Egentligen borde det vara självklart att den viktigaste verksamheten vi har är skolan och utbildning, från förskola och hela vägen genom livet. Vi vet att livet blir så mycket lättare när en klarat gymnasiet än för den som inte gjort det. Vi vet att både vi som samhälle och varje individ har allt att vinna på lyckosam skolgång. Vi vet också att vi de senaste åren sett en hel del utmaningar i skolan. På Socialdemokraternas årsmöte i lördags hade vi besök av utbildningsminister Anna Ekström (S). Hon talade bland annat om den stora studie över svensk ekonomi som OECD nyligen presenterade.
Där ägnades stor del åt skolan. Det är viktig läsning! 2003 hade Sverige ett av världens mest jämlika skolsystem. I dag ligger vi under genomsnittet i OECD och långt efter de andra länderna i norden. PISA-resultaten har förbättrats nu på senare år men OECD pekar på behov av stora reformer i skolsystemet för att komma åt ojämlikheten som alltså fortsätter växa. Gapet mellan de bäst och sämst presterande eleverna har ökat och familjebakgrund spelar allt större roll. Skillnaderna ses också tydligt mellan skolor.
OECD pekar på marknadsprinciperna, där vårt marknadssystem sticker ut, som främsta orsaken. Kombinationen av fyra variabler i svenskt skolsystem bidrar olyckligt.
1. Skolpengens konstruktion där varje elev är värd samma peng.
2. Den fria etableringsrätten för friskolor.
3. Svaga regler för styrning av urval; andra länder har t.ex. mål om blandning av elever.
4. Aktiebolag som tillåts gå med vinst.
Bristande likvärdighet, sjunkande kunskapsresultat, stora skillnader mellan skolor och elever och samt system med bristande resurseffektivitet är resultatet. Det är alltså OECD som gör analysen. Inte någon tankesmedja som kan beskyllas för att präglas av vänsterideal. Januariavtalet (JA) hindrar nu att regeringen jobbar med vinster i skolan och kan inte heller bereda något på området. Som parti är vi dock klara över att vinster måste begränsas. Vi ser ett egenvärde i att elever med olika bakgrund möts i skolan. En av de största förlusterna vi ser nu är att elever inte blandas utan istället bidrar systemen till att dela upp elever och cementera sociala faktorer.
Skolsegregationen riskerar att resultaten i svensk skola fortsätter försämras. I skolan ska lärare och rektorer bestämma. Inte riskkapitalister, aktieägare eller imamer. Läraryrkets attraktivitet och status måste stärkas och skolvalet behöver reformeras. Resurser behöver fördelas utifrån behov och socioekonomiska aspekter och kommuner måste kunna påverka när nya skolor etableras. Vi har mycket kvar!