I politiken är det svårt att skilja på vad som är partiernas policy och vad som bara är polish. Polish används för att putsa ytan så den ser fint ut, en policy däremot är ett uttryck för något man i en djupare mening står för och som ska genomsyra partiet.
”Det är välkänt att vi inte samverkar, samarbetar eller förhandlar med SD. Det är en policy som gäller även i våra kommuner” säger Ulf Kristersson, M.
Egentligen borde han väl i ärlighetens namn ha sagt att - ”Det är en policy som gäller i alla kommuner utom de där det inte gäller.”
Det är ju en hopplös uppgift att försöka övertyga väljarna om att M inte kommer att ge sig i lag med SD när man inte ens lyckas få med sig de egna företrädarna på denna, enligt Kristersson, välkända policy. Det blir istället en policy utan mening och ett typiskt exempel på politisk polish som bara är till för att få fasaden att se fin ut.
Uttrycket Sverige är ett avlångt land brukar användas av M i södra Sverige för att motivera varför det går bra att samarbeta med SD där, men inte på andra ställen. Om Sverige bara hade haft en rundare form så hade kanske SD:s främlingsfientlighet varit lika upprörande i södra Sverige som i resten av landet eller vad M nu kan mena?
Det är skillnad på den nationella nivån och kommunnivån är ett annat argument som många allianspartier använder som ursäkt för att ge SD inflytande.
I riksdagen finns det alltså all anledning att hålla ett stort avstånd till SD medan man i Hörby utan vidare kan inleda ett valtekniskt samarbete för att säkra upp att SD får inflytande.
I riksdagen beslutar man om frågor där det spelar stor roll om ett parti som SD får inflytande eller inte. Men i den lokala politiken spelar det minst lika stor roll om man ger inflytande till ett parti där själva grundidén är att man ska behandla människor olika. I den lokala politiken håller man inte på med oväsentligheter där sysslar man med de stora välfärdsfrågorna.
Vad de som företräder SD har för åsikter verkar också ha varit en ointressant fråga åtminstone innan de blev valda. För alla som torgför åsikter som får en att hoppa högt av bedrövelse är plötsligt inte partiföreträdare utan enskilda personer med opassande åsikter som har agerat i strid med partiets policy. Så de plockas hastigt bort, utesluts ur partiet eller så fattar de själva att de gör bäst i att avgå.
Genom att göra sig av med de som i en strid ström avslöjas som rasister försöker SD ständigt putsa på fasaden i hopp om att alla bedrövliga uttalanden som kommer ska glömmas bort. Åtminstone fram till nästa Twitter- eller Facebookinlägg då SD företrädarna visar sitt rätta ansikte igen.