Hur många gånger har du inte stått där med en ifylld V5- kupong i din hand och precis innan du lämnat in den känt att: "Nej, det finns verkligen ingenting som tyder på annat än att den här gången sitter den"?
Det enda du är lite osäker på är hur stor summa pengar den kommer att ge. Tusen tusingar kanske. En miljon.
I sådana fall ställs du nu inför en rad andra frågor. Ska du berätta för de på jobbet? Hur mycket ska mamma få?
Kommer du bli förändrad som människa?
Strax därpå inser du bryskt att du ännu en gång missat något som måste ha stått mellan raderna i programmet.
Hur hittar man då en vinnare egentligen?
Inte som jag försökte göra ute på Skrubbs senast i alla fall.
För en gångs skull var jag på plats i god tid och kollade in ganska många värmningar. Två klara spel och några avslag tyckte mitt hästöga sig se.
Visst, den ena klaringen vann men jag valde bort att spela. Två gånger pengarna är för lågt odds helt enkelt. Den andra däremot gick jag in på med ett par selmor både på vinnare och plats. Galopp strax efter start och ridå direkt.
Så där brukar det se ut, men det har det inte alltid gjort.
Första gången jag spelade på hästar var när jag som tolvåring var på Strömsholm och såg Swedish Grand National i galopp. Jag såg i programmet att en Morten från Danmark skulle rida nummer tio i lopp tre. Pappa ansåg hästen vara chanslös men gick med på att spela en tia. Min namne vann och gav 65 gånger insatsen.
Då plötsligt fick jag för mig att jag kunde det här med att spela på hästar.
Sedan dess har jag tagit ut många segrar i förskott. Inte bara inom totospelet.
Jag har sett mig som självklar vinnare av ett otal slogantävlingar till exempel. Tipspromenader och kaninutställningar. Gissa grisens vikt och antal ärtor i burken.
I 97 procent av fallen har jag givetvis inte vunnit men lika snabbt hittat anledningar till det. Domarjäv och svågerpolitik måste helt enkelt ha förekommit.
Den gång jag borde gett högst odds som eventuell vinnare var nog när jag ställde upp i en äppelkakstävling på Äpplets Dag i Roma för tio år sedan.
Tänk er mig som nyinflyttad fastlänning boende i Visby. Definitivt yngst av deltagarna och en gröngöling i sammanhanget. Troende på fullaste allvar att jag kunde vinna en kaktävling mot ett antal matmödrar från Romatrakten.
Skrattretande.
I efterhand har jag dock fått höra att vinnarkakan var dopad med äppellikör av något slag.
Visste det.