Det finns knappast något som kräver så många statliga regleringar som en fri marknad gör. Att sko sig på andras bekostnad är en välutvecklad konstform. På elmarknaden, bostadsmarknaden, sjukvårdsmarknaden, skolmarknaden och alla andra marknader är uppfinningsrikedomen stor när det gäller att maximera vinsten.
För att säkerställa att marknaden inte spårar ur fullständigt tvingas vi därför att ha kraftfulla lagar, statliga regleringar och ett stort antal myndigheter som ska se till att lagar och regler följs.
Inte ens de mest marknadsliberala partierna tror att medborgarna gynnas när marknaden släpps lös. Tvärtom så grälar partierna om det bästa sättet att tygla exempelvis skolmarknaden. Förslagen pendlar mellan att helt förbjuda friskolor till att begränsa vinsterna eller styra dem med kvalitetskrav. Inte ens Moderaterna tror att friskolor kommer att leverera kvalitet i undervisningen om det inte kontrolleras av staten.
Prisfall på bostäder har lett till att byggandet bromsar in. Att det blivit billigare att köpa en bostad framställs som i det närmaste en katastrof för den svenska ekonomin. De som hyllar den fria marknaden borde istället jubla, teorierna fungerar, stor efterfrågan och liten tillgång leder till sänkta priser.
Det är av det skälet man vill införa marknadshyror påstår man, för de riktigt troende marknadsanhängarna hävdar att byggandet kommer att öka om fastighetsägarna får ännu högre vinster. På sikt kommer det att leda till att vi får en balans mellan tillgång och efterfrågan och då kommer hyrorna att sänkas.
Den teorin motbevisas dock effektivt av att man helt sonika drog ned på byggandet av bostadsrätter när priserna började sjunka. Marknaden gillar inte sänkta priser.
Nationalekonomen Lars Calmfors är exempelvis övertygad om att marknadshyror kommer att leda till stora hyreshöjningar. I en artikel på DN-debatt menar han att staten därför måste ingripa.
Han anser att hyresregleringen ska tas bort men det måste ske ”gradvis och varsamt". Det krävs tak för hur snabbt hyreshöjningar får ske, en engångsskatt som minskar de vinster hyresvärdarna kommer att göra, höjda bostadsbidrag till utsatta grupper och någon typ av ”social housing” som utformas i syfte att motverka bostadssegregation.”
Marknadshyror får alltså vådliga konsekvenser för både hyresgäster och samhälle och det kommer att kosta skattebetalarna enorma summor. Man må innerligt hoppas att Björklund och Lööf inte värvat över Löfven till den lilla skara som envetet håller fast vid att marknaden sitter inne med lösningen på bostadsbristen.