Under min gymnasietid hörde jag talas om en klass där läraren i början av lektionen informerade sina elever om att de skulle få ett litet test. Eleverna som kände sin lärare väl anade ugglor i mossen och frågade om vad för sorts ”test” det skulle bli. Testet fick heta både frågesport och quiz innan det landade. Det visade sig att läraren hade tänkt ge eleverna ett betygsavgörande prov. Rätt sak ska kallas för rätt sak. Ett betygsavgörande prov är alltid ett betygsavgörande prov.
Regionens krispaket på 170 miljoner, som pågått i snart tre år, har alltid kallats för ett sparpaket. Både majoritet och opposition har varit tydliga med det. Men nu när de borgerliga partierna tillsammans med SD lagt en budget, där ett sparpaket på hela 224 miljoner kronor ska genomföras under en tre års period, heter det plötsligt effektivisering. Från de borgerliga framförs att man faktiskt tillför medel och att budgeten ökar, trots besparingarna. Men så var det även under det förra sparpaketet. Under de tre år, 2017-2019, som sparpaketet finns med i budgeten tillförs det 355 miljoner kronor. Resursfördelningsmodellen, indexuppräkningar på avtal, ramtillskott och lönesatsningar har tillfört mer resurser än besparingspaketet tagit bort. På samma sätt som sker i budgeten för 2020. Så låt oss i alla fall vara ärliga med att det rör sig om ytterligare ett sparpaket.
Det kunde också vara ärligt om de borgerliga politikerna insåg att det rödgröna sparpaketet har varit effektivt. Arkwright konstaterar i sin rapport att greppet med ett besparingsprogram över tre år varit framgångsrik. De prognostiserar även att sparpaketet kommer att vara genomfört till hela 85 procent när 2019 övergår till 2020. Enligt Arkwright har besparingarna inneburit större påfrestningar internt inom regionens verksamheter än ut mot medborgarna. Något som också varit den rödgröna majoritetens mål. Besparingarna skulle inte drabba välfärden för oss gotlänningar.
Men nu verkar välfärden vara i fara. Bara uttalandet om att det tunga besparingspaketet som nu är inne på sitt sista år har varit en fest talar sitt tydliga språk. Om det under de senaste 30 månaderna varit en ”fest” kan vi nog alla se hur framtiden kommer att se ut nu när ”festen” tydligen ska ta slut.
Johan Thomasson (L) som gjorde sitt sista? regionfullmäktige lät meddela att regionen har för många anställda. ”Det är vår viktigaste tillgång i vår verksamhet, är ju vår personal, men i det här läget när det gäller att landa in ekonomiskt så är det också en stor del utav våra överkostnader.” Liknande signaler har vi tidigare hört från de bägge centerpartistiska regionråden Eva och Stefan Nypelius. Samtidigt skriver de borgerliga partierna i en gemensam insändare (GT 28/5): ”Medarbetarna inom Region Gotland är vår viktigaste resurs för bra service till gotlänningarna.” Som jag skrivit tidigare lär det väl bli både och. Färre anställda som ska göra mer, men samtidigt blir kompenserade med lite högre löner. Precis tvärt emot vad personalgrupperna vill. Vi har alla hört hur allt från lärare till undersköterskor vädjar efter fler arbetskamrater för att råda bot på hög arbetsbelastning, stress och omänskliga arbetsscheman. Men är det slut på ”festen” så är det.