Kul hela vägen till värken

Det som gör det hela så svårt för en utomstående är att sporten här på gutarnas hemmamark är så oerhört lokal, så oerhört intim.
Inget ont om det men för en utomstående framstår alla dessa namn och det intrikata nätverk idrotten består av nästan omöjligt att sätta sig in i.
Men det kanske inte är så svårt ändå.
När sommaren på Gotland startade för undertecknad, var det dags att rapportera från det beryktade Stångaspelen. Vem är kasmötare, och vad är nabben var frågor som gäckade mitt sinne. Men som tur är består den gotländska idrotten till stor del av människor med stort tålamod och hjärta.
Trots min okunskap blev jobbet gjort, och inga arga telefonsamtal angående felaktigheter inom den gutniska terminologin kom in till redaktionen. Mycket tack vare de hjälpsamma gotlänningar som bistod med den kunskap som fattades.
***
När vindarna tilltar i styrka och regnet häller ner som fluget ur en bassäng, då vet man att hösten är här. Sportmässigt innebär det att vissa säsonger är till ändå och andra har sin början. Det är inget nytt under solen.
Men en sport som kanske inte är så välkänd på ön, har sitt verkliga uppsving när årets kallare och mörkare månader rullar in.
Det är inte höstens ätartävlingar som har sin gyllene tid då, utan konsten att göra något fantastiskt av vad havet har att ge. Det är vågsurfingens högtid. De flesta kanske associerar surf med vita stränder och 35 grader i vattnet (andra till en fantastiskt bra film med Keanu Reeves som jagar surfande bankrånare).
Men faktum är att Gotland har unika möjligheter för den som vill klämma in sig i en kroppskondom (våtdräkt reds anm) och paddla ut i de gotländska böljorna.
***
När detta skrivs är det med en ofantlig kraftansträngning från "yours truly". Häromdagen hade jag den turen att få prova på den gotländska surfen.
En timme i Sandviken och min lycka var gjord, för längre än så orkade inte min arma kropp paddla.
Jag trodde att mina tidigare surfresor skulle ge mig respit från träningsvärken, men så var inte fallet. Så nu sitter man här som ett kolli och kan knappt lyfta näven för en skål.
Men det är värt det, jag lovar.
För känslan av att få en bra våg är obeskrivbar, enorm lycka och glädje är det närmaste jag kan komma med ord.
Och det är kul att surfa, kul hela vägen till den väntande träningsvärken.