Under en försäsongsmatch mot Vimmerby den 11 september tacklade Adrian Elefalk en motståndare och ådrog sig en allvarlig hjärnskakning, hans tredje på ett år. Det är den senaste ishockeymatch han spelat. Sedan dess har forwardens vardag bestått av rehabträning och neurologiska undersökningar.
– Jag tacklade en kille som drog upp händerna när jag stötte emot honom och hans klubba träffade olyckligt i mitt ansikte, berättar Adrian Elefalk.
Framtiden är oviss. Målet är att komma tillbaka så fort som möjligt, men är inte troligt att det blir något spel i Visby Romas färger innan jul.
– Jag är väldigt trött och har ont i huvudet. Just nu är det viktigaste att jag blir helt återställd även om jag ser mig själv komma tillbaka starkare än någonsin. Allt fokus ligger på rehabilitering fram till dess.
Ishockeyrelaterade hjärnskakningar har fått stora och mörka rubriker de senaste åren. Spelare som ådragit sig många allvarliga hjärnskakningar och utvecklat så kallad boxardemens vittnar om att de inte längre känner igen sig själva.
Ett flertal NHL-spelare, som ofta kastade handskarna på isen, har tagit livet av sig eller dött i överdoser i efterdyningarna till sina hjärnskador. Många fler äter antidepressiva medel.
Allvarliga hjärnskakningar kan sätta djupa spår.
– Det är väldigt läskigt. Sedan har forskningen i Nordamerika kommit långt och det är egentligen först nu man börjar förstå vad det handlar om. Spelet förändras hela tiden och man kanske får titta på striktare regler i fortsättningen.
Mycket har hunnit hända för den 22-årige forwarden, som borde ha sina bästa år framför sig som ishockeyspelare.
Efter flera säsonger i moderklubben Ekerö och AIK:s juniorer så fortsatte det med spel i Göta Traneberg och collegehockey i Nordamerika innan han värvades av Brynäs, där det säsongen 2018/19 bland annat blev 13 matcher i SHL. Elefalk gick därefter till Västervik i Hockeyallsvenskan varifrån han lånades ut till Visby Roma vårsäsongen 2020 för att senare teckna ett tvåårskontrakt med den gotländska klubben.
–Jag har gått lite annorlunda vägar i min hockeykarriär och jag tror att det är till min fördel i det här läget. Jag är visserligen bara 22 år gammal men har skaffat mig mycket livserfarenhet. Jag tror på mig själv och känner mig tillräckligt mentalt stark för att kunna ta mig tillbaka.