Det svenska försvaret behöver mer pengar. Regeringen har därför som mål är att få upp försvarsutgifterna till ca 1,5 procent av BNP till år 2025 – det motsvarar drygt 80 miljarder kronor. Vid en internationell utblick framstår det som en fullt rimlig nivå. Det kostar för ett land att kunna försvara det egna landets gränser. Likväl är det en kraftig utgiftsökning som måste finansieras. I lördags den 31 augusti meddelande finansminister Magdalena Andersson att en del av de ökade försvarsutgifterna ska komma från en ny bankskatt. Utformningen är inte helt klar – men skatten beräknas kunna ge staten inkomster på cirka fem miljarder kronor.
Det är ett mycket bra förslag. Försvaret behöver resurser och regeringen har länge sökt vägar att beskatta finanssektorn. Regeringen motiverade också skatten mot bakgrund av de samhällskostnader som kan uppkomma i händelse av en finansiell kris. Historien har ju lärt oss att när bankerna krisar eller kraschar får samhället ställa upp och lösa ut bankerna från dåliga affärer. Och då är det inte mer än rätt att bankerna är med och bygger upp samhället under goda tider.
Så väl Moderaterna som en rad borgerliga ledarsidor har redan gått till storms mot förslaget. I huvudsak anför de att skatten kommer att lastas över på bankens kunder. Eller att bankerna kommer flytta huvudkontoren utomlands för att undgå skatten. Sverige skulle därmed gå miste om jobb och inkomster. Båda dessa argument är svaga.
För det första kan inte banker undgå den tilltänkta skatten genom att flytta bankverksamheten utomlands. Eftersom det är bankverksamheten som beskattas. Spelar ingen roll vart huvudkontoret ligger. Bedrivs verksamhet i Sverige så kommer bankerna få betala.
Hur är det då med bankkunderna? Är det vi kunder som kommer få betala skatten? Nja, riktigt så enkelt kommer bankerna inte få det. Kunderna har blivit allt bättre på att pruta på räntor och avgifter. Här går det inte att höja hur som helst. Dessutom är det konstigt att just det argumentet kommer från borgerligt håll. De fyra stora bankerna i Sverige förväntas göra i runda slängar 100 miljarder kronor i vinst i år. Om fem extra miljarder anses vara skattebetalarnas pengar så måste ju med samma logik även de 100 första miljarderna vara bankkundernas pengar. Vart är de borgerliga rösterna som kräver att dessa övervinster återbördas till sina rättmätiga ägare?
Dessutom är det modigt att hävda att alla skatter i slutändan betalas av konsumenter eftersom företagen då bara blir administratörer av skatter och avgifter. Och därför inte förväntas ha någon uppfattning om storlek eller konstruktion. En något ovanlig borgerlig hållning.