Jag läser Gotlands Allehanda, den 2 november, där tjejer introduceras i teknikens under och blir genuint lycklig över hur mycket som har hänt, men samtidigt nedslagen över att vi inte kommit längre.
En enda kvinnlig student på gymnasiets tekniska utbildning, men desto fler som provar på när Fenix bjuder in. Och attityden hos Nina Lindström som handleder: ”förväntningarna på vem som ska vara intresserad av vad, är påhittade” - helt underbar, och så välbehövlig! Både dagens och framtidens arbetsmarknad skriker efter ingenjörer, oavsett könstillhörighet!
Sedan jag blev Socialdemokraternas gruppledare i miljö- och jordbruksutskottet har jag mött många som är verksamma i skog och mark, i lant- och skogsbruk, men också som jägare. Både i lantbruket och bland jägare märks numera fler kvinnor i leden, även om männen fortsatt dominerar.
Det är inte otänkbart att fler kvinnor attraheras av det senare i och med att marknadsföringen av jakt förändrats avsevärt de senaste åren, från att ha fokuserat mycket på själva dödandet, till att idag visa på bredden i jakten, den breda kunskapen som följer med, om både djur och natur, men också kring omhändertagandet av köttet och bidraget till en mer hållbar konsumtion. Kvinnor behövs även här, just nu minskar jägarkåren, utan att behovet av viltförvaltning gör det.
Något som ökar bland både kvinnor och män är den psykiska ohälsan, men den slår olika beroende på kön. Kvinnor är kraftigt överrepresenterade ifråga om stressrelaterad psykisk ohälsa och jag kan inte hjälpa att jag läser av osunda tecken i tiden vi lever. Länge har det hetat ”mitt hem är min borg”, men nog gör det något med möjligheten till återhämtning när hemmet inte längre ska vara enbart trivsamt, utan i varje läge vara möjligt att visa upp för allmän beskådan.
Jag läste en intervju med en inredningsarkitekt, som berättade att de hon jobbar åt, ofta ber om ett ”Instagram-vänligt hem”. Vilka är vi bakom fasaden vi visar upp i sociala medier? Finns det alls något utrymme för att vara vanlig, bara vara, och ha ett hem som kanske inte är det snyggaste, men väldigt mysigt, och vilsamt?
#metoo gjorde något med vår samtid, somligt som varit förbjudet men ändå gängse blev plötsligt upplyst och prövat enligt lag. Samtidigt, i en annan del av världen, i Nordkorea, är sexuella övergrepp av myndighetspersoner så vanliga att många kvinnor automatiskt förknippar uniformer med påtaglig risk för sexuellt våld. Somligt går åt rätt håll, somligt återstår. Vi får aldrig förtvivla, utan ständigt hitta nya vägar till förändring och organisering.