Från att sju-åtta tjejer slöt upp på isen en decemberdag under 2016 har mycket hänt. Visby Romas flicklag, eller damjuniorerna som de hellre kallar sig, har blivit vardag för dem 25 spelare som vecka efter vecka dyker upp på träningarna.
– Det är klart att man har dippar ibland när man själv känner att det inte går speciellt bra. Men det handlar aldrig om speciellt lång tid, det blir alltid att man längtar tillbaka till laget och träningarna förr eller senare. Vi har fått en sådan sammanhållning och mina närmsta vänner finns i laget, berättar Amelia Melin, vänsterback.
Idag är det onsdag och det innebär först uppvärmning på läktaren och sedan lite tid på isen. Josefine Godman är lagkapten och har inget emot att hålla ställningarna tills det att tränarna dyker upp.
– Vi får se om det kommer någon tränare idag, får jag bestämma dagens träning blir det lite passningsövningar och sedan lite matchspel också.
Tidigare har laget spelat i en serie som heter Flickor A. En salig blandning, menar lagkaptenen. Men sedan i höstas är det Region Öst Juniordamer som gäller, en serie där sex lag samlar så mycket poäng som möjligt och vinnaren utses utan slutspel.
– De andra tar i allt vad de kan på isen men de är schyssta efteråt. De vet att vi inte har lika mycket matcher i ryggen som alla andra lag. Och vi märker ändå att vi blir bättre och bättre, i debutmatchen tror jag vi förlorade med 11-0, nu mötte vi samma lag igen för inte så länge sedan och målskillnaden blev inte alls lika stor som sist.
14-åriga Amelia är en av de få i laget som haft en längre karriär inom ishockeyn. Första gången hon stod på isen var hon två år gammal och under många år spelade hon i ett pojklag i Sudrets HC.
– Det är annorlunda jämfört med här, jag var alltid själv i omklädningsrummet och det var helt annat snack i det laget. Mot slutet tycker jag det blev för mycket tråkigheter och därför sökte jag mig till Visby Roma istället.
Några av tjejerna i laget går på hockeygymnasium vilket innebär att viss skoltid avsätts för träning på ett eller annat sätt. Amelia går fortfarande bara i åttan men tankarna kring en storsatsning har redan börjat formas.
– Jag åker gärna och testar för att se om jag kan komma in på ett nationellt idrottsgymnasium. Jag har varit med när min brorsa varit på uttagningar och det ser väldigt kul ut, men jag vet inte om jag skulle klara det i tre år, säger Amelia.
Senaste aktuellt i Amelias hockeysatsning är att hon är tillbaka från Svenska ishockeyförbundets utvecklingscamp U14-U16 i Gnesta.
– Det hålls camps på flera ställen i Sverige samtidigt. Det är 300 spelare som ska sållas ut till att bli ett landslag lite längre fram. I år tror jag inte jag har speciellt stor chans att gå vidare, jag är för ung. Den här omgången blev som en mätning för att se hur jag ligger till jämfört med andra spelare och lära mig så mycket nytt som möjligt.
För nuvarande ligger damjuniorerna sist i tabellen men Josefine Godman ser ändå något slags ljus i tunneln.
– Man får fokusera på det som faktiskt funkar. Att komma upp i samma nivå som de andra lagen känns inte så avlägset, vi måste bara träna mer på att faktiskt spela hockey, säger hon.
Och till sist dyker tränaren Tenny Larsson upp. Strax efter att laget äntrat isen utbrister han:
– Okej, allihopa! Då kör vi lite kringel-varv!