I dag är Pär-Åke Carlson 93 år och bor i en villa i centrala Stenkyrka. Han jobbar i skogen varje dag.
– Och det blev den längsta och tyngsta av alla lopp jag varit med om. Det tog drygt en timme bara att ta mig fram till backen några kilometer från start. Under alla mina Vasalopp har jag aldrig varit med om något liknande, berättade Pär-Åke efter loppet.
Det tog honom 11 timmar och 14 minuter att ta sig de nio milen från Sälen till målet i Mora. Annat var det lite tidigare i karriären, i mitten på 50-talet kom han en gång på 125:e plats och bästa tiden sju timmar och 27 minuter daterar sig från 1970.
Åldern har nu tagit ut sin rätt, 92-åringen åker inte längre skidor. Men det finns ju annat att göra för att hålla kroppen och knoppen i trim.
– Jag röjer i skogen två timmar varje dag året runt. Det är min medicin, säger Pär-Åke och plirar med ögonen. Att sitta still fungerar inte för mig, då somnar jag…
Han jobbar också som entreprenör, säljer olja till lantbrukare.
– Hjärnan måste också få arbeta.
Tidigare i livet drev han bussbolag och körde bandtraktor vid Storungs.
Att skogen är något av Pär-Åkes andra hem fick skrivaren av dessa rader erfara då jag en förmiddag ringde för att bestämma dag för intervjun. Sambon Aina Martell svarar och jag ber att få prata med Per-Åke.
– Naj, naj han är i skogen som vanligt. Kommer hem till lunch.
Mellan åren 1952 till 1983 åkte Pär-Åke 30 av 31 möjliga Vasalopp. Att han missade 1960 har han svårt att glömma.
– Jag hade just startat min firma och hade inte råd att åka upp till Dalarna. 500 kronor var på den tiden stora pengar för mig.
Men han har aldrig missat att komma i mål när han väl kommit till start.
– Jag har aldrig brutit ett Vasalopp, trots att jag kanske borde gjort det. Jag var så jäkla envis, gav mig aldrig. Det var min styrka.
Vi återkommer till Vasaloppen.
Den här bilden togs efter Vasaloppet 1983, Pär-Åke Carlssons allra sista. Något öppet spår blev det aldrig för Stenkyrkabon.
Pär-Åke Carlsson och hans sambo Aina Martell, 89, bor i en villa i något vi kan kalla centrala Stenkyrka, granne med gamla mejeriet, Tempo och nya hattaffären. Om Pär-Åke är en känd person i bygden så är sonen Micke Erixon ännu mer känd. Det var ju han som, bland mycket annat, drog igång Mix Ranch och mataffären (numera Tempo) i Stenkyrka och han driver också restaurang i Lickershamn.
– Micke valdes ju till Årets gotlänning 2012, säger pappa Pär-Åke med viss stolthet.
Han minns också hur det var när de startade Mix Ranch.
– Vi hade bara 600 besökare första året, det kändes inte alls bra. Men nästa år kom 11 000 besökare. Han är duktig, Micke.
Tillbaka i tiden. I de unga åren ägnade sig Pär-Åke också åt sporter som fotboll och friidrott. Fotbollskarriären blev dock synnerligen kortvarig.
– Det blev bara knappt en säsong, jag sparkade i en tuva och skadade knäet. Doktorn sa att jag skulle lägga av med fotboll.
Så blev det. Friidrott passade Pär-Åke bättre. Speciellt medel- och långdistans där han som bäst har fyra DM-tecken i stafett 4x1500 meter. Plus en andraplats på 800 meter.
– Jag sprang också sex maratonlopp, ett av dem i Frankrike. Min bästa tid var 3.02. Men stoltast är jag nog över min tid på 800 meter, 2,01. Stående höjd var jag också bra på, under några år bäst på ön.
Pär-Åke har ingalunda varit Gotland trogen i alla år.
– Jobbade sex år i Stockholm - som militär, som polis och även som taxichaufför. Det var en härlig tid som jag aldrig ångrat. Där tävlade jag i friidrott för IF Linnea och för Mälarhöjdens SK på skidor.
– Sen tyckte pappa att jag skulle komma hem. Vi hade ju ett åkeri där jag kunde jobba.
Pär-Åke Carlsson med nummer 2853 i ett av de många Vasalopp han åkt.
Pär-Åke Carlsson fick aldrig bli skidkung här på Gotland, kom ofta tvåa.
– Ingen slog Einar Dahlin, han var omöjlig. Men Jan-Erik Östergren på Fårö är den bäste skidåkare Gotland haft.
Pär-Åke berättar glatt om många dråpliga historier han varit med om under de nio milen i Dalarna.
– En gång svimmade jag mitt under loppet, men jag kvicknade till och fortsatte. Jag åkte ofta ganska huvudlöst, försökte hänga med de stora kanonerna istället för att hålla min egen takt. Och så tog man plötsligt helt slut…
Kanske inte så konstigt att han kollapsade då och då.
– Kunde knappast få ner någon vätska under loppet. Jo, lite grann i början, men sen är det stopp. Om jag druckit som alla andra är jag säker på att jag hade kunnat åka uppemot en timme snabbare. Jag bara åkte förbi vätskekontrollerna där de andra stod och drack. Hur kunde jag vara så dum…
Under ett av alla Vasalopp försökte han sig på en högst annorlunda (och förbjuden…) metod.
– Jag tog med mig en öl i fickan, den lyckades jag dricka upp. Men var helt snurrig då jag kom i mål.
Läkaren i målområdet fick syn på den virrige gotlänningen.
– Jag lyckades smita ifrån honom…
– Vid ett annat tillfälle tog jag en kopp kaffe vid Eldris, jag stöp i backen direkt. Men kom på benen och lyckades ta mig i mål.
Till slut hittade dock Pär-Åke Carlsson något som fungerade.
– Tog druvsocker med mig i fickan. Tog en bit varannan kilometer, det funkade rätt bra.
Pär-Åke Carlsson gjorde hela 30 Vasalopp.
Pär-Åke Carlsson berättar även om en dråplig historia där smockan hängde i luften.
– Det var en dam som stod bakom mig vid starten och kände sig lite osäker. Jag sa då till henne att hon kunde åka efter mig hela vägen till Mora. Eftersom vi följdes åt hela vägen beslutade vi oss för att åka över mållinjen hand i hand.
Det skulle de inte gjort.
– Hennes man stod där på upploppet och fick se oss, han flög på mig direkt efter målgången. Tur att polisen fanns där, annars hade jag åkt på stryk…