När huvudpersonen Alice i boken Alice i underlandet står i en korsning och frågar Cheshirekatten vilken väg hon ska ta svarar katten: ”det beror på vart du vill komma”. Alice säger då, ”det spelar inte så stor roll”. Katten svarar: ”då spelar det ingen roll vilken väg du tar”.
Om några veckor är det dags för budgetberedning. Där ska vi utifrån nämndernas underlag och ekonomiska analyser föreslå en budget för kommande år. Varje år överstiger behoven resurserna och det kräver alltid tuffa prioriteringar.
Vi står också inför stora utmaningar framåt. I veckan rapporterade medier om att äldreomsorgen behöver rekrytera 100 personer till sommaren. Vanligen brukar siffran vara ungefär en femtedel så stor, det vill säga 20 stycken. Gotland har en stor demografisk utmaning framåt. Med minskat antal i arbetsför ålder och fler barn och äldre kommer rekryteringsproblemen fortsätta växa. Vi behöver tänka nytt och kreativt i hur vi klarar denna utmaning och hur vi levererar framtidens välfärd. För situationen är inte unik för äldreomsorgen.
Alliansminoritetens sätt att hantera underlagen i nämnderna gör inte saken lättare. Det är spretigt, principlöst och utan samordning. I debatten ha det sagts att det inte finns några pengar och att nämnderna därför inte kan äska. Men från hälso- och sjukvårdsnämnden ber man om förstärkningar på nästan 100 miljoner för att möta behoven. Socialnämnden väljer att inte äska några pengar för LSS trots ökade behov. I regionstyrelsens arbetsutskott släppte alliansen igenom äskande om utökade behov av frimärken. Inget fel i sig om behovet finns. Men att inte vilja förstärka LSS trots de höga tongångarna i valet, men vilja ha kompensation för ökade portokostnader rimmar väldigt illa. Socialnämnden säger sig vilja omfördela. Frågan är om det är de äldre som får betala de 63 miljoner som socialförvaltningen bedömer behövs kommande tre år.
För mig och Socialdemokraterna utgår vi från principen att nämnderna behöver synliggöra sina behov så att både budgetberedning och i slutändan fullmäktige är välinformerade och kan fatta ett väl avvägt beslut om hur regionens resurser ska fördelas kommande år. Det är fullmäktige som ger nämnderna sina uppdrag och budget för att klara uppdraget. Då krävs att nämnderna är transparenta och kommunikativa gentemot de förtroendevalda i fullmäktige. Alternativt att det finns en gemensam linje och samordning nämnderna emellan. Om påbudet från den politiska ledningen är att det inte finns några pengar borde det gälla alla nämnder. Så är inte fallet nu.
Med en spretig hantering av hur nämnderna behandlar och bedömer sina underlag görs budgetarbetet onödigt svårt. För budgetberedningen i år krävs att vi pekar ut ett tydligt mål så att det blir tydligt vart vi ska. Då vet vi också vilken väg vi ska välja.