Sedan 2004, då de som B-juniorer började på hockeygymnasiet i Västerås, har Mikael Adamsson och Oskar Lundberg har följts åt, med ett par kortare avbrott. Nu blir det inte fler duster tillsammans på isen. Oskar Lundberg har valt att lägga av för att frigöra mer tid till livet vid sidan av isen, medan lagkapten Mikael Adamsson förbereder sig för ytterligare en säsong i Visby Roma-tröjan.
– Oskar var den som var bäst av oss som junior, jag var ganska dålig som B-junior. Jag fick jobba mig uppåt successivt i rangordningen år för år, säger Mikael Adamsson.
Relativt snabbt hamnade de i samma kedja, tillsammans med Emil Wahlberg som lade av i fjol efter nio seniorsäsonger i Visby Roma-tröjan.
– Vi fick våra roller som gick ut på att stoppa motståndarnas bästa femmor. Vi spelade ett helt år där det bara gick ut på att vi skulle förstöra, minns Oskar.
– Vi bidrog med en del poäng men den primära uppgiften var att plocka bort motståndarnas topplina, säger Mikael.
Säsongen 07/08 fick de sporadiskt spela i VIK:s allsvenska lag, bland annat i kvalserien till Elitserien.
När det säsongen 08/09 sedan var dags för att på allvar ta steget från juniorer till seniorer fanns det dock inte plats för trion i Västerås IK. För Adamsson och Wahlberg bar det av till Gotland och Visby Roma, medan Oskar Lundberg gav sig av till Olofström i Blekinge.
– Det blev inte vad jag tänkt mig i Blekinge, säger Oskar.
För Mikael och Emil lekte hockeytillvaron desto mer i Visby Roma. Nästkommande säsong anslöt Oskar och trion var återförenad.
– De var givetvis avgörande till att jag kom hit, de trivdes riktigt bra här på Gotland och det var bra drag runt hockeyn.
– Sedan dag ett har det alltid varit väldigt familjärt här och vi har alltid haft väldigt kul i laget. Det kännetecknar för övrigt hela klubben, säger Mikael.
Vilket de ger Visby Romas ordförande Ewa Werkelin stort beröm för.
– Hon är helt otrolig och personifierar stämningen som genomsyrar klubben. Alla som har haft något med Visby Roma att göra har henne att tacka, säger Oskar Lundberg.
Åren har gått och duon har varit centralgestalter i Visby Romas lag som etablerat sig i toppen av hockeyettan. De är klubbens två bästa poänggörare genom tiderna, Mikael är bästa målgörare medan Oskar toppar assistligan. Lagkapten Adamsson har fler klubbrekord än vad som går att rada upp här, men om det inte vore för att Oskar Lundberg gjorde en ettårig sejour i Tranås säsongen 11/12 så hade han faktiskt innehaft poängrekordet för närvarande.
– Oskar har ju som sagt alltid varit lite mer av en poängspelare, säger Mikael med ett snett leende.
Men nu blir det inte fler matcher tillsammans.
– Jag hade bestämt mig rätt tidigt. Jag hade såna tankar redan i fjol, men då hade jag varit skadad rätt mycket och kände att jag inte ville avsluta på det sättet.
Tiden som tas i anspråk är den största anledningen till att det har blivit dags att lägga av.
– Det blir mycket resor. Det är fortfarande superskoj att lira matcher, men det är hockey i stort sett varje dag och det tar sin tid. Till slut är det inte värt det.
Mikael har full förståelse för Oskars beslut.
– Det blir till sist för många minus, som inte vägs upp av antalet plus, säger Mikael Adamsson.
Han var själv länge osäker på om han skulle fortsätta.
– Det tog tid att bestämma mig. Ett tag lutade det åt att jag skulle lägga av.
Kring midsommar kom i alla fall beskedet att lagkapten Adamsson fortsätter kommande säsong.
– Det är ändå väldigt bra för klubben att inte alla lägger av samtidigt, säger Oskar.
– Precis, det är något jag har tänkt på också. Jag ser mig absolut inte som någon hjälte för att jag fortsätter, men jag har känt att det inte vore bra om för många i den äldre kärnan lämnar samtidigt. Man brinner ju lite för klubben.
– Därför var jag snabb med att vara först att meddela att jag slutar, säger Oskar med ett flin.
Båda stod, som vanligt, för fina insatser den gångna säsongen. Mikael Adamsson stod för 48 poäng (32+16) på 46 matcher och Oskar Lundberg gjorde 42 poäng (12+30) på 41 matcher.
