Det har snart gått ett år sedan valet. Inget block hade majoritet. I egenskap av att ha fått ihop något fler mandat bildade Alliansen ett minoritetsstyre. Efter ett år av det är det dags att se vart det fört oss.
Då pratade Alliansen om nytt ledarskap. Ett nytt ledarskap som skulle leda till nåt välsignat tillstånd. Att styra i minoritet skulle inte bli nåt problem. Förhandling med Sverigedemokraterna, SD, var uteslutet. Inkludering och dialog var lösningen för att slippa det. Nya samtal skulle föras och delaktighet skulle bli det nya. Hur har det då gått?
Jo, det förekommer överhuvudtaget ingen dialog med oss i tidigare majoritet. Det finns inte tillstymmelse till samtal över blockgränserna. Vi Socialdemokrater förväntade oss att denna minoritet skulle agera ödmjukt, prestigelöst och samlande. Vi hade fel. Avsaknaden av vilja att samtala tolkar jag som att Alliansen känner sig trygga med stöd av SD. I flera frågor har förhandling skett med SD för att hålla våra förslag borta. SD:s stöd är uppenbart bättre än förhandling med oss. Det är tydligt. Inga samtal med oss alls alltså. Noll.
Politiska processer tar tid. Det finns ett värde i det. Runt bordet i nämnderna finns mycket samlad kunskap och klokskap. Människor med olika bakgrund och erfarenheter som alla vill det bästa för Gotland. Det är i det samspelet vi kommer som längst. När jag höll i klubban, som regionstyrelsens ordförande, var min vilja alltid att delaktigheten skulle vara stor. Att lyssna på idéer och plocka med och ta in sånt som kunde förbättrade våra beslut. Öppet och med stor ambition att möta allas idéer med respekt. Jag kan nu, efter ett år av Eva Nypelius (C) ledarskap, konstatera att så styr inte hon. Det är faktiskt rent av meningslöst att föra fram ens minsta tanke i någon riktning, liten eller stor. Det finns, som jag ser det, inget intresse av att ta nåt av det vi för fram på allvar. Jag är en pragmatiker, oavsett om jag styr eller som nu är i opposition. Jag känner mig naiv som trott att det är en inställning som också nya styret skulle ha - respekt för att alla vi som ger vår tid åt politiken har mycket att tillföra även om vi ibland ser olika på hur att ta oss till ett mål.
Det samtalet jag tycker vi haft i gotländsk politik är borta. Det kommer att innebära att jag och vi i Socialdemokraterna kommer att behöva tänka annorlunda. Jobba på nya sätt. Istället för att förvänta oss samtal och respekt måste vi bli tydligare med VÅR politik. Bli mer rakt på sak. Den konstruktiva ambitionen vi haft där mötet och diskussionen varit i fokus lämnar vi. Nu blir vårt fokus på vår politik för Gotland och gotlänningarna. Större tydlighet med var VI står.
Hej hösten - nu kör vi!