Backbyns IF i tidstypisk stass från tidigt 70-tal. Laget mötte emellanåt tidernas sämsta lag Larsbo IF.
Under påsken publicerade Sveriges Radios "Radiosporten" dokumentären ”Världens sämsta lag”.
Det är berättelsen om lilla byn Larsbo i skogen någon mil från Smedjebacken i Dalarna där en inflyttad stockholmare i tidigt 70-tal fick för sig att starta ett hockeylag.
Så blev det; fjuniga polisonger, gröna tröjor med vita stjärnor. Flott så det räcker i lägsta serien.
– Men något vidare på hockey var de inte, säger Tenny Larsson. Det pratas än i dag om den matchen!
Tenny Larsson är uppvuxen i Smedjebacken men bosatt på ön sedan 1998 och sedan dess bland annat mångårig ledare inom gotländsk hockey.
Ishockey är hjärtesporten, favoritlaget är Leksand men som spelare nådde han sparsamma framgångar.
– Jag lirade i Backbyns IF, det som senare slogs ihop med Morgårn och bildade Smedjebacken Hockey. Men jag var rätt medioker, jag hade inte huvud för att lägga ner den träningsmängd som krävs.
Titta på hockey är han däremot bra på. Och nog stod han som liten och såg gärdsgårdsmatcherna i Dalom, även om 46-åringen inte ens var född när rekordmatchen spelades.
Tenny Larsson längst upp i mitten. Han hade en ishockeykarriär, eller...han spelade ishockey under några unga år.
Matchen i och mot Morgårdshammar B den 9 december 1974, som radiodokumentären fokuserar på, blev en riktig målfest. Åt ett håll. 20-0 i första perioden följdes av 31-0 och 21-1. Till slut alltså 72-1.
Tidernas målrekord dessförinnan var 54-0 då ett Kiruna-lag som knockade Narvik.
Larsbo gjorde sitt enda mål vid ställningen 60-0. En Larsbo-spelare, Hans Brodin, råkade bli kvar i anfallszon när Morgårn tappade pucken, skrinnade mot en frusen målvakt som släppte gummit förbi sig av pur förvåning.
Larsbo var inte moget för (premiär)match, så var det nog: Bara ett par avbytare, ingen taktik (”Närmast pucken tar den”) och inte ens en målvakt.
En kille i publiken, som aldrig någonsin stått i ett hockeymål, övertalades att ställa upp. Dock hade han starka glasögon som inte gick in under masken varför han inte såg pucken på hela matchen.
När Morgårn kom på det började de skjuta mål från halva planen.
Tenny Larssons pappa Gert dömde över 1000 ishockeymatcher, bland annat mötet Morgårdshammar-Larsbo. Dessutom blev han i tidigt 70-tal distriktsmästare på Gotland med Eksta IF.
Nåväl, det finns alltså en koppling mellan Larsbo och Gotland. Förvisso ytterst svag, men trots allt är Tenny Larsson bosatt och verksam på ön.
– Och farsan dömde faktiskt den där rekordmatchen, berättar han.
Farsan, pappa Gert som gick ur tiden för två år sedan, var domare högt upp i seriesystemen. Han var linjedomare i Elitserien mellan 1979 och 1992, totalt dömde han 1 193 hockeymatcher.
En gång i ungdomen spelade han hockey på Gotland, det var efter att han träffat Tennys mamma som var gotländska.
– Han blev faktiskt distriktsmästare med Eksta IF! Men 1973 skadade han knät och började döma istället.
Hagvallen i Morgårdshammar, platsen där tidernas målrekords slogs i december 1974. Bilden från senare datum, omkring 1980. Tenny Larsson, sedan 1998 boende på Gotland, är killen i vitt med svart hjälm.
Av Morgårns alla spelare var det alltså en enda som inte lyckades göra mål i 72-1-matchen. Kjell Fredriksson från Gubbo.
När Tenny många år senare spelade i Falun fick han nämnde Fredriksson som tränare. Via far sin fick han veta vem det verkligen var: Han som inte gjorde mål!
– Jag tänkte att det ska jag ha som trumfkort. Så kom en match då han skällde i paus för att vi inte gjorde mål, då ställde jag mig upp och sa ”Hur många mål gjorde du mot Larsbo, då?”. Då blev han tyst, skrattar Tenny Larsson så många år senare.
Men hur det än var så lärde han Tenny allt han kunde. Eller inte kunde.
Det visade sig ha gått bra. För när Larsson flyttat till Gotland och spelade två säsonger i Roma gjorde han inte en enda balja.