Peter "Limpan" Lindström skulle egentligen ha åkt till USA i dag.
Sedan sju år tillbaka är han general manager för Småkronorna, men coronaviruset sätter stopp.
– Vi var regerande världsmästare och hade goda chanser att försvara guldet så det är klart att det är tråkigt. Framför allt är det tråkigt för spelarna. För dom var det ett jätteviktigt VM eftersom de här spelarna ska draftas till sommaren. De har väntat på det här i tre år, säger Peter Lindström.
I somras tackade han ja till en comeback i båset på mer daglig basis när han tackade ja till att träna Sudrets A-lag.
Lindström hade inte tränat ett seniorlag sedan SHL-sejouren i Malmö Redhawks som han lämnade 2000. Däremot var han involverad i sönernas pojklag (P95 och P00) i Visby Roma.
Vad var det som lockade dig att återvända?
– Det där med att få vara i ett lag och följa processen när det börjar hända saker. Det är jäkligt häftigt. Att se hur grabbarna växer med självförtroende och så vidare. Känslan av att vara med i ett lag är speciell.
Var det svårt att komma in i det igen?
– Nej, har man en gång hållit på med det så går det fort och grabbarna köpte upplägget som vi presenterade. Det har verkligen varit jättekul.
Det blev en händelserik tränarcomeback och en häftig utveckling i spelartruppen. När laget samlades för första gången var det sex spelare som dök upp.
– Stångaspelen är viktigt härute och hockeyn kom inledningsvis på femte-sjätte plats. När vi hade så mycket spelare att vi kunde ta ut ett lag var det nästan juletid. Innan det var vi bara 12–13 man.
Sudret slutade på sista plats i grundserien med fem poäng.
Det skulle bli bättre, men mitt i allt gick en av klubbens eldsjälar plötsligt bort. Det var dagarna före jul som Janne Eriksson hastigt avled på grund av sjukdom.
– Det är en otrolig tomhet. Det var ett hårt slag för vänner och framför allt familjen. Han var en av de som slog fast ramarna och hur det skulle vara härute. Janne och jag hade känt varandra sedan 1983 och så sent som i slutet av augusti var han hemma hos mig. Vi var ett gäng kompisar som satt och ljög, minns Peter Lindström.
Allt fler spelare valde att prioritera ishockeyn högre och då lyfte också Sudret i tabellen.
För Peter Lindström är drivkraften att det ska finnas ett alternativ till Visby Roma.
– För mig finns det bara ett alternativ och det är att köra vidare så att det finns ett A-lagsalternativ till Visby Roma om 3–4 år också. Ett A-lag en jättemotor i en förening. De småkillar som springer därnere ser upp till killar som Alexander Nilsson, Markus Attlerud och Andreas Hansson.
I hockeytvåans fortsättningsserie slog Sudret länge i toppen och slogs länge om en playoff-plats till hockeyettan.
Unga spelare som Victor Lindström och Gabriel Melin exploderade offensivt och ett par rutinerade herrar gjorde comeback än en gång.
– Killar som Arvid Larsson och Thomas Hägg kom in med sina suderhjärtan och hjälpte till och gjorde det jäkligt bra. De står ju för vad Sudret en gång stod för och vill stå för och då har de yngre spelarna förstått att "Aha, det är så här det ska vara":
Nu har kontraktet löpt ut med Peter Lindström, men det blir en fortsättning.
– Vi hade en jättebra föreningsdag i går (söndag) med spelare och ledare i går och det kändes väldigt positivt så vi tänker starta upp nu efter påsken, säger han.