Den ene gör sin tionde säsong. De andra sina nionde och åttonde. Det var det nog ingen som trodde av Visby Romas framträdande Västeråstrio när de flyttade till Gotland.
– Tanken var väl inte att man skulle sitta kvar här som 29-åring direkt. Man levde bara i nuet i den åldern, berättar Oskar Lundberg.
Han var sist in av de tre påläggskalvarna, med allsvenska minuter från Västerås IK i benen. Det är nu nio år sedan. Säsongen före hade Mikael Adamsson och Emil Wahlberg landat i Rävhagen.
Inte heller de med någon långsiktig plan att spela i ett av division 1-hockeyns etablerade topplag snart tio år senare.
– Absolut inte! Mest var det en rolig grej när chansen dök upp. Men nu, på väg in i tionde säsongen? Nej, det trodde man inte, skrattar Mikael Adamsson.
Samma sak med Emil Wahlberg.
– Man tänkte väl ta någon säsong bara, vi hade ju alla varit i Västerås utan att få några riktiga chanser egentligen, säger Wahlberg.
Vid övergången var han 19 år, Adamsson nyliga 20. Lundberg var 21 när han kom till klubben. Då hade Adamsson/Wahlberg varit med och spelat Visby Roma till Allettan redan första säsongen i ettan.
Sportchefen André Lundholm, då tränare, minns ett av de tidiga mötena med Adamsson och Wahlberg.
– Allt var inte helt klart och jag höll en lite låg profil med målsättning, vi var ju nya. Jag minns inte vem av dem som sade det men: ”Vadå, vi ska väl till Allettan ändå?”. Rätt skönt faktiskt, berättar Lundholm.
Frånsett en säsong har det blivit just Allettan och Visby Roma har under de nio säsongerna etablerat sig som ett topplag.
Trion med påläggskalvar från Västerås har nu etablerat sig som tvättäkta Visby Roma-spelare. Liksom starka och respekterade division 1-spelare.
De placerar sig högst, eller högt upp, i intern statistik. Av förståeliga skäl efter alla säsonger. Tillsammans har de 880 division 1-matcher, fast Adamsson med sina 316 enbart med Visby Romas bagge på tröjbröstet. Emil och Oskar har gjort varsin fastlandsvända.
Rutinerat och viktigt att falla tillbaka på.
– Kanske. Även om det nog ser lite trött ut ibland så vet man vid det här laget att man ändå fixar det, säger Emil Wahlberg.
CV:ets senaste uppgradering är kvalserien, lagets högsta placering. Även om det bara blev tre poäng – mot just Västerås.
– Otroligt skönt! Det bidrog nog till att de åkte ur, myser Lundberg lite.
Trions kontrakt löper ut i vår. Men först kommande säsong.
– Nu börjar nog folk ta för givet att vi bara ska vara med i truppen, säger Mikael Adamsson.
Även om det där med ”veteran” inte känns helt bekvämt, menar Oskar Lundberg.
– Fast det får man nog ändå ta till sig bara, skrattar han. Fast vår styrka är att vi börjar få en riktigt stark stomme.
Sant. Trion är inte ensam om rutin.
Jonathan Johansson, helt egna backen Lukas Renlund och Johan Eriksson, däremot borta två säsonger, gör också sina åttonde säsonger.
Matcherna, träningarna, resorna och resan i sig har svetsat samman en grupp. Som i går utökades med centern Erik Broman, utlånad från allsvenska Almtuna och med SHL-meriter från Brynäs senast.
”En jätteintressant spelare som dök upp av en slump” säger André Lundholm till Helagotland.se om nästa unga, nya spelare. Som av en slump nyligen fyllda 20 år.
Den rutinerade kärntrion har högt i tak sinsemellan. Som när Emil Wahlberg ville senarelägga träningarna tio minuter i höst för att hinna från bankjobbet.
– Mest ett önskemål, inget villkor för att skriva på kontraktet eller så.
Mikael Adamsson skrattar:
– Inget villkor!? Nu får alla rätta sig efter Emils nya tider efter alla år med träning tjugo över fem.
Eller det att både Adamsson och Wahlberg har dragits med skador; för Emil den svåra skärskadan för två år sedan. Medan Oskar Lundberg varit rätt hel.
– Jag och Emil tar mycket stryk men han skitar inte direkt ner sig i närkamperna. Säg det till honom, det har jag försökt i flera år.
Rått, hjärtligt. Tjabbet vidarebefordras, mottas med ett garv.
– Stöddigt sagt! Men Micke är ju ganska tunn också, veka ben som gör att han går sönder lite lätt.
Lagets rutinerade trio från Västerås verkar onekligen redo för ännu en säsong.