– Vi har haft betydande roller i laget, och då ska vi också producera poäng, säger Oskar.
När Mikael för närvarande är mitt uppe i försäsongen kan Oskar istället luta sig tillbaka. Passen i gymmet och barmarksträningen med tuffa maxpulsintervaller är något som Oskar sannerligen inte saknar.
– Det är jätteskönt att inte vara igång med någon försäsong, för det är aldrig roligt med den träningen. Det är alltid uppförsbacke från start, särskilt konditionsmässigt. För att hålla sig i form behöver man träna ganska mycket det halvåret man är av isen också. Sedan förra säsongen tog slut så har jag varit iväg till gymmet kanske fem gånger, och det har varit pisstråkigt varenda gång. Nu spelar jag lite padel och joggar kanske någon gång bara för att det är skönt. Det är behagligt. Jag är inte avundsjuk på Micke, säger Oskar med ett stort leende.
När de ser tillbaka på sina gemensamma år i klubben kommer coachen Richard Martel, i Visby Roma 2012-2014, snabbt på tal.
– Det har skiljt rätt mycket från tränare till tränare under vår tid i klubben. Martel är den som tveklöst var hårdast, säger Oskar.
– Jag har aldrig varit med om något värre, det har nog nästan inte någon i hockeysverige, säger Mikael och garvar.
– Många pratar i termer om att de har tränat hur hårt som helst, men jag kan slå vad om att inga har tränat hårdare än vad vi gjorde då... Det går inte att jämföra med något annat, säger Oskar.
– Jag kommer tydligt ihåg att man hade ångest när man åkte till träningarna i augusti. Jag kan erkänna att det inte alltid man är ute och joggar innan träningarna, men det var man tvungen att göra då. Annars gick man ju sönder. Jag har aldrig upplevt att jag haft så ont i kroppen som jag hade då, månaden inför seriestart, säger Mikael.
Deras anekdoter om Martel avlöser snabbt varandra.
– På träningarna fick vi ibland inte dricka vatten och jag kommer så väl ihåg hur Adam Eriksson en gång tog upp snö från isen med klubbladet och tog snön i munnen för att få i sig vätska. Det var många speciella grejer som hände under Martels tid, säger Oskar.
Bland de tydligaste höjdpunkterna tycker båda att säsongen 16/17, som mynnade ut i kvalserien till allsvenskan, står ut.
– Det var ett fantastiskt år och en underbar känsla att ta sig dit. Sedan tog vårt bränsle slut lite grann i kvalserien och vi fick en tuff start. Sedan var vi lite för nöjda med att ha nått dit, det var synd, säger Mikael.
– Jag tippar på att klubben har ungefär samma lönebudget nu som för ett par år sen, och om man skulle ha ställt det lag vi hade när vi gick till kvalserien på isen förra säsongen så tror jag fan att vi hade gått upp till allsvenskan. Det kan gräma mig lite att vi prickade fel år att vara riktigt bra, då det var ett riktigt getingbo med många riktigt bra lag.
I kvalserien 16/17 står en match ut extra tydligt för de båda Västeråsfostrade spelarna. I omgång fyra, efter att ha inlett med tre raka förluster, så var det dags för nederlagstippade Visby Roma att ta sig an VIK i Västerås. Duons återkomst till den gamla hemmaarenan.
Emil Wahlberg inledde målskyttet, Mikael Adamsson spädde på till 0–2 och visade att släkten är värst. Visby Roma vann slutligen med 3–1.
– Det var jäkligt kul, det är absolut en höjdpunkt, säger Mikael.
– Vi kände hur mentalt stukade de var. De hade ett duktigt lag, men spelade för sin allsvenska existens med allt att förlora. I de två första perioderna var vi klart bättre än dem och alla Västeråsare var rejält skärrade. Här kom ”lilla” Visby Roma som låg sist och som bara skulle städas av, säger Oskar.
En annan höjdpunkt som finns färskt på näthinnan är vårens hemmamatch mot Tranås i playoff 2. I slutminuterna låg VR under med 3–5 men med två mål av Mikael Adamsson, båda assisterade av Oskar Lundberg, togs matchen till sudden death. Väl där dröjde det bara 48 sekunder innan Oskar Lundberg avgjorde tillställningen. Det målet blev för övrigt hans sista i Visby ishall.
– Det är nog den match där flest har hört av sig i efterhand och snackat om vilken bra och spännande match det var, säger Oskar Lundberg.