Det ser mörkt ut för svensk landslagsishockey.
Tre Kronor förlorade i våras fyra av sju matcher i VM (bland annat mot Belarus och Danmark) och svarade för sin sämsta placering på 84 år. Damkronorna har samtidigt inte närmat sig bjässarna USA och Kanada precis, utan snarare blivit frånåkta av länder som Finland, Ryssland, Schweiz och Japan och degraderats till B-gruppen i nästa världsmästerskap.
Även i herrarnas JVM, som börjar på annadagen, är raset påtagligt. När Mika Zibanejad skickade in det avgörande målet i sudden death i finalen mot Ryssland 2012 betydde det att Sverige tagit sitt andra JVM-guld någonsin (och det första sedan 1981). Sedan dess har Finland, Kanada och USA tagit tre guld var.
I två av de tre senaste JVM-turneringarna har Juniorkronorna åkt ut redan i kvartsfinal. Senast blev det uttåg mot Finland efter att Sverige slarvat bort en 2–0 ledning och Roni Hirvonen tryckt in avgörande 2–3 med bara 24 sekunder kvar att spela.
Sammantaget är det en oroande trend för svensk landslagshockey. Sverige är en bra bit efter de bästa nationerna just nu – herrlandslaget är rankat sjua i världen och damerna har efter flera säsonger med svaga resultat rasat till nionde plats på det internationella ishockeyförbundets världsranking.
Ändå kommer hundratusentals jullediga svenskar plocka fram överblivna rester av skinka och prinskorv och bänka sig framför tv-apparaterna på nätterna för att följa Juniorkronornas framfart i Edmonton och Red Deer de närmaste veckorna.
Inget annat juniormästerskap får i närheten så mycket uppmärksamhet som JVM-ishockeyn. Tidpunkten för turneringen, mellan jul och trettonhelgen då många är lediga, är förstås en förklaring. Det fartfyllda spelet, som inte är lika strukturerat som seniorishockeyn, och en chans att få lära känna framtidens stjärnor, innan deras personligheter slipats ned efter 500 tv-intervjuer, är en annan. Möjligen illustrerar det stora folkliga intresset även behovet av nya traditioner, när vi inte kan fira jul på det sätt som vi brukar.
Världen har förändrats snabbt på grund av pandemin. Och den fortsätter att förändras från vecka till vecka och till och med från dag till dag. Då känns det tryggt att JVM, trots att Sverige kanske inte ens utmanar om medaljerna, finns där som ett tryggt ankare att hålla fast vid.