I går var det internationella kvinnodagen. Igen. Som varje 8 mars. 2017 växte och spred sig #metoorörelsen i Sverige och i världen. En revolution har den kallats och jag håller med. Jag vågar påstå att utan ”metoo hade inte Eskil Erlandsson fått lämna sina uppdrag nu i veckan. Det är bara ett exempel på hur uppvaknande har lett till ökad medvetenhet och till att det idag är näst intill omöjligt att bortse från manligt förtryck och patriarkala maktstrukturer. Vi kommer aldrig tolererbara och tystna som tidigare. Samtidigt har vi ännu mycket kvar.
Ebba Busch Thor (KD) skrev i veckan att en ny slags feminism krävs. Hon menar att visst är jämställdhet bra men samtidigt vill vi bestämma själva. Familjens egen makt är viktigare än beslut som styr mot till exempel jämnare uttag av föräldraledighet. Detta samtidigt som forskning visar att fortfarande uppger 84,5 procent kvinnor vård av barn som skäl till deltidsarbete mot 15,5 procent av männen. ”Mammatappet”, som ses i samband med första barnet, är betydande och långvarigt. En ny studie som DN nyligen rapporterade om visar att svenska förstföderskor, tio år efter barnets födelse, har 27 procent lägre arbetsinkomster jämfört med ett barnlöst scenario. Löneskillnaderna fortsätter sedan genom livet. Svenska kvinnors medianinkomst är nästan 25 procent lägre än männens.
Under onsdagen presenterade LO sin årliga jämställdhetsbarometer. Där konstaterar man att kvinnor har i snitt 5 800 kronor mindre i månadslön jämfört med män i LO-kollektivet. För kvinnor i tjänstemannayrken är den genomsnittliga faktiska månadslönen – med hänsyn till arbetstid – 33 000 kronor. För män i samma yrkeskategori är den 42 100 kronor. Glappet ovan ger mannen nära 70 000 kronor mer per år. Efter 15 år har mannen en miljon mer än kvinnan helt oaktat andra förändringar. Det spelar roll för vad som produceras. För alla strukturer som kommer med köpkraft. Ägandet i svensk ekonomi är ordentligt mansdominerat. En ny sammanställning som tankesmedjan Ownershift låtit göra visar att männens innehav av aktier, fastigheter, skog och bilar är nästan dubbelt så stort som kvinnornas.
När det gäller makten över bolagen är ägandegapet ännu större. Genom att räkna de verkliga huvudmännen i svenska företag – en uppgift som rapporteras till Bolagsverket – får man en bild av vilka som ytterst kontrollerar svenska aktiebolag. Bara 26 procent av företagen har en kvinnlig huvudman.
Hörni! Låt oss sluta tjafsa om vilken feministisk kamp vi ska ta. Låt oss alla bara kliva in i leden. Ta fighten. Börja där vi finns. I de sammanhang där vi påverkar vardagen. OCH låt oss fortsätta den feministiska jämställdhetspolitiken. Våra mammor tog fighten. Generationers kvinnor före det. I dag kan det inte vara kvinnornas kamp. I dag måste det vara allas. Vi har ansvaret och jag är beredd.