peter Jakobsson.