Även den här veckan innehåller min travkrönika några rader om skidåkning, det kan liksom inte hjälpas. Norge har ungefär tre gånger så många licensierade längdskidåkare som Sverige medan vi har nästan lika många gånger fler travhästar. Så långt känns deras överlägsenhet i den ädla vintersporten lika befogad som vår dito inom travsporten gör. Men visste ni att vi svenskar är minst lika suveräna på att sköta oss när det vankas kalas?
Deras stora folkfest, världscuptävlingarna i Holmenkollen, lockade i helgen cirka 30 000 åskådare vilket direkt kan jämföras med Elitloppet vad gäller publikmängd och, enligt färska nyhetsrapporter, även då det handlar om alkoholintaget bland dessa. Den stora skillnaden är dock att det år efter år rapporteras om fyllebråk, misshandel och olämpligt uppträdande från vårt grannlands stora fest. Tråkigheter som vi aldrig hör talas om kring Solvallas party under sista helgen i maj.
Belker blev ”bara” tvåa i Pamir Broddes lopp på nämnda bana i onsdags. En prestation väl värd att gapa stort över i vilka andra sammanhang som helst. OM det inte hade varit för att det handlar om just Belker. Den vilken Gotlands stora stjärna fick dela segern med i Uppfödningslöpningen i fjol, Bythebook, visade sig ha vässat sina vapen ytterligare inför sin årsdebut och var helt enkelt en bättre häst för dagen. Ingen tvivlar på att Team Jansson i Hejde nu är i full gång att ladda för revansch och visst är det fler än jag som har våta (nåja) drömmar om vad som kommer att hända när de plockar av skorna på sin hjälte.
Ytterligare några pallplatser kunde räknas in så sent som i går fredag då huvudstadsbanan körde lunchtrav. Jan-Åke Hoas Dino Dollar samt Johan WimansFarfar Lixarve gjorde det bra som tvåa i sina respektive lopp och dessutom knep Wimans Mega Moon en vacker bronspeng.
Självaste Therese Johaug hade sagt i olika media inför tävlingarna vid Holmenkollen att hon minsann inte ville se någon ”russefest” den här gången, men så blev det alltså. Ett russ i Norge motsvarar en student hos oss och deras fester är vida kända, inte minst vid just Holmenkollen. Nej, tacka vet jag våra alldeles egna russfester. Då tänker jag i första hand på hingstsläppet och premieringen vid Lojsta hed även om den förstnämnda, som så många gånger förr, krockar med mors dag i år igen. Inte för att vi i min familj är särskilt måna om den bemärkelsedagen, tvärtom. Mors dag är synonymt med Elitloppssöndagen och då fattar ju vem som helst vilken fest som prioriteras om jag får råda. Och det får jag. Åtminstone ”en gång om året”!
I nästa veckas krönika lovar jag att inte skriva mer om skidor. Det kan bli en del om russ däremot.