Om lite drygt en vecka är det dags för alliansminoriteten första test i regionfullmäktige. Då ska det besluta om budget för 2019. Vi har ett nytt läge i fullmäktige där inget av blocken har majoritet och där alliansen tillåtit att Sverigedemokraterna kan fälla avgörandet.
Vi socialdemokrater kommer driva en aktiv oppositionspolitik utifrån den politik som vi lovat våra väljare. Det är upp till den som gör anspråk på makten att få igenom sina förslag och bestämma vem man söker samverkan med. Alternativen är tydliga. Antingen söker alliansminoriteten stöd för sina förslag hos oppositionen eller hos Sverigedemokraterna. Än så länge verkar man dock tuffa på som om man hade egen majoritet vilket blev tydligt när budgeten behandlades på regionstyrelsen.
Alliansens föreslår en budget full av brutna löften. Under mina år i fullmäktige har man inte missat en chans att kritisera Socialdemokraterna för att vi skulle sparar får lite och att resultatet är för lågt. Men när man nu har chansen att lägga fram en egen budget väljer man till och med att försämra resultatet och skjuta till pengar till verksamheter. Detta trots helt andra löften angående ekonomin till väljarna i valrörelsen.
Det är nästan så att man kan misstänka att de ekonomiska målen endast gäller när man är i opposition. Det är givetvis positivt att alliansen väljer att regera på en rödgrön budget. Men det är inte särskilt hederligt mot väljarna som man lovade en annan politik.
I går hölls begravningsceremonin för förre regiondirektören Per Lindskog. Pelle var tillförordnad regiondirektör när jag klev in i politiken. Tyvärr för egen del fick jag inte möjlighet att arbeta mer med honom. Pelle hade en beundransvärd förmåga att formulera skrivelser och beslut. Pelle var en person som karaktäriserade så mycket av det som är det bästa med svensk förvaltning. Ansvarskänsla, kompetens, pragmatism, likabehandling och professionalism. Vad jag imponerades mest av var dock hans ansvarskänsla. När det blåste och stormade som mest var det Pelle som stod upp och såg till att verksamheten fungerade och höll god kvalitet. Pelle var urtypen av en utomordentlig tjänsteman och det känns sorgligt och ledsamt att han inte fick leva ett längre liv. Jag vet att han såg fram emot livet som pensionär. Den tiden blev alldeles för kort och mina tankar går till hans närmaste. I region Gotlands och Gotlands historia kommer Pelle alltid att ha en självskriven plats och hans värdefulla insats har lämnat viktiga spår i Gotlands utveckling.